Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Den 4 November 1900 - Generalen grefve M. W. Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENERALEN GREFVE M. W. HAMILTON.
Om man utom kronprinsen och de
furstliga titulärgeneralerna frånräknar
generallöjtnanterna och generalmajorerna, är det
svenska generalitetet icke mer än två man starkt.
Den ene af dessa »riktiga generaler» är grefve
Sven Lagerberg — »general Sven» — den
andre är grefve Malcolm Walter Hamilton.
Den förre fyller om några månader 79 år,
den senare har i dagarna — den 24 oktober —
passerat det 75:te. Båda äro populära män,
grefve Lagerberg som bekant i alldeles
enastående grad, ehuru ingendera haft tillfälle
att vinna sin popularitet på slagfältet.
Grefve Malcolm Hamilton har dock ett
gammalt fälttågsminne och det från själfva året
1848, då han som ung underlöjtnant vid
Västgöta regemente deltog i kommenderingen till
Fyen. Tre år därefter utnämndes han till löjtnant
i armén och förordnades samma år till
generalstabsofficer. Efter en ny treårsperiod
utnämndes han till löjtnant vid nyss nämnda
regemente och två år därefter till kapten i
armén. Det var 1856. Tre år därefter
åtföljde han generallöjtnanten grefve Nils
Gyldenstolpe på dennes beskickning till Wien
för att tillkännagifva tronskiftet, och tre år
senare — tretalet tycks ha spelat en
genomgående roll i hans lif — blef han major i
armén. År 1S64 blef han stabchef i tredje
militärdistriktet, en befattning, som han
behöll till 1870, då han utnämndes till
öfverstlöjtnant i armén och till major vid
Västmanlands regemente. Samma år förflyttades han
till Södermanlands regemente såsom
öfverstlöjtnant och förste major. Men redan efter
ett par år återvände ban till västgötarna
såsom öfverste och regementschef. Besöket hos
sörmländingarne blef endast en högst fransysk
visit.
Efter återkomsten till Västergötland
började ban tagas i anspråk äfven för andra
uppdrag. Bl. a. utsågs han till ordförande i
styrelsen för Lidköping—Skara—Stenstorps
järnvägsaktiebolag, en post, som han behöll ända
till 1886. Som en gärd af erkänsla för hans
intresse för länets angelägenheter kallades
han 1888 till hedersledamot af Skaraborgs
läns hushållningssällskap.
Under tiden hade hans militära karriär
oafbrutet fortgått. Han hade bevistat arméns
fullmäktiges och krigsbefälets sammanträden,
beordrats att öfvervara de franska
höstmanövrerna (1880) och utsetts till ledamot i
komi-téerna för upprättande af nytt
tjänstgöringsreglemente för armén. År 1885 hade han
blifvit generalmajor i armén och tillförordnad
generalbefälhafvare i tredje militärdistriktet,
hvarifrån han tvä år därefter såsom ordinarie
generalbefälhafvare öfverflyttades till andra
militärdistriktet, af hvars militärförening han
året därpå kallades till hedersledamot. Åren
1890—91 var han medlem af komitén för
granskning till ny härordning. År 1892 blef
han generallöjtnant i armén och 1893
inspektör för militärläroverken. Samma år tog han
afsked från generalbefälet i andra
arméfördelningen, som han sedan endast en kort tid
förvaltat under arméfördelningschefens
tjänstledighet. Inspektoratet öfver militärläroverken
behöll han till 1896, då han förordnades till
inspektör för trängen. Om härtill lägges, att
han varit militärledamot af högsta domstolen,
styresman för krigsvetenskapsakademien och
ledamot af riddarhusdirektionen samt
fortfarande är ordförande i Stockholms borgarskolas
styrelse, torde näppeligen något viktigare
nummer hafva förbigåtts på den långa listan af
hans ämbets- och förtroendeuppdrag.
Det ligger i den »improduktiva»
beskaffenheten af militärens verksamhet, när han
icke får tillfälle att göra sig gällande vare
sig som fältherre eller organisator, att t. o. m.
en lifsgärning som grefve Hamiltons, trots
den nästan oöfverträffliga glansen i hans
karriär, åtminstone icke utom fackmannakretsen
framträder annat än i årtal och data. Och
ändå finns det ingen, som bestrider, att grefve
Hamiltons karriär byggts på en solid
begåfning och ett redbart och outtröttligt arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
