- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 2 (1900/1901) /
208

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. Den 23 December 1900 - Värfningen. Af Richard Harding Davis - Veckans porträttgalleri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR 8 DAG

schera fram och tillbaka på varfvet i Brooklyn
och polera mässing Det finns människor, som
äro skapade att polera mässing och marschera
fram och tillbaka framför en arsenal af sten och
hvilka inte passa för någonting annat. Men hos
hvarje människa är nedlagdt något som borde säga
henne att hon har kommit till för att göra det
bästa möjliga af sig själf.

»Hvarje människa har detta något, tillochmed
de karlar som endast passa för att polera
mässingsstänger. Men några personer döda det eller
försöka döda det på olika sätt, i allmänhet genom sprit.
Staten, för hvilken jag är en mycket ringa
representant, glädes alltid att få godt folk i sin tjänst,
men det tyckes mig — kanhända jag har orätt
och alldeles säkert talar jag i strid med
Reglementet — att några af dess män skulle kunna
vara den till mera nytta på annat sätt än genom
att skura däck. Ja, ni vet ju bäst själf. Det kan
hända att ni just är rätta personen att göra
ställning och hälsa damerna när de komma ombord
för att bese fartyget och göra sällskap när de gå
omkring med officern. Men ni får inte tilltala
dem. Ni blir nummer 328 eller 329 och hvad godt
en god kvinna kan bibringa en man blir ni mer
eller mindre utestängd ifrån i tre års tid.

»Och, å andra sidan, kanske det finnes några
goda kvinnor som skulle vilja hålla er kvar i land
och hjälpa er att göra något mera af er än att
bära ett gevär. Inte vet jag. Men om jag inte
vore officer i Förenta Staternas flotta, så skulle jag
råda er att inte underteckna det här, utan gå hem
och rycka upp er och låta whiskyn vara i fred.

»Nå, hur ska’ vi göra nu?» frågade till slut
den unge löjtnanten med ett leende. »Skola vi
rifva sönder det här eller skall ni skrifva under?»

I den sökandes läppar ryckte det nu lika häftigt
som i hans fingrar, han tog sig öfver ansiktet och
försökte le.

»Jag är er mycket tacksam», sade ban.
»Jag har burit mig åt som ett fördömdt nöt
i den här sta’n, men ingenting vidare. Och
jag hade att välja på att gå till flottan, där man
skulle hålla ordning på mig, eller gå under min
egen väg. Tack vare er skall jag nu inte gå denna.
Jag förstår inte att ni så fort såg hur det stod
till. Ser ni, jag har ett hem uppe i Connecticut
och där finns kvinnor som kunna hjälpa mig och
jag skall fara tillbaka till dem och be dem att jag
får börja mitt lif om igen, där jag var när jag
for min väg.»

»Det är bra», sade officern muntert. »Så
skall man tala. Säg mig hvar ni bor i
Connecticut så skall jag låna er pengar till biljett dit.
Jag väntar dem tillbaka med ränta, förstår ni»,
tillade han med ett skratt.

»Tack», sade den refuserade applikanten.
»Det är inte längre dit än jag kan gå till fots,
och jag vet inte om ni skulle tro på mig, ifall jag
toge pengarne.»

»Jo, det skulle jag», sade löjtnanten. »Hur
mycket vill ni ha?»

»Tack så mycket, men jag går hellre», sade
den andre. »Jag kan vara framme i morgon.
Jag blir en treflig julklapp, eller hur?» tillade han
sorglustigt.

»En bra julklapp», svarade officern. »Jag
tror att ni blir den mäst välkomna de få.» Han
räckte fram sin hand och den andre tryckte den
varmt. Så gick han ut med en hållning som
korpral Goddard.

Därpå kom han tillbaka och tittade blygt in
i rummet. »Säg!» sade han tvekande. Löjtnanten
stack handen ned i fickan. »Ni har ändrat er?»
frågade han. »Godt, hur mycket vill ni ha?»

Den refuserade applikanten rodnade. »Nej,
inte det», sade han, »jag kom bara tillbaka för
att säga — för att önska er En god jul.»

E. P. ZETTERGREN.

J. E. LUNDGREN.

VECKANS PORTRÄTT-GALLERI.

DÖDSFALL.

Den 23 nov. afled i Östersund vid 71 är en af Jämtlands
största affärsmän, Nils Olof Näs.

En märklig lefnadsbana slötshärmed. Han hade börjatsom
skogsarbetare, fick snart blicken öppen för skogens värde, massa
och tillväxt och gjorde den ena lysande affären efter den andra,sä
att vid midten af 70-talet hans skogstillgångar värderades till
närmare 3 millioner. Men hans verksamme ande nöjde sig ej med
slika affärer.Öfverallt bröt han mark och byggde hus och skaffade,
främst i Östersund, arbete och bröd åt hundratal. Samhällen.

skolor och inrättningar fingo ock af honom vackra gåfvor.


F. d. öfverstelöjtnanten fortifikationsbefälhafvaren å
Karlsborg Edvard Philibert Zettergrén afled i Stockholm den 30
nov., 74 år gammal. Z. blef 186g major vid nämnda kår, samt
utnämndes 1876 till öfverstelöjtnant i armén. Efter sitt
afskedstagande 1881 — i följd af en svårare ögonsjukdom — bosatte
han sig i hufvudstaden och verkade under sin krafts dagar
för Sabbatsbergs Ålderdomshem. Z egnade en stor del af
sin tid åt dem, hvilka liksom han voro beröfvade synförmågan,
som verksam medlem af »De blindas förening». Som en duglig
officer, en varm fosterlandsvän och en hedersman i ordets

egentliga bemärkelse sörjes och saknas han af en stor vänkrets.
»

Den 28 nov. afled i sitt hem i Jonstorp, Skåne, en öfver
hela Kullen och långt omkring mycket känd raan Johannes
Magnus Nord/eldt i den höga åldern af 84 år. Den aflidne
var en af Kullens förste och på sin tid mäst framstående
skeppsredare. Sedan egnaae han sig med stor framgång åt jordbruk.
#

85 år gammal afled den 2 d:s å Skansen i Ousby socken
i .Skåne bruksägaren Johan Efraim Lundgren. Med honom
bortgick en man som en gång spelat en betydande roll i
mellersta Sveriges ekonomiska lif. Han var på 1850-talet ägare
af Ammebergs zinkgrufvor, hvilka han sedan för 2x/i mill. francs
försålde till det bekanta belgiska bolaget »La Vieille
Montagne». Därefter var han flera år ägare af det vid Stora
Björkfjärden af Mälaren vackert belägna godset Kaggeholm.

Energisk och företagsam,var han sedermera, efter åtskilliga
lifvets växlingar, skapare af Ousby kimröksfabrik i Skåne.

N. O. NÄS.

J. M. NORDFELDT.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:36:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/2/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free