Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 15, den 11 januari 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H M:T ÄNKEDROTTNING SOFIA †.
TILL PORTRÄTTET Å FOREGÅENDE SIDA.
På det nyss tilländalupna årets näst sista dag
drabbades Sveriges konungahus och Sveriges folk
af en af båda i lika mån känd förlust, i det H. M:t
Änkedrottning Sofia då^kl. 6,24 pä morgonen genom
en stilla död hädankallades. Med henne bortgick
en furstinna, som varit en prydnad för tronen, ett
mönster som maka och moder, de sjukas och
nödlidandes beskyddarinna,! en kvinna, hvars minne
skall lefva älskadt och vördadt icke blott på grund
af hennes upphöjda plats i samhället, utan än mer
på grund af den äkta och ädla kvinnlighet hon
under en nära åttatioårig lefnad städse lagt i dagen.
SOFIA WILHELMINA MARIANA HENRIETTA,
Sveriges änkedrottning, var född i Biebrich den
9 juli 1836. Sin härstamning räknade hon från
huset Nassau, ett af Europas äldsta och
förnämligaste, befryndadt med Hohenstauffer och Oranien
Hon var dotter till hertig Wilhelm _af Nassau och
dennes andra gemål, prinsessan Paulina af
Wurtemberg. Redan vid tre års ålder faderlös erhöll
hon under moderns personliga uppsikt en högst
vårdad uppfostran och förvärfvade sig särskildt goda
kunskaper i språk och historia.–-Ungdomen
tillbragtes i Wiesbaden, där hon under förtroligt
umgänge rrred ett par därstädes bosatta engelska
familjer redan tidigt förvärfvade sig en förkärlek för
engelsk litteratur och engelska institutioner, som
följde henne lifvet igenom. Äfven sysselsatte hon
sig med teckning och målning. Den stora världen
fick hon tillfälle att se i Petersburg, där hon under
vintern 1853—54 jämte sin moder vistades hos sin
moster, storfurstinnan Helena. Denna var berömd
för sin fina bildning; i hennes palats samlades den
ryska hufvudstadens främste’ i politik, vetenskap
och konst. Anton Rubinstein bl. a. stod under
hennes beskydd. Han hjälpte till att anordna
hennes konsertaftnar och gaf äfven hennes unga
släkting undervisning i sin ädla konst: denna var i själfva
verket i sin krafts dagar virtuos på piano. Hela
prinsessans familj hade en litterär och konstnärlig
anstrykning; hennes hallsyster Maria var gift med
furst Herman af Wied, hvilken anonymt utgifvit
liera filosofiska afhandlingar. Deras dotter bär det
kända författarenamnet Carmen Sylva: det är
drottning Elisabeth af Rumänien.
Under sommaren och hösten 1856 företog konung
Oscar I:s näst äldste son, dåvarande hertigen af
Östergötland, prins Oscar, en längre resa till
Frankrike, England och Tyskland. I de båda förstnämnda
länderna var resan officiell och afsåg fullföljandet af
politiska och dynastiska intressen, men därejfter
anlade hertigen inkognito. Den 19 -24 juli företog
han en färd på Rhen, och härunder — vid den
skönaste årstid och i det vackraste landskap —
besökte "grefven af Rosendal" äfven den nyssnämnda
furstliga familjen Wied på dess landtslott Monrepos
nära Neuwied, där prinsessan Sofia, som nyss
förlorat sin moder och i dagarne fyllt sitt tjugonde år,
befann sig som gäst. Måhända var det just ryktet
om prinsessans moderna, för tidens goda
strömningar mottagliga åsikter, hennes konstsinne och
hennes allvarliga, pålitliga karaktär, som dragit den
svenske prinsen dit. Säkert är, att de båda unga
snart knötos vid hvarandra med det gemensamma
tyckets, begåfningens och bildningens band.
Prinsen skyndade hem för att inhemta sin faders
samtycke och återvände lika snabbt för att den 26
september 1856 fira sin trolofning å Monrepos. De
båda lyckliga inristade på älskandes sed sina
initialer i en dubbelek bland parkens lindar. Det
officiella tillkännagifvandet skedde den 8 oktober. I maj
följande år ägde bröllopet rum; den 6 förrättades
vigseln å slottet Biebrich och därefter förde prins
Oscar på skruflinieskeppet Stockholm, från hvars
stormast hans tgtn amiralsflagg svajade, den
prinsessa, hvilken han besjungit som sin "nutids brud"„
sin "framtids lifs prästinna", till det fädernesland,,
hvilket därefter skulle blifva deras gemensamma.
Sitt hem fick det unga paret i arfprinsens palats,
som underkastats en grundlig renovering, och här
njöt det nu familjelifvets ogrumlade lycka. Prinsen
öfversatte bl. a. Goethes Tasso och tillägnade
arbetet åt sin gemål\
Ditt namn, Sophie, skall ristadt stå
På detta första blad,
Ty främst ditt bifall var ändå
Mitt mål för hvarje rad;
Och så mig dubbelt dyrbart blifvit,
Hvad här jag tänkt och känt och skrifvitf
Lyckliga somrar tillbragtes längre fram på Sofiero,
det förutvarande Skabbelycke, strax norr om
Hälsingborg, som prinsen inköpte och omdanade till.
den lustgård -det allt framgent är. Här uppväxte
sönerna i landtlig friskhet: Gustaf, vår nuvarande
- konung, född 1858, Oscar, numera prins Bernadotte,
född 1859, Carl, född 1861, och Eugen, född 1865.
När, man mm erinrar sig den intensiva verksamhet
hertigen sd Östergötland på 1860 talet utöfvade pa
skilda olmråden, får man aldrig glömma, att hvad
som framför allt satte honom i stånd härtill var den
trefnad, frid och ro, som rådde vid hans hof, dei
aldrig sviktande och hjärtliga samförstånd, som var
utmärkande för förhållandet mellan make och* maka,
föräldrar och uppväxande barn. Hans gemål visade
sig i värkligheten i besittning af alla de egenskaper,
som kunde göra henne ägnad att dela hans arbete.
Hon förenade med en omfattande bildning och en
vaken och fördomsfri intelligens en stark och
själfständig karaktär, som mer än en gång utgjorde ett
värkligt stöd för maken, icke minst längre fram, då
han, vorden konung, hade att dragas med
brydsamma politiska förhållanden. Bl. a. var hon en
uppmärksam tidningsläserska och alltid å jour med
den politiska partiställningen. "Och denna
gedigenhet", säger en initierad biograf, "var alls icke, som
, man stundom trott, uppblandad med högdragna och
asketiska böjelser. Hertiginnan Sofia var tvärtorm
mycket umgängesam och gladlynt, hyste varmt
deltagande för andra och kunde hjärtligt skratta åt
ett godt skämt. Härtill kom ett praktiskt sinne,,
som visste att ordna och styra och som trängde
till gagnande värksamhet. De, som stått henne
tidigt nära, bevittna, att något tillfälligt obehag
aldrig-förspordes vid hemlifvet i Arfprinsens palats, ty där
rådde en humanitet och värdighet, eller hvad man
kallar god sed, som redan i sig utesluter
hvarje-rubbning af den ädla harmonien."
I all synnerhet låg sönernas uppfostran henne om
hjärtat. Blott en halftrappa skilde mellan
hertiginnans stora våning och den mellanvåning, som de
furstliga barnen bebodde, och det var ganska
vanligt, att hon infann sig med sitt bandarbete midt
under lektionen och antingen stilla åhörde densamma
eller genom muntra infall gaf den omväxlingoch glädje.
Redan nu började hennes insatser på välgöi
enhetens och sjukvårdens område. Hon var tidigt
ordförande i centralkommittén för
fruntimmersskydds-föreningarne i hufvudstadens olika församlingar och
ledde deras arbeten till enhetligt resultat. Hon
grundade 1861 hemmet för frigifna kvinnor och var sedan
’framgent en verksam ordförande i dess styrelse.
Det var ett nytt verk, det första i sitt slag i Sverige.,
-226 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
