- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 15 (1913/1914) /
26

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2, den 12 oktober 1913 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR

8 DAG

GOTEBORGSÅNGAREN o"NORGE" EFTER DEN SVARA
KOLLISIONEN Å ELBE INVID HAMBURG

henne, att äfven om hon e] haft bort nyckeln var
det dock hennes skyldighet att skaffa en ny, ty
hon var den som sist haft hand om nyckeln. Fröken
Åkerholm svarade, att hon var mycket ledsen öfver
hvad som händt, men upplyste samtidigt, att hon
omöjligt kunde skaffa en nyckel, då hon ej visste
hurudan den skulle vara för att passa till dörren.
Hon kunde icke garna gå till en smed och saga:

— Jag vill att ni ar snäll och gör en nyckel till
en röd stuga med plantering utanför. Ingen smed
i världen kunde göra en sådan nyckel.
Högaktningsfullt o. s. v.

— Detta ar blott undanflykter, sade Lindström.
Hon vill komma ifrån saken. Men hon måste
skaffa en nyckel.

— Naturligtvis, sade ]ag. Vi skicka henne
dörren att ta mått efter. Vi skulle ju kunna skicka
bara låset, men det slarfvar hon val också bort.
Vi skicka dörren.

Dagen därpå sandes dörren till fröken Åkerholm,
till hennes bostad i staden. Vi gåfvo en
expressbyrå i uppdrag att bara hem den till henne.

Sent på kvallen telefonerade fröken Åkerholm till
telefonstationen och anhöll att man skulle se efter
hur det stod till hemma hos oss.

Men ingen nyckel. Vi skrefvo ett litet brefkort
och frågade vördsamt om arbetet var i gång. På
kvallen kommo två karlar från ångbåten barande
med dörren. Vi sutto på verandan och talade om
möjligheten af ett torskfiske vid Hufvudskär då
dörren kom. Den var sig lik Men i nyckelhålet satt
en lapp på hvilken stod: Ni kan skämta med någon
annan. Jag har inte tid med Er. Alice. P. S.
Forresten reser jag om några dar till Köpenhamn.

Fröken Åkerholm brukar bo på Bristol i
Köpenhamn Och vi sande alltså dörren till Hotell Bristol i
Köpenhamn. Det var mycket besvärligt och myc-

BRANDEN I SÅTER DEN 30 SEPTEMBER

Svenska Lloydangaren "Norge" kapten Risberg, kolliderade
den 25 sept a Elbe vid Neumuhlen med
Hdmburg—Amenka-liniens ångare "Qraf Waldersee", kapten Frölich, och erhöll
därvid betydande skador, "Qraf Waldersee" träffade "Norge"
om babord for om kommandobryggan, skar djupt m i skrofvet
och tryckte den svenske ångaren mot en pålgrupp pa
innersidan af sparrbjalkarne — Enligt sjörättens i Hamburg
uttalande ar befälet a "Norge" utan skuld till olyckan

*



Såter härjades den 30 sept af en häftig eldsvåda hvilken
lade i aska förutom Dala vafvenaktiebolags stora komplex,
inom hvilket elden uppstod, en till vafvenet horande såg med
trädgård samt den intill liggande Gustafssons smidesverkstad

ket kostsamt. Men då vi en gång åtagit oss en
sak måste vi slutföra den.

Fröken Akerholm kom till hotellet. Portieren
kände igen henne, blef mycket glad och sade:

— Det har kommit ett stort kolly till fröken. Vi
har det i magasinet, det ar så stort.

Fröken Åkerholm gick med ut i magasinet och
sedan två karlar af betjäningen arbetat med yxa och
en hoftång i 35 minuter fick man fram dörren.

Fröken Åkerholm gick upp på sitt rum och grät

Sedan skref hon ett telegram*

Hvad ar meningen*? Jag bränner upp dörren!

Alice.

Vi svarade omgående:

Dörren Lewins. Åverkan straffbar. Sand
nyckeln. Danskt järn duger.

På detta fingo vi intet svar. Vi väntade länge
Slutligen nådde oss det bud att fröken Åkerholm rest
till Italien och lamnat dörren på Bristol, dar den
låg i magasinet.

Vi gingo då till snickaren Lundström på ön och
beställde en ny dorr med nyckel till. Snickaren
Lundström tog mått och gjorde en treflig dorr, men
då det var mörkt på kvallen, råkade han af misstag
ta svart färg i stallet för röd då han målade dörren.

En svart dörr gör sig icke så bra till en röd stuga
som en röd dörr, hvarför vi en vacker förmiddag,
då solen sken, målade stugan svart. Så att
alltsammans blef i samma färg.

Vi flyttade sedan plötsligt till staden och skretvo
till öns ägare:

Den riktiga dörren till den svarta stugan ar röd
eftersom stugan var rod. Men nu ar stugan svart.
Högaktningsfullt o. s. v.

Lindström hittade sedan den verkliga nyckeln.

Det gör detsamma hvar han hittade den Han
blef i alla händelser mycket förvånad öfver platset.
Men det ar så. Lifvet ar fullt af öfverraskningar.

- 26 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:46:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/15/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free