Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 35, den 31 maj 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTIANSTADS 300-ÅRS JUBILEUM.
Foto Liljeroth, Kristianstad Kuaét Kem* -*-~ Bm9* sxifbersparre, stium^jbg^
KRONPRINSEN-REGENTEN VID HÖGTIDLIGHETEN Å KRISTIANSTADS STORA TORG.
OSCAR BJÖRCK.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Såsom den Baltiska utställningens
konstkommissarie har professor Oscar Björck blifvit en man för
dagen, fian har burit tungan af det stora arbete,
som kräfts för att sammanbringa konsthallens rika
innehåll, och hans är hedern af detta präktiga möte
mellan baltisk konstnärlig kultur. Men hans
berömmelse och förtjänst är at solidare slag än så. När
man ej längre ägnar en tanke åt det stora verk
han organiserat, och som kom till blott för en
sommars korta lif, skall konstnären äga kvar sin
tryggade odödlighet. I den högsta empyréen, bland
de väldiga nydanarne, skall han väl aldrig komma
— hur många göra det — men hans bästa verk
skall helt visst aftvinga eftervärlden respekt för ett
på en gång gediget och sympatiskt konstnärsskap.
Och en gång skall man äfven ur rent historisk och
tidspsykologisk synpunkt vara mycket glad att äga
hans många porträtt, både de intima och de mondäna.
Gustaf OsCar Björck är född i Stockholm år
1860 och har växt upp vid dess konstakademi och
under studier för Edvard Perséus. Hans vidare
utbildning var förlagd till Paris, Munchen och Italien
med sommarstudier i flere repriser på Skagen.
Redan tidigt vann han framgång — kanske har
han en eller annan gång i sitt lyckosamma lif känt
en önskan, att den ej kommit så snabbt och utan
kamp. Kunglig medalj, stipendium, inköp till
gallerier hemma och ute, alla dessa förmåner och
utmärkelser föllo på hans lott, innan han knappt nått
sina tjugofem år. Framgången sporrade honom till
nya ansträngningar, och liksom han med lätthet
acklimatiserade sig vid skilda konsthärdar, förstod
han också att smidigt tillägna sig kunskap, hvar
hälst den stod att vinna. Några af hans
ungdomsverk minna om kamratskapet med Severin Krœyer
— så de romerska smederna (skisser i Göteborgs
museum, Furstenbergs samling, den stora taflan i
galleriet i Washington). En modellmålning som
Susanna i Göteborgs museum är väl närmast
tillkommen under intryck af Kronbergs konst, medan
Georg von Rosen från början varit utgångspunkten
för hans porträttmåleri. Oscar Björck sysslade
länge nog med genremåleri. Bekanta äro
"Nöd-skott" i Köpenhamns konstmuseum, hans
Venetianska saluhall i Nationalmuseum, hans
ladugårds-interiörer. Som dekoratör har han varit verksam
vid utsmyckandet af Operakällarens matsal. Det
lefnadslustiga och färgglada Bachuståg han där
målade väckte på sin tid till lif en ifrig debatt, hvari
bl. a. Victor Rydberg deltog. Äfven landskapet har
med kraft och känsla skildrats af hans pensel. —
Ar 1904 utförde han på beställning af sin furstlige
konstnärskamiat prins Eugen en ståtlig och
stäm-ningsmättad bild af Vadstena slott för Högre
realläroverket i Stockholm.
Men porträttet blef i alla händelser hans fack.
Han har målat sin hustru på en stor duk från 1891
i Göteborgs museum, han har afkonterfejat en
kamrat som Alf Wallander i en liten ypperlig studie,
hvilken f. n. finnes att se i hans utställningssal i
Malmö. Han har målat våra kungligheter, intimt
som i Nationalmuseets profilporträtt af prins Eugen
och i bilden af kung Gustaf som kronprins,
representativt pompöst som i porträtten af Oscar II med
och utan kungainsignierna, mondänt elegant som i
porträtten af prinsessan Ingeborg och
kronprinsessan Margareta. Societén har blifvit hans kundkrets,
bördens, finansens och — må det tilläggas — kul- ’
turens elit. Bland hans duktigaste porträtt må
nämnas det nyss till Nationalmuseum inköpta knästycket
af fabrikören Åkerlund i Borås, det värdiga
receptionsarbetet i Konstakademien friherre Johan
Nordenfalk, den karaktäristiskt poserande Verner von
Heidenstam i Göteborgs museum. Oscar Björcks
porträtt äro i allmänhet lika originella, väl träffade
i uttryck och hållning, liffulla och hurtiga. I sin stil
äro de sins emellan ganska olika. Den tyckes
växla efter modellens karaktär och temperament.
Man kan väl ej finna det nödvändigt, att en ung
prinsessa och en gammal fabrikör skola målas i
samma anda och hållning. Om det är de gamla
herrarna i Oscar Björcks produktion som verka
konstnärligt bäst, så må vi erinra oss att detta varit
regel också hos berömda portråttister i gamla
dagar. 1 dessa allvarsamma uppgifter har konstnären
samlat sig och kommit ifrån den sällskaplighet och
flärd som aldrig varit någon riktigt god jordmån för
en konst som vill annat än ögonfröjd. Då Oscar
Björck tar ordentligt fast på de konstnärliga
problemen, är han både kolorist, teknare och psykolog.
Professor vid Konstakedemien blef Oscar Björck
år 1898 efter att ha varit extra lärare sedan 1889.
Han har fungerat <=om kommissarie vid
utställningen i Munchen 1892 och vid konstafdelningen å
1897 års Stockholmsutställning. Han har länge varit
en officiell person och bär bröstet fullt af
dekorationer. Den kommendörsplaque af
Nordstjärneorden han häromdagen erhöll är endast solen i ett
system af smärre stjärnor. Älskvärd, ridderligt
elegant och uppriktigt välvillig har han trots sin
världs-mannaroll förblifvit artisten med det lätta och ljusa
ungdomslynnet.
- 546 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
