Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 40, den 4 juli 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
victor folin †.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Den 16 Juni ingick underrättelse, att f. d.
ledamoten at första kammaren, f. disponenten vid
Hammarby sulfitfabrik Victor Folin på natten aflidit af
lunginflammation i sitt hem i hufvudstaden.
Med honom förlorade vårt land en af sina mera
betydande industrimän, hvilken framför allt inlagt
förtjänst om vår cellulosatillverknings utveckling
till den höga ståndpunkt den numera intager, men
äfven en man, hvars krafter i betydande mått tagits
i anspråk för allmänna uppgifter.
Clees Erie Victor Folin var född i Stockholm den
28 oktober 1850. Sin egentliga teoretiska utbildning
erhöll han vid Tekniska skolan i Norrköping, från
hvilken han utexaminerades 1868. Efter att
därefter ha gått några år som elev vid Holmens
pappersbruk begaf han sig till Tyskland och Belgien,
där han under åtskillig tids praktik förvärfvade sig
en omfattande och grundlig kännedom om den
modärna papperstillverkningstekniken. Efter
återkomsten till Sverige år 1873 hade .han någon tid
anställning som verkmästare vid Jössefors’
pappersbruk, men begaf sig snart ånyo utomlands, i det
han år 1875 kallades att mottaga en befattning som
chef för ett pappersbruk i Turkiet. Vistelsen här
blef emellertid ej häller långvarig; det drog upp till
det rysk-turkiska kriget och redan 1876 se vi Folin
åter i" Sverige, denna gång som ledare af
tillverkningen vid Munkedals pappersbruk. Här stannade
han i sju år, men flyttade 1883 till Billeruds
sulfitfabrik och hade därmed öfvergått till den industri,
åt hvilken han kom att ägna hufvudparten af sin
lifsgärning.
Under sitt sysslande med cellulosafabrikationen
härstädes lyckades Folin utexperimentera en
tillverkningsmetod, som väsentligt skilde sig från den
annorstädes använda och som i förhållande till
denna var i synnerlig grad arbets- och tidsbesparande.
Numera användes denna metod, för hvilken det på
grund af de däri ingående tekniska detaljerna icke
är lätt att här redogöra, vid de flesta liknande
fabriker, men då för tiden var Folin ensam om den
och bragte den med stor framgång till användning
vid Hammarby sulfitfabrik vid Storvik, vid hvilken
han genast från denna anläggnings trädande i drift
1888 mottog disponentbefattningen, som han
innehade ända till 1906 och på hvilken han nedlade sin
mannaålders bästa kraft.
På Hammarby har han på ett vackert sätt
hug-iästat sitt minne, i det han på sin
silfverbröllops-dag gjorde en stor donation af aktier i bolaget,
hvilka vid försäljning inbragte ett belopp af icke
mindre än 150.000 kr. Af dessa medel bildades en
fond, hvaraf afkastningen skall användas till
understöd åt behöfvande arbetare eller tjänstemän vid
Hammarby eller deras efterlefvande enkor.
På hösten 1905 hade Folin at Gäfleborgs läns
landsting blifvit invald i första kammaren, i hvilken
han under tre år kvarstod som ledamot. Af
kammaren hedrades han bl. a. med val till suppleant i
konstitutionsutskottet, i hvilken egenskap han fick
tillfälle att inlägga ett godt ord för den
grundlagsändring. som gaf kvinnan behörighet att befordras
till vissa statstjänster. "Man talar om", yttrade han,
■att kvinnan skulle dragas från hemmen och de
sysslor, som hemmen föra med sig; men vi måste
betänka, att det är så många kvinnor, som icke få
bilda hem, och det skulle vara bra hårdt," om dessa
icke skulle på något annat sätt få göra sig till
nyttiga samhällsmedlemmar, då de visa håg och fallen-
het att tillägna sig därför erforderliga kunskaper".
Härmed hade Folin otvifvelaktigt pekat på hvad
som är kärnan i de numera från vissa håll så
häftigt bekämpade krafven från kvinnans sida att bli
likställd med männen t. ex. vid sökande af
lärarebefattningar vid de allmänna läroverken.
Men i öfrigt var Folin en konservativ man,
kanske närmast en högerman af gammalliberal typ.
Han uppträdde i sitt jungfrutal mot 1906 års k.
proposition om en ångpannelag, emedan det låge i
ägarens eget intresse att öfva kontroll med sina
ångpannor, medan en statskontroll skulle visa sig
oerhördt både kostsam och besvärande. Han var
1907 icke med på att begära en lagstiftning om
åläggande för ägare af skogsmarker att å dem införa
uthållighetsbruk, emedan han fann det olämpligt
och opraktiskt, om myndigheterna skulle börja
ingripa och reglera skogsafverkningen för den
enskilde, under det å andra sidan det ligger i
skogsägarens eget intresse att afverka rationellt.
Han uttalade sig också mot den norrländska
van-häfdslagen: han undrade om det icke vore större
skäl att för framtiden tänka på att ha råvara till
trämasseindustrien "i stället för att taga
reaktionära steg och söka drifva upp landtbruket, som
icke kan tänkas i Norrland hafva raison d’ëtre".
För järnvägsförslaget Järna—Norrköping talade han
med värme. "Jag skall vara glad", sade han,
"när den tiden kommer, att vi behöfva bygga hela
vårt stambanenät dubbelspårigt, ty det skulle vara
en ypperlig utveckling i vårt land. Om vi på
kartan se på utlandets större hufvudstäder och på de
järnvägar, som utgå därifrån, så se vi, att de likna
stora spindelnät. Hafva dessa banor kommit till
utan orsak? Och hur ser vår hufvudstad i detta
fallet ut? Vi ha endast ett fåtal banor, som utgå
härifrån, och behöfva nog många flere, och iu flere
banor dess bättre. — — I Sverige borde man se
till, att alla vägar bära till hufvudstaden på den allra
kortaste vägen. När det finnes banor, som bilda
tvenne sidor i en triangel, så är det oftast klokt
att äfven bygga den tredje sidan, och det är hvad
man i detta fall bör göra".
Anteckningarne ur riksdagsprotokollen ge en
god bild af den hädangångnes klara tankegång,
sinne för realiteter och varma intresse tör vår
industri och landets ekonomiska framåtskridande.
Efter att 1906 ha lämnat disponentbefattningen
vid Hammarby flyttade Folin till Stockholm, där
han var bosätt omväxlande med på en af honom
inköpt egendom å Värmdön. Utom för
riksdags-mannauppdraget togs han här i anspråk för
hvarjehanda offentliga så väl som enskilda
förtroende-värf. Han har sålunda varit styrelseledamot i
exportföreningen, cellulosaföreningen och svenska
arbetsgivareföreningen förutom i enskilda bolag.
Af regeringen insattes han bl. a. i den viktiga
dik-ningslagstiftningskommittén o. s. v.
Personligen efterlämnar Folin minnet at en
synnerligen redbar öch duglig person, som helt gick
upp i det arbete han hade för händer. 1 det
enskilda lifvet gjorde han sig dessutom bekant för
en mindre vanlig hjälpsamhet mot dem, som af
värkligt behof vände sig till honom. Hans
frånfälle har därför också framkallat sorg och saknad i
vida kretsar.
Närmast sörjes Folin af efterlefvande maka, född
Widergren, samt en fosterdotter, Frida, gift med
löjtnanten vid Helsinge regemente Knut Delin.
- 626 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
