Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 50, den 12 september 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gustaf gustafsson.
till porträttet å föregående sida.
-Stockholms Dagblad" intager sedan länge — om
man bortser från den vördnadsvärda, men en
särställning intagande "Post- och Inrikes Tidningar",
som vår officiella tidnings officiella namn lyder —
platsen som vår hufvudstads äldsta dagblad. Dess
första nummer utkom nämligen redan den 2
januari 1824. Till en början afsåg tidningen helt
anspråkslöst att vara ett för hufvudstadens behof
afsedt annonsorgan, hvari mot betalning
öfverståt-hållareämbetets och poliskammarens kungörelser
blefvo införda: allt framgent fungerar den som
Stockholms stads officiella annonstidning. Först
under redaktörskap af J. A. Walldén (1834-1869)
utvecklade den sig tillika till en innehållsrik
nyhetstidning och förskaffade sig under ledning af
dennes son, Wilhelm Walldén (1869-1884) äfven
en politisk afdelning, som från början af 1870-talet
gat den anseende för att vara en af Sveriges
inflytelserikaste politiska dagblad. Under Wilhelm
Walldén liksom sedermera under bröderna Montan
fick den sin utmärkande prägel af ett nära
samarbete och medarbetareskap från den högre
ämbetsmannavärldens sida, något, som å ena sidan gaf
den en viss byråkratisk anstrykning, men å den
andra satte den i stånd att på ett af fackkunskap,
sans och opartiskhet utmärkt sätt utreda och
klarlägga på dagordningen stående spörsmål. I
partiväsendets tjänst trädde "Stockholms Dagblad" i
någon mån redan under 1880-talets tullstrider, men
på ett mera framträdande sätt först då d:r Karl
Hildebrand 1904 blifvit dess hufvudredaktör och
tidningen från 1906 afgjordt framträdde som det
ny-konsoliderade konservativa eller "moderata"
partiets hufvudorgan. Som sådant har det haft att
glädja sig åt en storartad utveckling och intager
numera en af de allra främsta platserna i
hufvudstads-prässen. Äran af, att den alltjämt med framgång
häfdar denna rangställning tillkommer icke minst dess
nuvarande hufvudredaktör, hr Qustaf Gustafsson,
hvilken år 1913 efterträdde d:r Hildebrand som
tidningens ledande chef.
Gustaf Gustafsson är född i Kumla församling
ai Örebro län den 21 augusti 1865 och fyllde
sålunda helt nyligen sitt femtionde år. Föräldrarne
voro landtbrukaren därstädes Qustaf Larsson och
hans ..maka Beata Larsson. Efter att ha
genomgått Örebro högre allmänna läroverk kom han 1885
som student till Uppsala, där han efter två år
aflade filosofie kandidatexamen. På hösten samma
år inträdde han på den publicistiska banan, för
hvilken han med sin rörliga håg, goda kunskaper
och starka politiska intressen hade betydande
förutsättningar. Han blef medarbetare i "Vårt Land"
och stannade i denna strängt konservativa och
protektionistiska tidning i icke mindre än elfva år.
Rätt snart kom han emellertid till insikt om, att
det konservativa partiets framtid vore
tillspillogif-ven, därest det fortfarande gjorde sig till målsman
för den non possumus-politik, som i synnerhet
vid midten af 1890-talet förhärskade inom
detsamma och som i själfva verket uppbar en redan
flydd tids och en händöende generations politiska
ideal. Redan under sista tiden af sin verksamhet
i "Vårt Land" var han i tillfälle att låta nya
signaler framskymta och sedan han på hösten 1898
efter Bengt.. Hägge blifvit hufvudredaktör och
utgifvare af Östgöta Correspondenten, dröjde det
icke länge, förr än den svenska allmänheten till
sin öfverraskning gjorde den upptäckten, att
"höger" icke var identiskt med stillastående och
reaktion, utan att äfven detta parti var behärskadt af
den allmänna rörelseprincipen, om än den hos det
var verksam i en särskild riktning. Så ställde sig
Gustafsson från början välvillig till den
framstegsvänliga "rikspolitik", som betecknade den andra
Boströmska ministären, men framförallt blef det
den nya, ungdomsfriska och med en kraftig "vilja
till lifvet" utrustade högerpolitik, hvilken betecknade
den Lindmanska ministärens öfvertagande af
makten, som kunde glädja sig åt Gustafssons
sympatier och värdefulla understöd. Hans verksamhet
i Östergötland visste icke af hvarken rast eller ro
och med en intensitet och framgång, som i andra
delar af landet saknade motstycke, lyckades han
här skaffa de nya åskådningarne inpass. De enda
allvarligare motgångar, som drabbade
vänsterpartierna vid 1908 ..års andrakammarval, hade de att
anteckna just i Östgötavalkretsarna, och värdet af
Gustafssons personliga insatser härvidlag kom icke
minst till synes därigenom, att samma partier tre
år senare i dessa samma trakter firade några af sina
största triumfer, sedan Gustafsson kallats till en
annan verksamhetsort.
Förmodligen var det just valframgångarne i
Östergötland, som gjorde, att högerns valorganisation
kastade sina blickar på Gustafsson, när det gällde
att skaffa en verksam ledande kraft vid det
organisationsarbete af ny art, som förestod efter den
allmänna rösträttens genomförande och vid det
proportionella valsystemets förestående tillämpning
i praktiken. Allmänna valmansförbundet kallade
honom 1909 till sin ombudsman och insatte honom
i sitt verkställande utskott. Äfven i denna sin
egenskap var han outtröttlig, och att såväl
landstings- som andra-kammarvalen 1911 fingo ett
utfall, som närmast liknade ett jordskred åt vänster,
var säkerligen icke hans fel, utan berodde mera på
taktiska misstag af högerns riksdagspartier och deras
regering såväl som på de konservativa massornas
inneboende tröghet: det fordrades starkare krafter än
den vanliga agitationens och organisationens att sätta
dem i rörelse. I högeruppmarschen i hufvudstaden
särskildt vid stadsfullmäktigevalen vann den
Gustafssonska organisationstalangen däremot nya segrar.
Men Gustafsson var dock framför allt
tidningsman och han längtade nog tillbaka till det i viss
mening sträfsammare, men dock vida tacksammare
värfvet att fritt få hängifva sig åt det dagliga
upplysningsarbetet. Sedan länge hade han haft
anseende som en af högerpressens mest dugande och
insiktsfulla krafter, den där ingalunda inskränkt sig
till den politiska journalistiken, utan ägnat sitt
intresse åt tidningsmannakallets alla grenar, så att
han kände sitt yrke i grund. Så kom det sig, att
när d:r Hildebrand 1913 önskade aflösning,
Gustafsson kallades att efterträda honom som ledare af
landets främsta högerorgan. Som sådan har han
städse låtit*sig angeläget vara att söka upprätthålla
"Sthlms Dgblds" goda traditioner icke blott
tid-ningstekniskt sedt, utan äfven i afseende på
värdig ton och förnäm hållning, i sanning icke den
lättaste uppgift i den närvarande partiiiden.
Som skriftställare har Gustafsson gjort sig känd
utom genom sina publicistiska inlägg äfven
genom talrika broschyrer och ströskrifter, genom
hvilka han ansenligt bidragit till spridandet af
kännedom om de konservativa åskådningarne.
Medlem af Publicistklubben sedan 1895 har
Gustafsson på olika sätt tagits i anspråk för.den
journalistiska föreningsverksamheten såväl i Östra
Sveriges prässförening som i själfva Publicistklubben,
hvars ordförande han för närvarande är.
Sedan år 1889 är Gustafsson i äktenskap
förenad med Lovise (Louise) Aurora Hesse, dotter af
fabrikören Otto Hesse i Norrköping.
- 786 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
