Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 32, den 10 maj 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
FÖRR PRAKTGEMAK — NU EXAMENSRUM
Kliché Kern. A.-B Bengt Jitijtenparrt, bth~m -Gbg,
generalkrak från slätten, men han ar godkänd på
ett villkor.
— Tackar ödmjukast.
— Han skall aldrig öppna sin mun for att tala
om matematik. Lofvar han det?
— På heder och samvete.
— Det ar bra. Men han får lofva en sak till.
Om han i ett sällskap hör talas om matematik,
skall han genast ta sin hatt och omedelbart aflägsna
sig.
— Ja, bevars, det skall jag visst.
Och n:o 180 var approberad och gick själaglad
att tentera i befastningskonst, då han fick sig
tilldelad ett problem. Han sade visserligen ingenting,
men satt dar dystert
stirrande på uppgiften.
— Na, 180, sade
läraren, blir det något af?
Räkna på nu.
— Ne], det förbjuder
mig min heder.
— Heder? Hvad fan
ar det herrn pratar för
strunt?
— Strunt, upprepade
kadetten sårad och
förbittrad. Det ar visst
ingen strunt Det beror
på ett löfte till lektor
Jochnick.
Läraren rok pa
Jochnick, som sa+t vid sitt
bord i andra andan af
salen, och relaterade
förhållandet.
Detta var i Jochnicks
vag. Han stultade fram
till den ordhålhge unge
mannen och slog honom
faderligt på axeln.
— Dum men hederlig, ^/oW,
sade han. artillerisalen
— Dum men hederlig. Gif honom en femma, så
blir vi af med honom.
Och så skedde.
Fokus var for öfrigt inte god att tas med for
befälet haller. Vid ett tillfälle hade han en ovanligt
skicklig elev framme vid taflan, och då denne löst
problemet, fick han stryka ut rakningen. Chefen,
som gick och spankulerade i närheten, skulle göra
sig viktig och klef fram:
— Jag undrar, om det inte fattades ett x2 i
rakningen?
— Det kan nog handa, det, svarade Jocknick
tillmötesgående Vi skall satta dit det då, och med
kritan ritade han upp ett enormt x2 pa den tomma
taflan.
Chefen glodde argt på
den oförskämde
matematikern, svängde sa om
på klacken och
aflägsnade sig. Det var sista
gången, han lade sig i
Jochnicks lektioner.
De teoretiska studierna
slutade pa Karlberg i ma]
manad, och därefter togo
de praktiska vid
exercis, skjutning,
broslagning, kartritning på faltet.
Då blef det att trampa
"Pampas", öfningsfaltet,
så att svetten parlade i
ögonbrynen, och att
ma"-schera långa, dammiga
vägar i en odräglig hetta,
att Kasta upp
befästningar och göra anfall
öfver blota och leriga
åkrar. Nog kunde befälet
ibland så godt som
krama andan ur kroppen
på kompaniet, men hvad
gjorde det? Med drillade
Kliché Bengt Stljvertparr*
- 502 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
