Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 26, den 29 mars 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Missuppfatta inte detta som något slags försök
till närmande från min sida. Det skulle vara för
klumpigt. Jag vill dig ingenting. Det döda är dödt.
Men jag har ännu en liten smula vänskap för dig,
och om jag får döma efter i kväll, så kan du också
numera se mig utan större obehag.
Knut.
Ett par dagar efteråt kom svaret. Det lydde:
Om jag inte tyckte uppriktigt synd om dig, skulle
jag naturligtvis lamnat ditt ogrannlaga bref
obesväradt. Men stackars Knut, tror du inte jag märker
hur det är fatt? Du skall inte oroa dig för mitt
ode. Jag försäkrar att det finns inte det minsta
skal. Men när jag såg dig på Operakällaren så
gammal och trött och sorgsen gjorde det mig i alla
fall ondt — trots hvad som varit. Eller vill du
kanske inbilla mig att du bara spelade?
Nej, Knut, den gången var du åtminstone
uppriktig. Det är då snarare jag som skulle kunna
förebrå mig att jag improviserade en liten roll. Men
jag gjorde det i bästa valmening. Jag ville inte
möta ditt förstörda och förtviflade ansikte med hån
— och så tog du strax mitt medlidande för hvad det
minst af allt var och någonsin numera kan bli.
Du var litet dum, gamla gosse. Inte sannt?
Men nu är man alltså klokare. Farväl.
Elise
Råhn bras i i gapsKratt - men om det var åt sig
själf eller åt sin f. d. hustru eller åt bäggedera han
skrattade fick han aldrig riktigt klart för sig. De
hade alltså spelat så bra att de lurat hvarandra;
sannerligen, skämtet var dyrbart. Men de hade
velat göra en god gärning. De voro alltså inga
dåliga människor i grund och botten.
Men för resten, hur skulle han kunna veta om
hennes bref talade sanning? Det kunde ju lika
gärna vara en en enkel försvarsattityd. Skulle hon
tro, om han nu skref och talade om att hans
"förstörda och förtviflade ansikte" bara vant en mask?
Antagligen inte.
Nej, han orkade inte tanka mera. Det gick rundt
i hufvudet, hela lifvet gick rundt som en karusell,
en karnaval och han var en mask som alla andra.
Alla människor buro mask. Hur enfaldigt att tro
att det skulle kunna vara på annat satt, och
hvarför skulle demaskeringens klockslag behöfva komma ?
Skådespelaren Knut Råhn tog sitt rollhaf te — han
hade ändtligen kommit in i repertoaren i&en — och
gick till teatern. Humlegården låg i skarp sol, med
blåa skuggor under traden. På Sturegatan kom
hans f. d. hustru i sällskap med den unge mannen.
Ralin gjorde sin muntraste reverence. Hon mötte
den med en snäf, förolämpad, iskall hälsning; det
var tydligt att hon kände sig sårad.
— Hon tål mig bara som hopplöst förälskad,
tänkte han. Det ar i alla fall en riktig kvinna, och
nu kom ändå demaskeringen.
H 8 Dt STOCKH O.
INTERIÖRER
Alichå Reni. A -Ii. liauit ’
MlUntA-Gbg
i MSForoaitÅF. 0
FRÄN DEN NYINREDDA PARADVANINGEN I OFVERSTÄTHÄLLAR-PALATSET
I STOCKHOLM
- 407 -
En af hufvudstadens
vackraste och mest värdefulla
byggnadsmonument ar
tvifvelsutan öfverståthållare-palatset, nordens for öfrigt
framstå byggnad från
1600-talets slut, som Nicodemus
1 essin uppförde åt sig
själf samt sedermera
residens for öfverståthållaren,
Palatset har sedan en
tid till en stor del
genomgått en grundlig och
pietetsfull renovering och
ommöblering. Denna har skett
under ledning af
öfverintendenten Böttiger samt med
den afsikten att återställa
den så kallade
praktvåmn-gen i det högst
märkvärdiga byggnadsverket till det
skick det var på
byggherrens tid. Renovationen har
egt rum pa stadens
bekost-(Forts å sid 414)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
