Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17, den 24 januari 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR SVEDBERG.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Den svenska kolbrytningsindustrien intager en
relativt undanskymd plats i den svenska
national-hushållningen. Under vanliga förhållanden
tiller-kännes den mindre betydelse i och för sig själf än
för den roll den spelar för tillgodogörandet af de
skånska lerorna. På senare år ha de simplare
stenkolssorterna också fått en uppgift att fylla för
åstadkommande af elektrisk kraft och de ha äfven visat
sig användbara för framställning af s. k. järnsvamp.
Under de utomordentliga förhållanden, som inträdt
på grund af världskriget, har emellertid tillgången
på inhemska stenkol visat sig vara en god hjälp
vid tillgodoseendet äfven af de mest växlande andra
bränslebehof. Med de abnormt uppdrifna frakter,
som tör närvarande äro rådande och som föranledt
ett stegrande af priserna å engelska stenkol ända
upp mot hungergränsen, har det också på allvar
börjat ifrågasättas, huruvida icke en hjälp stode] att
vinna i en forcerad stenkolsbrytning i Skåne, och
värdefulla utredningar rörande de skånska
stenkolens användbarhet för olika ändamål ha på den
grund verkställts på föranstaltande af grufvornas
framstående tekniske ledare, öfveringeniören Ivar
Svedberg.
Johan Frithiof Ivar Svedberg är född i
Göteborg den 31 oktober 1866, son till dåvarande
tillskäraren, sedermera skräddaremästaren Johan Peter
Svedberg och hans maka Berta Jakobsson. Efter
att först någon tid ha åtnjutit undervisning vid
Göteborgs högre allmänna läroverk blef han elev vid
Chalmers’ tekniska läroanstalt och aflade
afgångsexamen därifrån 1886. Han praktiserade därefter ett
års tid som ritare vid Göteborgs mekaniska
verkstad, men begaf sig redan följande år till Förenta
Staterna, där han åren 1887—1890 var verksam som
ritare* och konstruktör för trä- och
järnbearbetnings-maskiner hos S. A. Woods Machine Co. i Boston samt
vid The Pond Machine Tool Co. och Niles Tool
Works i Hamilton. Återkommen till Sverige fick
han 1890 anställning som biträdande gruf- och
ma-skiningeniör vid Billesholms grufva och har sedan
dess alltjämt varit knuten till den skånska
stenkolsindustrien. Efter att 1893 ha blifvit
grufförestån-dare i Billesholm blef han sålunda 1895 chefingeniör
vid samtliga det davarande Billesholm-Bjufs
aktiebolags verk vid Billesholm och Bjuf. Sedan 1899
har han varit ledare af Skånska
kolbrytningsaktiebolagets arbeten och öfvertog 1903 ställningen som
öfveringeniör vid Höganäs-Billesholms Aktiebolags
samtliga grufvor, hvartill 1905 lades Skromberga
och 1912 Hyllinge grufvor, så att han numera
fungerar som öfveringeniör för grufdritten och chef för
stenkolsförsäljningen vid samtliga bearbetade
skånska stenkolsfält.
För en större allmänhet blef Svedbergs namn
törst kändt 1895, då det föll på hans lott att utföra
konstruktionen af vår berömde ballongfarares S. A.
Andrée ballonghus å Spetsbergen. Denna
konstruktion antogs efter offentlig täfling, sedan de
inkomna förslagen underkastats pröfning af en
sakkunnig nämnd. "Det är ett snillrikt verk, som
Svedberg åstadkommit", skref Andrée själf därom
i sin dagbok under den olyckliga andra resa, som
skulle sluta med hans och hans ballongs undergång,
"och det torde ej vara lätt att öfverträffa." Husets
motståndskratt tydliggjordes däraf, att detsamma
kunde i det närmaste oskadt uthärda polarstormarne
under vintern 1896—97, ehuru en sådan eventualitet
ej tagits i betraktande af konstruktören. Såväl
uppförandet som den partiella ritningen vid affärden
aflöpte fullständigt etter beräkning och utan någon
som hälst svårighet. Från alla synpunkter, yttrar
G. V. E. Svedenborg i sin beskrifning af
ballongexpeditionens tekniska utrustning, kan man säga,
att ballonghuset länder sin upphofsman till stor
heder.
Ur rent teknisk synpunkt hör naturligtvis det
Andréeska ballonghuset till Svedbergs minsta
insatser. Hans hufvudsakliga lifsgärning ligger gifvetvis
på grufteknikens område och om det höga anseende
han genom den förvärfvat sig vittnar icke minst,
att hans auktoritet i detta hänseende vunnit
erkännande icke^ blott i Sverige, utan ock i
utlandet-Biand annat har hans kraft tagits i anspråk för
konsultation vid utredningar inom vårt östra grannland-
Biand vårt lands tekniker och inom teknikernas
föreningsväsen har Svedberg sedan länge intagit en
framskjuten plats. Han har sålunda varit ordförande
i Tekniska Föreningen i Helsingborg 1906—10 och
i Skånska Ingeniörsklubben sedan 1912 samt
styrelseledamot, numera vice ordförande, i Svenska
Teknologföreningen sedan 1911. På hans
initiativ-var det som frågan om samarbete mellan vårt lands
tekniska föreningar upptogs till utredning och
lösning.
Svedberg har äfven gjort sig känd genom
tidskriftsuppsatser och föredrag i tekniska och sociala
ämnen.
Af sin hembygd har han tagits i anspråk för
hvarjehanda offentliga uppdrag. Sedan 1910 tillhör
han sålunda Malmöhus läns landsting och uppsattes
af dettas högergrupp som kandidat till ledamotskap,
i Första kammaren. Efter en ordinarie ledamots
afgång utsågs han ock i början på sistlidet år tilL
medlem af kammaren, men fann sig på grund af.
den mångfald enskilda göromål, som àlågo honom„
nödsakad att afsäga sig detta uppdrag. Säkerligen
smärtade det honom att icke få vara med vid
försvarsfrågans lösning, ty vårt försvar har i honom
en varm vän och han har varit en af Svenska
pan-sarbåtsföreningens fullmäktige.
Sedan 1892 är Svedberg gift med Alma Sjölin,,
dotter till häradsskrifvare Rudolf Sjölin i
Landskrona och hans maka, född Friesenberg,.
- 258 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
