Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 31, den 4 maj 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
genast. började hon smussla kort i hans hand och
höll honom städse med de bästa kort.
Allt detta minskade naturligtvis på intet sätt
fän-Tikens förvirring. Han var visserligen innerligen
glad, därför att han nu såg, att Anna-Lisa ingalunda
af egen vilja sökt att bedraga honom utan därtill
tvingats af sina husbönder. Men å andra sidan
kom han i stor vånda. Satt icke han, fänriken, där
och spelade med falska kort? Låt vara, att hans
motspelare var en den argaste bedragare, som redan
så godt som tömt hans schatull — men var han
därför själf berättigad att nyttja samma dåliga
medel? Borde han icke hellre gripa till värjan och
tvinga den skurken att gifva tillbaka sitt rof?
Men hur skulle det i sådant fall gå med mamsell
Anna-Lisa? Skulle icke hon tillsistone få bota för
alltsamman? Och dessutom — hvar fanns värjan?
Han hade lagt den på bordet, under spelets gång
hade någon flyttat den därifrån.
Medan fänriken grubblade öfver allt detta, var han
emellertid tvungen att fortsätta spelet. Och med
Anna-Lisas bistånd vann han nu spel på spel.
Sedlar och mynt började återvända till schatullet. Det
var dock fänrikens rättmätiga egendom — hvarför
skulle han icke återtaga den, när omständigheterna
och Anna-Lisas karlek så tillstadde. Det var
kanske detta — Anna-Lisas kärlek — som mer än
någonting annat bedöfvade fänrikens samvetsagg. Att
hon trotsande alla faror gjorde hans sak till sin, var
ju dock bevis på den renaste, mest oegennyttiga
tillgifvenhet. Skulle han icke; ^ när han en gång
komme att tala med kära mor om detta, lätteligen
kunna visa henne, hvilken skatt han funnit,
hvil-ken pärla bland soporna? Helt visst skulle kära
mor förstå, att en flicka som med sådant hjältemod
kommit fänriken till undsättning, ingalunda kunde
vara någon vanlig värdshussnärta.
Som vi i vårt förra nummer voro i tillfälle
meddela har denna vår pristäflan omfattats med ett
fullkomligt öfverväldigande intresse. Orsaken härtill
hafva vi velat söka icke blott i de höga
penningprisen, tillsammans. 800 kr., utan äfven däri att den
till lösning förelagda uppgiften varit af sådan art,
att den måst fånga intresset och ägga till
deltagande. Tydligt är dock att här bredvid orsaken till
den enorma anslutningen måste sökas i vår tidnings
ofantliga, för svenska förhållanden enastående,
öfver hela Jandet jämnt fördelade och alla
samhällsklasser omfattande spridning. Från alla håll och
kanter af vårt land, från stora och små städer, från
landsortsbyar och obygder ha lösningar strömmat
in och äfven från landsmän utomlands har en stor
mängd svar ingått.
Af de inkomna lösningarne ha emellertid ett
betydande antal visat sig felaktiga, hvilket fördröjt
granskningsarbetet och därmed äfven
offentliggörandet af pristäflingsresultatet. De städer de flesta
misstagen berört hafva varit Malmö och Trelleborg.
Detta misstag hade dock icke behöft ifrågakomma
då vi särskildt påpekat att endast "mera betydande
städer" afses.
I en del fall har icke fulla antalet namnlistor
in-sändts, o. s. v.
I det vi slutligen uttala vår tillfredsställelse med
det mottagande vår pristäflan rönt, meddela vi här
Sålunda satt den gode fänriken på källaren Gula
Vimpeln och spelade med falska kort icke blott om
sina femhundrade riksdaler utan ock om sin kärlek
och lycka. Men när han vunnit en tid och redan
hade de femhundra i schatullet, slog värden näfven
i bordet och det blef stort stim och hojtande.
Fänriken spelade med falska kort! Ville han nu icke
genast gifva ifrån sig sitt schatull, sin ring och en
och annan småsak af ädel metall, så skulle man
tillkalla stadsvakten. Här fanns vittnen nog! Fänriken
hade spelat med falska kort!
Under allt detta hojtade försvann Anna-Lisa och
fänriken stod där ensam bland idel fiender. Han
sökte sin värja, men fick den upplysningen att
värden burit värjan till hans logis, då det icke var godt
att lämna stickvapen i händer på kältringar.
I trots af sina aderton vårar brast fänriken i gråt.
Men ingenting halp, han måtte lämna Gula Vimpeln
ganska barskrapad. När han ännu gråtande steg ut
på gatan, kom Anna-Lisa farande som en yrvind
efter honom, slog armarna kring hans hals och
kysste honom. Ty hon menade, att han icke skulle
gå alldeles lottlös från kalaset. Då frågade fänriken,
om hon icke ville lämna den tjufhålan och följa
honom till hans kära mor, som han nog skulle
beveka att taga emot henne som en dotter.
Men den skälmen skakade på hufvudet och
svarade:
— Jag tackar ödmjukast men stannar väl på
Vimpeln, eftersom jag är stadd att sköta tjänsten.
Öfver detta grubblade sedermera fänriken alla de
år, Gud förunnade honom. Ibland tyckte han sig
förstå, att Anna-Lisa måste hafva varit ett oskyldigt
barn, som råkat i röfvarehänder. Ibland åter kände
han sig nästan öfvertygad om, att mamsell
Anna-Lisa varit den värsta skälmen i värdshuset Gula
Vimpeln. Till full visshet kom han aldrig.
nedan namnen på prislagar ne och de dem nu
tillsända prisen.
l:a pris, Kr. 500:—, Herr L. Ohlson,
Lindebo, KRISTINEHAMN.
2:a pris, Kr. 100:—, P. Jonsson,
Folkbanken, BERGSJÖ.
3—12, 10 pris à 10 Kr.
Fr. Martha Centervall, Sundsvall. Staderanden Hjalmar
Asklund, Norrköping. Med. stud. GunnariBlix, Lund. Fröken
Ann-ManiReinecke, Gefle. Fru Mia Sahlén, Åre. Fotograf W. Boije,
Köping. Fru Lotti Rääf Sy serum, Tuna. Sjuksköterskan
Carin Wångström, Alingsås. Stationsskrifvare Gustaf Petersson
Oskarshamn. Grosshandlare Georg Hallin, Piteå-
13—32, 20 pris à 5 Kr.
Forstmästare Adolf Hedenmark, Hede. [-J¾stexpeditörAxjdRyd-beck,J\/l]öiby1^MusJkkonstapel-] {+J¾stexpeditörAxjdRyd-
beck,J\/l]öiby1^MusJkkonstapel+} J. L. Wallin, Boden. Sixten Malm-
berg.Kristinehamn.__Kamrer N._ Joh. Nilsson, Gäfle^Max Schmidt,
Sunderland, England. Civilingeniör Knut Kinch, Umeå.
Kontorist Nils Rabenius, Wästanfors. Kapten Olof Liberg, Vaxholm.
Urmakare C. E. Johansson, Carlshamn. Stadsfiskal T. K Wendt,
Uddevalla. Fru Ellen Depken, Ludvika. Carl Eberstein, Enfield.
England. Just.-rådman Birjer Jarl Floman, Viborg. Åke H
Blomgren, Kalmar* Hofrättsnot. Gunnar Idestam, Åbo, Finland.
Doktor Hjalmar Lindgren, Helsingborg. Telegrafassistent Axel
Petterson, Falun. Filosofie lic. David Lund, Södertälje. Fröken
Eva Meister, Karlskrona.
Hvar 8 Dags Geografiska pristäflan.
(Se lösning à omslagefs 15.de sida.)
- 487 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
