Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 18, den 31 januari 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR & DAG
FERDINAND SCHULTHESS. F. i Paris, språklär. i Upsala 73—82,
lär. i franska språket v. Krigshögsk. 78—12. v. Art. o. ing.-högsk. 9é—08.
Förf. t. fransk—svenska" o. svensk—franska ordböcker i användning v.
våra läroverk, öfversättare.
EMIL OLIN †. Stud.-ex. 89, fil. lic 99, fil. dr. 06 Assist, v. Svalöfs
utsädesfören. 89, disp. f Alim. sv. utsädes-a-b. 1900—05, sedan sistn. år
egare till Löanstorps gård i Malmöh. län. Kom.-ordf. under många år.
led. af skolråd, kyrkovärd, nämndeman m. m. V. ordf. i styr i. Skånes
fröodl.-fören., led. af styr. f. Skånska landtmännens centralfören. o
Skånska trädgårdsfören. En synnerligen framstående man inom
växtodlingens. Kreatursskötselns o. trädgårdsskötselns områden, dref han upp sin
gård till en mönstergård inom provinsen, dit stora skaror af intresserade
landtmän begåfvo sig i och for studier.
Forts. fr. sid. 282.
Gud, hvart komma de med det. Och han blef
dyster och solen stack honom rätt i nacken med sina
pilar, och Mästersamuelsgatan stank af port och
hästspillning.
Det gick en vecka eller så. Tybeck märkte att
hans grannar kastade nyfikna blickar åt hans
kontorsfönster, och en morgon kunde han se en hel
liten äktenskaplig idyll som hastigt drog sig undan
bakom det gröna fönsterskynket. Så en dag kommo
fotografierna, d. v. s. fotografen kom själf med dem.
— Jaså, tack. Tybeck såg på ett kort. Det är
iu bra. Och han slängde de tre bundtarna i
skrif-bordslådan. Nå, hur går affärerna? Död säsong,
ia visst. Och lika förbannadt hett är det...
— Ja, ateliern blir som ett drifhus. Den unge
mannen ansträngde sig tydligen att tala så
prudentligt som möjligt.
— Kan förstå det. Lilla frun ser också ut som
en drifhusblomma. Blek. Behöfde luftombyte,
skog, sjö.
Fotografen stirrade förvanad på den pratsamma
herrn i buffelläderstolen. Och han var stativrak i
ryggen, när han sade farväl.
— Hör nu, säg mig, väsnades Tybeck ännu i
dörren, jag har några vyer därhemma som jag
skulle vilja ha förstorade... Jaså. Jo, då skall jag
skicka upp dem.
Några dagar därefter for direktören utrikes; han
skulle ner till Hamburg för att göra affärer och
sedan till Rivieran tör att hvila sig. En kväll när
han satt utanför Alsterpaviljongen och såg på
folkströmmen och på de stora lyxhotellen, där biler
körde fram och hämtade eller äflevererade sin last
af eleganta herrar och damer, kom han plötsligt att
tänka på det lilla fotografherrskapet vid
Mästersamuelsgatan. Han begrep till en början inte hur
det kom sig. Men så erinrade han sig att han på
förmiddagen stannat utanför en fotografimonter och
beundrat några platinafotografier, som han fann
utsökta. Och då hade han tänkt på köksorna och
sergeanterna i den lilla glaslådan därhemma, men
utan att minnas det förrän nu.
Han gick in på närmaste postkontor och skickade
ett par hundralappar till sin fotograf — "från en
okänd vän till litet rekreation", skref han. Och så
glömde han bort alltsammans och reste vidare och
såg mycket vackert och märkvärdigt, som inte hör
Forts. fr. sid. 283
Den 22 januari på förmiddagen flögo ett tiotal
tyska flygmaskiner öfver Dunkerque och
nedslungade omkring 40 bomber. Så vidt hittills är kändt
ha bortåt ett 20-tal personer blifvit offer för
bomberna och af dem ha 7 dödats. Franska och
engelska flygare förföljde de fiendtliga maskinerna, af
hvilka en tvingades till marken i dynerna vid Bray.
De två artillerister, som utgjorde maskinens
bemanning, togos till fånga.
Hvad som utgör luftkrigets alldeles särskilda fasa,
är att mordvapnen i detsamma icke kunna bringas
i verksamhet utan att drabba den civila befolk-
AXEL LJUNGQUIST †. Idkade sedan många år grosshandelsrörelse t
Nyköoing. På sin tid ordf i drätselkammaren. Under nära fyrtio år led.
af stadsfullmäKtige t. 10 Verkst. dir. i ångf.-a.-b. Nyköping 77—04, ordf.
i hamndirektionen 82—12, i handels- o. sjör-nämnden sedan 02.
Spritbolagets verkst dir. sedan 70 talet. Led. af styr. f. Mälarprov. ensk. banks
afd-kontor sedan 03, hufvudman i sparbanken. Led. af sjömanshusdir.,
ordf. i handelssocieteten. ordf. i styr. f. flickskolan.
GUSTAF BRANDBERG +. Sedan 97 delegare i målerifirman L.
Westman i Norrköping, sedan 1900 ensam inneh. Mångårig sekr. i
handtv.-fören.-v. ordf. i styr. f. Handtv. borgerskapet, led. af fattigv.-styr., revisor i
drätselkammaren. På sin tid lärare v. Ebersteinska söndags- o.
aftonskolan.
till den här historien, och en dag i september var
han hemma i Stockholm igen. När han kom upp
på kontoret, stod ateliern midtemot tom.
Fotografen hade flyttat.
— Jag hade lämnat in några vver till förstoring,
sade Tybeck till sin kontorsvaktmästare.
— Det är ingenting kommet, sade denne. Men
det har varit en herre och sökt direktörn flera
gånger, och sist frågade han, när direktörn väntades
hem. Så han kommer väl igen.
Och morgonen därpå kom han, och det var
fotografen, och han var rakare i ryggen än någonsin
och säg besynnerlig ut.
— Hvarför har ni skickat mig de där pängarna?
bröt han ut. Å seså, inga försök att neka... Jag
vill veta, hvarför ni skickat mig dem — om det var
till mig nämligen..
— Till hvem annars? frågade Tybeck.
— Till min hustru kanske.
Mannen var hvit i ögonen. Hans haka darrade.
Direktören såg förvånad på honom.
— Hvad skall jag tro när jag får tvåhundra kronor
frän en okänd, hvad är hans afsikt, hvad vill han?...
— För tusan, människa, tänk på hvad ni säger!
— Det gör jag, och jag vill inte bli förolämpad,,
och min hustru...
— Var god och håll er hustru utanför den här
saken. Jag såg eller tyckte mig se att ni hade det
svårt; det är alltsammans.
Mannen gapskrattade.
— Pängarna skall ni få tillbaka, när jag kan. Nu
får ni nöja er med mitt förakt så länge.
— Det’ är ju alltid något, sade Tybeck.
— Och försök så er fönsterkurtis med andra fruar...
Han var borta, innan Tybeck lyckats praktisera
sig ur skinnfåtöljen. Ändtligen kom han upp och
fick ett glas vatten och en cigarrett. Det lugnade.
Hans vrede öfvergick hastigt i en trötthet och en
leda, som han förgäfves sökte skingra. Hvad hade
ändå lifvet gjort med människorna, när de strax
anade ondt, när det onda var det naturliga? Det
var väl att jag inte blef författare, sade Tybeck
vidare till sig själf. Jag hade bara skrifvit glada
saker, för iag hade aldrig vågat skrifva som det är.
Då är det bättre att handla med kolonialvaror.
— Men jag kan undra hur det gått med
fotografens, tillade han suckande.
ningen, äfven oskyldiga kvinnor och barn, väl sà
mycket som det militära manskapet. Urskillning
är nämligen omöjlig att iakttaga.
Luftkriget delar i detta hänseende minkrigets
omänsklighet. Åter har ett svenskt iartyg, ångaren
"Drott" fallit offer för en mina, utanför Raumo..
Fem människolif gingo härvid till spillo. Hvarifrån
minan härledde sitt ursprung, är ännu icke
klargjort. Tyskarne ha insamlat 200,000 Mk åt de vid
föregående minolyckor omkomne svenskarnes
efterlefvande. Det är utan tvifvel vackert tänkt. Men
människolif kunna nu en gång icke uppvägas med
- 287 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
