Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3, den 19 oktober 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
vältalighet, som utvecklades på Hen- i
ning Hamiltons, Karl Göran
Mörners och Nordströms tid, har man I
kanske rätt, att den icke uppnåtts
sedan. Men den skulle heller icke ha
uppskattats tjugo år senare. Det
hade kommit andra tonfall i den
politiska diskussionen under 1880-talet
än förut, mindre vältaliga i ordets
särskilda mening, men inte mindre
temperamentfulla.
En debatt i Första kammaren
under 1890-talet i unions-, försvars- eller
tullfrågorna var värd att höra.
Tullstriden hade i sin hufvuddrabbning
utkämpats förut, men hvar gång det
rördes vid någon tullsats, flammade
det till. I Cavalli, som under många
år var bevillningsutskottets
ordförande, hade majoriteten en skarp klinga,
som dock af många ansågs allt för smidig.
Lundeberg deltog ogärna i debatterna och Reutersvärds
hvita hufvud syntes sällan i talarestolen, som
egentligen icke var någon talarestol. En flitig talare var
däremot Carl Klingspor, som stått upp med
agrarrörelsen, och vid de stora tillfallena kunde det bli
ganska lifligt. I försvarsfrågan var kammaren efter
1892, då det vid urtima riksdagen äfven i Första
kammaren fördes en het strid om betydelsen af de
nittio dagarne och vid därmed sammanhängande,
i allmänhet så öfverens, att debatterna inskränkte
sig till ett eller annat uttalande, som angaf syftet med
kammarens beslut.
I det stora hela var man öfverens äfven i
unionsfrågan, men det talades för att höras i Norge, och
med hänsyn till afståndet talades det gemenligen rätt
högt. Alin älskade inte för egen del starka ord.
Det låg bokstafligen inte för hans röst. Och
detsamma gäller Lars Åkerhielm. De hördes ändå.
Men de, som mera omedelbart uttryckte sitt hjärtas
mening, talade så mycket högre. Bland dem voro
Säve och Unger, och med dem täflade de äMn-
G F OSTBERG.
1896-1913.
som Curry Treffenberg och Qunnar
Wennerberg. En motsatt
unionspoli-tisk uppfattning företräddes af Hans
Forssell, som vände sig mot hela den
Ahnska riktningen, hvars
resonnemang han fann ohållbart från början
i till slut, och Hugo Tamm, som fast
han också stod utanför den
majoritet, som bestämde kammarens
politik, i många fall utöfvade ett
betydande inflytande, större kanske an
någon annan utanför ledarekretsen på
grund af den personliga auktoritet
han åtnjöt som en klok och
betänksam man. Med den ställning han
intog kunde hans inflytande mest bli
af återhållande natur. För ett
positivt främjande af hans
statsekonomiska och humanitära sträfvanden
fanns ingen utsikt. Han kom in i
kammaren i förra hälften af 1880-talet och
förblef under tullstriden en öfvertygad motståndare till
det protektionistiska systemet. Till sin allmänna
läggning var han emellertid konservativ, och fann
däri den gemenskap med majoriteten i kammaren,
som gaf honom dess öra. På senare år, då
tullstormen mojnat af, ansågs han stå Boström nära,
hvilket han personligen torde ha gjort äfven på den
tid, då de voro politiska motståndare.
Det har nyligen erinrats om ett yttrande af Gustaf
Lagerbring, själf en af dem, som skulle ha försvarat
sin plats i kammaren äfven under dess guldålder, att
"allting flyter, men Första kammaren sjunker". Det
har det, fast icke så spirituellt, alltid sagts. Den
kammare, hvarom här erinrats, har alltid påståtts stå
lågt i jämförelse med dess företrädare. Det är bara
en tillämpning af talet om "den gamla goda tiden".
I verkligheten torde den generation, som senast gått,
kunna rätt väl mäta sig med sin företrädare, och
den som intagit dess plats stå fullt i jämnhöjd med
den.
DEN SVENSK-NORSKA RENBETESKOMMISSIONEN.
*. * d . stockholmsfotograf. FÖRSTA SAMMANTRÄDET I STOCKHOLM. «*« £-£r f*^~
Fr v t h kanslirådet L Berglow (svensk sekreterare), och Sveriges delegerade jägmästaren i Bodens revir A Montell,
landshöfdingen i Norrbottens lan O von Sydow och f. justitierådet frih E Th Mareks von Wurtemberg samt Norges delegerade: /
statsministern O. A B lehr, amtman T. Locken och riksadvokaten P Kjerschow samt renmspektor Nissen (norsk sekreterare). — Text å sid 44
- 38 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
