Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 36, den 6 juni 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIPAN.
FÖR HVAR 8 DAG AF HASSE Z.
b. s d,t stockbohmsfotograf.
"LOTUS."
såg i en tidning att nu skall
pipan till heders. Monopolet gör
det för dyrt att röka cigarrer och
cigarretter.
Härmed mina erfarenheter af pipor:
Jag köpte den första en vår då
_ jag flyttade till landet. Den pipan
var en äkta Briar med märket
B. B. B., som iag aldrig förstått hvad det betyder.
Han som sålde pipan, sade, att det var världens
bästa pipa. Hvem kunde då underlåta att köpa
den för 3,75? Mannen gaf mig också en liten bok
om huru en pipa skall behandlas. Jag läste där
att en Briarpipa bör första gången rökas i ett
stängt rum utan annat drag än det i pipan. Den
får endast stoppas till hälften.
Det var första gången jag rökte pipa och det
smakade illa. Jag tänkte: du måste öfva dig! Många
människor röka pipa, det ser trefligt ut! Du måste
lära dig.
Jag blef bränd på tungan, men jag fortsatte. Jag
led de förfärligaste kval, då jag drack eller åt salt,
surt eller vatten som var kolsyradt.
Då kom en vän, som kände" till pipor och sade:
— Det är fel på din pipa. Du skall ha hålet
upptill på munstycket så blir du icke bränd på
tungan.
Jag gick till mannen, som sålde pipan, och köpte
en med hål upptill på munstycket. Det var
världens bästa pipa med hål upptill på munstycket.
Jag rökte på nytt. Och jag blef icke längre
bränd på tungan. Jag blef bränd upptill i gommen
och det var lika förfärligt.
— Det är tobaken som bränner, sade min vän,
som förstod pipor. Du skall köpa en tobak som
är skuren i tunna skifvor. Dem gnuggar du
sönder. Af den tobaken blir du icke bränd.
Jag köpte tobak i skifvor. De voro lika stora
som tvåkronor men mörkare i färgen. Jag
gnuggade sönder en sådan skifva. Tobaken gick
genom fingrarna utom den del som satte sig under
naglarna. Och jag sade till min vän:
— Jag tror att det är mera affär att sälja sådan
här tobak än att röka den.
— Det bästa sättet, sade min vän, är tobak i
kapslar. Till dem får man en apparat, med hvilken
man stoppar pipan. Då blir den stoppad precis
som den skall och brinner lätt och jämt. Jag köpte
tobak i kapslar med stoppapparat. Det gick
utmärkt tills min andra vän, som förstår pipor, fick
se anordningen.
— En gentleman stoppar sin pipa själf, sade han.
Utan apparater och kapslar. Detta är ju lika för-
färligt som lösmanschetter och färdigsydda
halsdukar.
Något så förfärligt kunde jag inte ha i mitt hus.
Jag blundade och kastade alltsammans ut genom
fönstret. Då detta var gjordt, sade min vän:
— Du skall röka en Calabashpipa. Du får en
kall och god rök genom den och så är den vacker.
Jag köpte en Calabashpipa. Den var mycket
vacker, såg ut som en blomma af ljusröd elfenben.
Jag var mycket noga med att icke tappa den
innan jag kom hem.
Så drog jag mig tillbaka för att röka
Calabash-pipan. Det gick rätt bra ehuru den fördystrade
mitt ansikte något genom att lägga min ei.a
mungipa på högra axeln.
Då jag rökat en stund, öppnades dörren sakta
och min dotter, som är 5 år, kom in. Hon
stannade i dörren och såg på mig länge och undrande.
Så sade hon:
— Hvarför sitter du med en tekanna i munnen?
Då slutade jag upp att röka pipa.
Den bästa pipan jag sett, fanns i en pokerklubb
i Chicago. Jag kom dit en natt på våren 1899
och vi voro fyra som spelade vid ett bord. Midt
emot mig satt en äldre gentleman vid namn
Smith-Jones. Han var en allvarlig man och han
vann. Då och då hängde en pipa mellan hans
tänder. Men han torr-rökte och ibland lade han
pipan på bordet. Det hvar en vacker pipa. Rund
och tjock och mörkbrun, väl inrökt. Smith-Jones
tog in stora potter. Då jag förlorat 600 dollars,
reste jag mig från stolen, böjde mig fram öfver
bordet och snappade till mig dèn bruna vackra
pipan. Smith-Jones reste sig också och i en ton
som icke var vänlig, sade han:
— Hvarför tar ni min pipa?!
— Jag vill gärna se på den, sade jag, Det är
en så vacker pipa.
Jag tittade i pipan. Den var tom på tobak,
men där satt i stället inne i pipan en liten spegel.
Då pipan låg på bordet, såg Smith-Jones i spegeln
alla kort han gaf.
— Får jag låna den? sade jag.
Smith-Jones svarade icke, men han var rätt röd
i ansiktet.
Jag lade pipan framför mig på bordet. Vi
fortsatte spelet — och sedan var det jag som vann.
FRÅN DEN
STORA
HUNDUTSTÄLLNINGEN I
STOCK-: HOLM
1. s d:t stock ho l .vsfotooka f.
SKYETERRIERS.
kunna vi af brist på
utrymme tyvärr
endast lämna
vidstående bilder af några
af de mera
uppmärksammade fyr-fotavännerna.
KUcM: Smgt SVf<"- nrmrrm.
- 570 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
