Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 37, den 13 juni 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROR MORCKE.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Lyckligtvis har Sverige åtminstone hittills
undgått att bli indraget i den stora världsbranden. Men
när det brinner i alla knutar rundt i kring en, är
det godt att ha eldsläckningsredskapen i ordning
och veta, att deras handhafvande ligger i en lugn
och säker hand. Vår nuvarande krigsminister har
icke hört till dem, som väckt buller kring sitt namn,
innan han blifvit statsråd och äfven sedan han
blifvit det, har han icke låtit tala om sig annat än då
det funnits något godt att förmäla om honom. Häri
ligger icke den minsta styrkan hos den man, som
i allvarsfyllda tider står på den ansvarsfulla posten
som ledare ai vår krigsförvaltning till lands.
Bror Birger Emil Mörcke är född i Öglunda af
Skaraborgs län den 12 juni 1861 och son till
öfverstelöjtnanten Bror Mörcke och hans maka Ida
Hildegard von Hall. Efter att 1878 ha aflagt
mogenhetsexamen vid Nya elementarskolan i Stockholm
inträdde han på den militära banan, genomgick
krigsskolan på Karlberg och utnämndes 1879 till
underlöjtnant vid Västgöta regemente. Vid detta
genomgick han också kompaniofficersgraderna, men
inkallades i sinom tid till generalstaben, hvarest
han 1903 utnämndes till major och 1906 till
öfverstelöjtnant. År 1909 utnämndes han till öfverste och
chef för Hallands regemente.
Redan 1910 hade Mörcke tagits i anspråk för ett
allmänt uppdrag af den största betydelse, i det han
inkallats till ledamot i kommitién för uppgörande
af förslag till omorganisation af Gymnastiska
centralinstitutet. Som bekant ingick i denna
kommittés uppdrag jämväl frågan om
gymnastikundervi-ningens ställning vid rikets läroanstalter i det hela.
Dess genomgripande förslag ha ännu icke blifvit
föremål för slutlig behandling, men utgöra den
betydelsefullaste ansats till gymnastikens
popularisering, som hittills förekommit.
Sedermera anlitades han af den liberala
regeringen vid krigslagstiftningens beredning och var af
k. maj:t förordnad att vara ledamot af lagrådet
under hithörande viktiga lagförslags behandling i detta.
Denna behandling fördes till slut den 7 februari
1914, alltså dagen efter konungens bekanta
borggårdstal, och Mörcke hade knappt hunnit återvända
till sitt regemente i Halmstad, förr än han
återkallades, till Stockholm för att biträda dåvarande
landshöfdingen Hammarskjöld vid regeringsbildandet efter
den med anledning af borggårdstalet utbrutna
ministerkrisen. Visserligen öfvertog Hammarskjöld
sj ’lf krigsministerportföljen, men i Mörcke som
konsultativt statsråd påräknade han tydligen att
hafva en pålitlig rådgifvare och medhjälpare i de
rent militära fackfrågorna. Mörckes verksamhet
under den första statsrådstiden inskränkte sig också
hufvudsakligen till det intradepartementala arbetet;
i försvarsriksdagens förhandlingar deltog han högst
obetydligt. I första kammaren uppträdde han med
ett anförande, hvari han framförde de militära skälen
för mörkarreststraffets bibehållande, i båda
kamrarne tog han till orda för fortsatt kasernbyggnad
och hembar därvid i andra kammaren en desto
lättare seger, som den liberala ledningen ställt sig
på samma sida.
Efter världskrigets utbrott visade det sig
emellertid önskvärdt att sätta landtförsvaret omedelbart
under facklig ledning och den 15 augusti 19’5
utnämndes Mörcke tfll chef för
landtförsvarsdepartementet. Med hänsyn till den febrila hast, hvarmed
man nu på alla punkter sökie bringa
försvarsberedskapen till högsta fulländning, blef det en oerhörd
arbetsbörda, som kom att hvila på den nye
krigsministerns skuldror. Naturligtvis var det honom
icke möjligt att följa med hvad som försiggick
allestädes och säkerligen komma icke alla åtgärder,
som vid denna tid vidtogos, att röna obetingadt
gillande på räkenskapens dag. Men klandret härför
drabbar icke Mörcke, hvars sträfvanden att komma
missförhållanden till lifs icke minst fått ett uttryck
däri, att den som sträng granskare kände liberale
riksdagsmannen E. A. Nilsson i Ö;ebro förordnats
till ett slags öfverrevisor i afseende på 1914 års
landstormsräkenskaper.
Längre fram på hösten fick Mörcke den svåra
uppgiften sig förelagd att sörja för arméns
reserv-befälsbehof, hvilket genom den nya härordningen
afsevärdt skärpts. I det längsta sökte Mörcke
tillgodose detta behof genom vädjan till de
värnpliktige att frivilligt underkasta sig deltagandet i de
kurser, som härför funnos erforderliga. Emellertid
ingingo endast 1,620 anmälningar, däraf 907 till den
högre kursen och 713 till den lägre. Då det var
ytterst tvifvelaktigt, huruvida värnpliktslagen
medgaf tvångsinkallelse, ville Mörcke i det längsta slå
sig till ro härvid, hälst äfven hänsyn såväl till de
ekonomiska förhållandena som till svårigheten att
för den ifrågavarande utbildningen disponera
tillräckligt antal fullt lämpligt befäl talade för en viss
inskränkning i antalet. Slutligen fann han sig dock
nödsakad att tillgripa tvångsutvägen, väl till icke
ringa del på grund af påtryckningar från pressen
och den del af regeringen, som från början varit
för kommenderings anlitande. I hvarje fall är det
ingen, som betviflat Mörckes goda vilja att söka en
lösning af det svåra problemet på ett för den
enskilde så litet betungande sätt som möjligt utan att
försvarets nödvändiga behof därigenom tillbakasattes.
Under årets riksdag har Mörcke bl. a. tagit
ställning till det viktiga spörsmålet om officerskårens
rekrytering, ett ämne, som i vikt för vårt försvar
endast kan jämföras med frågan om öfningstidens
längd. Enligt den 21 maj detta år utfärdad
kungörelse är det nu ordnadt så, att de blifvande
officerarne få sin första utbildning, rekrytutbildningen,
gemensamt med andra värnpliktiga studenter. Vid
underbefälsutbildningens början sammanföras
däremot officersaspiranterna till särskilda
truppslags-vis anordnade skolor. Efter den gemensamma
un-derbeiälsutbildningens slut eller vid infanteriet
under ett afbrott i densamma skola
officersaspiranterna under 2—3 månader tjänstgöra såsom
underbefäl vid vederbörliga regementen. Under
denna tid komma de att lefva tillsammans med
truppen och få härigenom ett lämpligt tillfälle
att inhämta den personliga erfarenhet om truppens
behof och åskådningar, hvilken icke kan skattas
nog högt för den blifvande förtroendefulla
samverkan mellan trupp och befäl. Den slutliga
antagningen af officersaspiranter skall till
förekommande af misstag ske så sent som det med
hänsyn till utbildningstidens längd är möjligt.
Aspi-rànternas förmögenhetsförhållanden få härvid icke
utöfva något inflytande. Reservofricersaspiranter,
hvilka i afseende på genom examina ådagalagt
bildningsmått ej uppfylla de allmänna krafven, skola,
därest de under utbildningstiden gjort sig kända för
duglighet och förklarats lämpliga, erhålla dispens.
Krigsministern har genom dessa anordningar
tillmötesgått inom vida kretsar af vårt folk hysta
önskningar.
I afseende på vårt försvarsväsendes utveckling
har det framför allt gällt att bygga vidare på den
förlidet år lagda grunden. De f år beslutade
land-stormsbefälskurserna skola säkerligen få stor
betydelse för vårt försvars stärkande.
- 578 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
