Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. Den 18 Augusti 1901 - Mathilda Jungstedt. Af T. v. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATHILDA JUNGSTEDT.]
/ ) rfevs— Carmen!
Hvilket ofantligt spatium ligger ej emellan
dessa uppgifter, båda intill fulländning utförda af
den intelligenta konstnärinna, hvilkens bild i dag
pryder vår första sida ... Och man behöfver
egentligen endast fästa sig vid dessa tvänne stora
skapelser — tvänne bland de många, i hvilka
Mathilda Jungstedt ingjutit personlighet, lif och friskt
pulserande blod — för att få klart för sig
omfattningen och betydenheten af hennes konstnärsskap
— de bilda så att säga ramen kring detta.
A ena sidan Glucks O rfevs, den klassiskt rena,
storstilade gestalten, som framför allt så i sång
som spel fordrar blicken öppen för det stora,
helgjutna, de klassiska linierna: med hvilken klarhet
och säkerhet träder icke hans bild fram för oss,
framställd af Mathilda Jungstedt. Aldrig något
famlande, aldrig något dunkelt eller sväfvande.
Öfver alltsammans hvilar något at antikens stora
lugn och upphöjdhet, något af detta, som
endast den fullständiga behärskningen af konstens
alla medel kan skänka, något som likt Glucks egen
ande reformerande höjer sig öfver tiden som en
lefvande gensaga mot allt hvad krafs och flärd
och pose heter — sådan är Glucks Orfevs, och
sådan har Mathilda Jungstedt gifvit oss honom,
mönstergill, klar och ren.
Och å andra sidan Carmen, denna
hypermoderna, geniala! skapelse, som kräfver det mest
ingående detaljstudium och detaljutarbetning, om man
rätt skall fa klart för sig den nyckfulla, sinnliga,
bedårande donnans personlighet och motiven till
hennes kvinnligt-naturligt-inkonsekventa görande
och låtande: hur går ej här konstnärinnan helt upp
i denna skiftande kvinnogestalts alla olika
stämningar, hur på samma gång sant-realistiskt,
lif-fullt och poetiskt-vackert får hon ej fram ur
massan af de skenbart konträra detaljerna hela
karaktären på Carmen, detta obändiga, trotsande
naturbarn, som oaktadt sin sinnlighet, sin falskhet
bibehåller ens sympatier genom det kraf på lif, det
mod, den trotsiga öppenhet, hvarmed hon felar,
den mänsklighet, som hvilar öfver hela gestalten!
Det är just detta drag af mänsklighet, som
är så betecknande för Mathilda Jungstedts Carmen
— för öfrigt äfven för andra af hennes
konstskapelser — och som gör den på samma gång sann
och sympatisk. Hon gör icke sin Carmen till en
enbart grof, lättsinnig, tarflig fabriksflicka — nej,
där finnes allt finare stoff än så hos denna
beda-rande gestalt! Ej heller gör hon henne till en
kallt beräknande, listig kokott — många af hennes
konstnärssystrar med mindre intelligens ha fattat
rollen på ett af dessa ensidiga sätt — nej, hon går
längre ned på djupet, hon söker fram alla de olika
dragen af karaktären samt låter dessa följdriktigt
motivera hela aktionen; och häraf resulterar en
Carmen, så äkta, så naturlig och äkta kvinnlig i
alla sina bizarrerier, att man väl skall få söka dess
make ...
Och de personliga drag, som här ofvan
framhållits om dessa båda gestalter, gå, som sagdt,
genom hela fru Jungstedts konstnärliga skapande i
öfrigt: hon nöjer sig aldrig med en godtköpseffekt,
vare sig i spel eller sång, hon söker städse efter
de inre, lifgifvande motiven hos det, hon
framställer. Det är också detta, som gör henne till den
stora operaartist hon är, ocli hon kan helt gå upp
i den sak, hon framställtr, emedan hon fullständigt
behärskar sin konsts teknik, detta både hvad sång
och spel beträffar.
Fru Jungstedt är f. n. ute på tourné och låter
sina toner ljuda öfver hela Sverige, öfverallt mött
ro/o. r«Aip/. stKiMm.
MATHILDA JUNGSTEDT SOM CARMEN.
med jublande bifall. Och dock är konsertsalen
knappast hennes rätta fält: det är först på scenen
i en stor uppgift, där hennes spel och sång
sammansmälta till ett betagande helt af sällsynt
konstnärlig kraft och intensitet, som hennes geniala
personlighet fullt gör sig gällande.
T. v. T.
- 738 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
