Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 25, den 22 mars 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAPOLEONSMINNENA PA ELBA.
Napoleons
lyckostjärna, som strålat med så
stark glans under
striderna vid Pyramiderna,
Austerlitz och Wagram,
hade redan passerat
zenith, då Moskwa år 1812
gick upp i lågor, och
sedan den 1813 under
bataljerna vid Leipzig och
Borodino dolt sig bakom
tungamoln, började den år
1814 att på allvar sjunka.
I dessa dagar för hundra
år sedan höllo de allierade
sitt intåg i Pans. Den
11 april afsade sig
kejsaren kronan och den 20
sade han i Fontainebleau
farväl till sitt gamla garde
och afslutade detgnpande
afskedet med att kyssa
tan-örnen för att därefter
taga sitt nya rike, ön
Elba, i besittning.
Den 4 maj kl. 10 på
aftonen ankrade den
engelska fregatten
"Undaun-ted" på redden utanför
Elbas hufvudstad
Porto-ferraio med kaj såren
ombord. Den lilla öns
befolkning greps af en yrande
glädje vid meddelandet om att samtidens
namnkunnigaste man, Italiens eröfrare, fransmännens
kejsare, hela väldens besegrare skulle taga sin
hemvist på deras aflägsna ö. Öfverallt
härskade en feberaktig ifver. Rådhuset
skulle sättas i stånd till residens åt
kejsaren och möbler för detta ändamål lånas
hos de mest välsituerade borgarne.
Under det första dygnet kvarstannade
kejsaren ombord på fregatten för att
ordna formaliteterna med öns
öfvertagande, landstigningen o. s. v. Bl. a.
bestämde Napoleon och lät förfärdiga sin
och Elbas nya flagga, en hvit duk med
en amarantröd våd, på hvilken syntes
tre guldbin. Den trefärgade kokarden
ersattes samtidigt med en ny, i hvilken
tre gyllene bin på silfverbotten kröpo in
Efter oljemalning
NAPOLEON PA ELBA
KEJSARKOKARD PA ELBA
3 gyllene bin på
silfverbot-ten krypa mot den
orange-ro da midtelpankten.
mot ett orangerödt
centrum. På kvällen
illuminerades staden och
påföljande middag, sedan
den nya flaggan under
kanonsalut hissats på
fästningen, gick kejsaren
i land. Kyrkklockorna
ringde kanonerna
dundrade och folket jublade.
Elbas glansperiod hade
börjat.
Portoferraio hade vid
denna tidpunkt omkring
3,000 invånare. Under
de 300 dagar Napoleon
vistades på ön, besöktes
den af 8,000 främlingar,
af hvilka halfva antalet
utgjordes af engelsmän
och fransmän. Denna
väldiga främlingsinvasion
vittnar om att Napoleon
utöfvade en magnetisk
dragningskraft på sin
samtid alldeles som
minnena efter honom göra det
i våra dagar och äfven
skola göra det på
kommande generationer så
länge som Elbas namn
präntas in i skolbarnens
medvetande världen rundt.
Lifligt att beklaga är därför att ön icke ägnar sina
stora historiska minnen den pietetsfulla omvårdnad
de i så hög grad förtjäna. De som förvaras i
Porto-ferraios rådhus äro någorlunda
skyddade. I municipalrådets sessionssal
hänger en af kejsaren skänkt kopia af
Gérards i Versailles befintliga tafla af
Napoleon i kröningsskrud. I bottenvåningen
förvaras det intressantaste af
Napoleonsminnena, kejsarens bibliotek. En
människa kan förställa sig hur mycket som
hälst, hon blottar dock alltid sitt inre jag
genom de taflor hon pryder sina väggar
med och genom de böcker hon laser.
Väggarne i Napoleons villa i San Martino
äro täckta af krigsbilder i kopparstick
och den 300 band starka boksamling
kejsaren medtog från Fontainebleau till
KlichU Jjengt Silfversparre*
PORTOFERRAIO, ELBAS HUFVUDSTAD
Efter ettsamtidakopp ar stick
Kliché Bengt Ät(/V«rsjM»rr&
- 396 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
