Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 39, den 28 juni 1914 - Carl Milles’ nya skulpturkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL MILLES’ NYA SKULPTURKONST.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Moderna konstnärer ha ett starkt behof att stå
i direkt förhållande till sin publik. De lefva i
känslan af att om de icke utställa en gång hvartannat
eller åtminstone hvart tredje år, så bli de glömda
— en känsla som utan tvifvel är ett tryck på dem.
Äfven på konstens område gör sig sålunda den
nya tiden märkbar i sin hets, sitt konkurrensbehof,
sin rädsla för tystnad och väntan.
Men här och där finns det i mängden en
konstnär som är nog lycklig och nog klok att kunna
vänta och bida sin tid. Det är i allmänhet taget
de konstnärer som ha de stora uppdragen, som
göra den monumentala konsten. Deras verk söka
icke en bestämd krets af gynnare utan tillhöra från
början publiken, den stora publiken. Det är därför
icke en tillfällighet att Carl Milles, fastän
feberaktigt verksam som ingen af våra skulptörer och
som få .af våra konstnärer, på många år icke haft
en utställning i någon af våra stora städer. På
mindre än 15 års verksamhet har han satt märken
i en hel rad svenska städers fysionomi med
monument af olika slag. fian har tagit upp manteln
efter John Börjeson som ingen annan svensk
kunnat göra. I sitt hus på Lindingön har han haft en
permanent utställning af små och stora ting, färdiga
och ofärdiga, skisser och stora
gipsmodeller bland hvilka Sten
Sture tornat upp sig i sin väldiga
storhet. Milles har som sagdt
varit nog lycklig att icke behöfva
tänka på publik, ty uppgifterna
ha trängt sig på honom, så att
det endast gällt att hålla
arbetskraft och bildförmåga friska.
Hans berömmelse gjordes i ett
slag med skisser till Sten Sture
år 1900, och följaktligen har hans
verksamhet kommit att i
väsentlig grad ligga på det
monumentalas område.
Men hans utställning i Malmö
är icke en utställning af
monument. Den som kommer in i
hans lilla, vackert anordnade sal
måste förvånas öfver att han
möter så få kända verk.
Utanför konsthallen står ju
"Vingarna", men i salen finns
endast hufvudena af Boveng och
Stridsberg som äro kända från
Nationalmuseum. Allt det
andra är nytt för den icke
särskildt initierade konstvännen
och till en viss grad också
främmande. Milles har här icke velat
samla hela sin produktion under
de senaste åren utan begränsat
sig till den skulptur som är minst bekant, om man
så må säga den rent artistiska oroduktionen som
icke är förknippad med förhärligandet af historiska
personer och tilldragelser. Hans arbetsförmåga har
nämligen funnit tillfälle att i mera initima verk
utbilda en egen skulptural stil som 1 mångt och
mycket uttrycker den allmänna konstutvecklingen
under det nya århundradet.
Milles har egentligen icke haft någon lärare men
har utbildat sig i Paris under intryck af Rodin hvars
temperamentfulla impressionistiska stil gaf den unge
svensken den smak för manlighet och
uttrycksfullhet han alltsedan bibehållit. Men själfva
ståndpunkten har han icke kunnat intaga utan gått
vidare under studiet af de tidigare konstepokerna;
särskildt har den rika indiska skulpturen fängslat
honom liksom han icke kunnat undgå att märka
den unga tyska skulpturskolans styrka i det
monumentala. Denna känsla för friskheten i de verkligt
gamla bildverken är icke bara ett tillfälligt
modeintryck utan sammanhänger också med en allmän
öfvertygelse att 1800-talets skulptur försummat några
väsentliga sidor i konstverket: den klara
helhetsverkan, enkelheten och redigheten i formen för en
mängd smådetaljer af ringa värde. Därtill har kom-
Foto Iiahmn, Malmö. tai,M. K(mlm A,_B% ^ngt sufi}ertparret swum-G&fr
CARL MILLES: "DANS", STATYETTGRUPP I STEN.
- 610 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
