Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 17, den 26 januari 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JONAS WÆRN.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SlvX
Bland de ofrälse brukspatronssläkter, hvilka under
loppet af 1800-talet kallades att göra betydelsefulla
insatser i vårt lands politiska och vetenskapliga lif,
är det icke många, som äro i stånd att täfla med
släkten Wærn. Af rent svensk härstamning är den
icke. Liksom så många andra af de västsvenska
familjerna kan den snarast ej tala om annat än ett
skandinaviskt ursprung. Man vet, att den äldste
kände stamfadern Mörten Wærn under senare
hälften af. 1600-talet varit bosatt i Århus på Jylland.
Hans båda söner Peder och Mads flyttade öfver
Kattegatt till Fredrikshall i Norge, där de omtalas
som köpmän. Den förre af dessa båda, den äldste
Peder Wærn, hade en yngre son, Mathias, som i
sin ordning gick öfver Svinesund till Sverige, där
han på Billingsfors i Dalsland lade grunden till
den svenska släktgrenen, hvilken i sin ordning snart
delade sig på två, en äldre och en yngre. Inom den
äldre blef inom ej lång tid en gren adlad:
brukspatron Jonas Wærn, den förste motionären om en
svensk kommunalförfattning i modärn mening, vardt
tillika Sveriges första ofrälse statsråd utanför
äm-betsmannahierarkiens led. Hans yngre broder
Leonard Magnus Wærn hörde till sin tids lärda
brukspatroner: han hade förvärfvat filosofisk doktorsgrad.
Genom giftermål med Margaretha Gahn, en
sondotter till den berömde fysikern och kemisten,
tilllika en af 1809 års riksfäder, assessor Johan
Gott-lieb Gahn, stärkte han ytterligare släktens
vetenskapliga intressen och af hans söner var det tvenne,
som gingo den rent lärda vägen: Leonard Magnus
Wærn, den framstående pedagogen, lektorn vid
högre lärarinneseminariet i Stockholm, och Jonas
Wærn, hvars bild H. 8. D. i detta nummer återgifver
på sin första sida.
Jonas Wærn är född den 23 maj 1849 på
Anders-fors’s bruk i Bergsjö socken i Helsingland. Efter att
ha genomgått Gefle högre elementarläroverk aflade
han därstädes mogenhetsexamen 1869 och kom
samma år till Uppsala som student. Här ägnade
han sig från början åt medicinska studier ooh aflade
1874 med. kand.-examen, hvarpå 1878 följde
medicine licentiatexamen vid Karolinska institutet.
Tidigt kom Wærn att ägna sig åt den gren af
medicinen, barnsjukdomsläran eller pediatriken, inom
hvilken han snart skulle förvärfva berömmelse och
komma att utöfva en i hög grad välsignelserik
verksamhet. Redan 1876 blef han nämligen amanuens
vid den pediatriska polikliniken å allmänna barnhuset
i Stockholm och mottog följande år befattningen
som andre läkare vid kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn. Efter aflagd licentiatexamen
praktiserade han ett par år först som amanuens,
sedan som underläkare å Serafimerlasarettets
medicinska afdelning, men återvände redan 1880 efter
en utländsk studieresa till universiteten i Berlin,
Wien, Paris och London med särskild hänsyn till
pediatrik och praktisk medicin till allmänna*
barnsjukhuset, där han i fyra år fungerade som
underläkare, hvarpå han 1884 förordnades att upprätthålla
e. o. professuren i pediatrik vid Karolinska institutet.
Följande år förvärfvade han sig i Uppsala
medicinsk doktorsgrad på en afhandling "Om difterins
och strypsjukans uppträdande i Sverige" och
utnämndes kort därefter till ordinarie innehafvare af
nyssnämnda e. o. professur. Omväxlande med den
likaledes för sina förtjänster om barnavården i vårt
land berömde prof. O. Medin uppehöll han därefter
läkarevården å den medicinska afdelningen vid
kronprinsessan Lovisas ofvannämnda vårdanstalt, tills
han på grund af förändrade vilkor för kliniks
hållande vid ifrågavarande sjukhus i nov. 1892 antogs
till öfverläkare vid dess medicinska afdelning. 1908
förvandlades den pediatriska professur vid
Karolinska institutet, han då innehade, till ordinarie: Wærn är
numera nestorn inom institutets lärarekår.
Den välsignelserika verksamhet prof. Jonas Wærn
dels vid kronprinssessan Lovisas vårdanstalt, dels
genom en synnerligen omfattande enskild praktik
utöfvat i den svenska barnavårdens tjänst låter sig
knappast öfverskattas. Otaliga äro de barn, som
under hans kärleksrika omvårdnad räddats åt hälsa
och- lif och därmed för framtida gagnerik
verksamhet. Med tillfredsställelse har han sett vapnen emot
de smås hälsofiender ökas i antal och kraft genom
den modärna serumterapien, till hvars snabba
tillgodogörande i vårt land han verksamt bidragit.
Därjämte har han med uppmärksamhet och vaket
intresse följt de ansträngningar, som gjorts för att
skydda den uppväxande generationen mot de faror,
hvilka möta den under nutidens forcerade
skolarbete.
Bland sina kolleger har Wærn varit icke mindre
uppskattad och aktad än bland allmänheten. Sedan
1878 ledamot af Svenska läkaresällskapet var han
under arbetsåret 1899—1900 dettas ordförande. När
han sistnämnda år nedlade ordförandeskapet, skedde
det med ett uppmärksammadt föredrag "om andlig
öfveransträngning särskildt med hänsyn till
förhållandena i våra skolor." Han har äfven varit
ordförande i Allmänna svenska läkareföreningen och
fungerade sistlidna höst’ som ordförande vid det
då hållna allmänna svenska läkaremötet.
Äfven om den svenska
lifförsäkringsverksamhe-ten har Wærn inlagt betydelsefulla förtjänster. Allt
sedan vårt lands största på ömsesidighetsprincipen
grundade lifförsäkringsanstalt, Allmänna svenska lif—
försäkringsbolaget, år 1887 stiftades, har detsamma
nämligen haft förmånen räkna honom som sin
öfverläkare.
Af yttre utmärkelser, som kommit prof. Wærn
till del, må här nedan nämnas, att han 1899
utnämndes till kommendör af Vasaorden och 1910 till
kommendör af Nordstjerneorden.
Sedan den 15 maj 1885 är professor Wærn i
äktenskap förenad med Hilda Elisabeth Waldenström,
enka efter professor J. A. Waldenström i Uppsala
samt dotter till grosshandlanden Charles Oscar
Gib-son och hans maka Hilma Charlotta Lindberg.
Det är lifligt att hoppas, att professor Wærn, som
ärinu står midt uppe i kraftfull verksamhet, ännu
många år framåt skall blifva i tillfälle att fortsätta
denna och att det må varda honom förunnadt att
upplefva äfven den dag, då det skall lyckas den
medicinska forskningen att upptäcka vägarne och
medlen att blifva herre jämväl öfver den nyaste
tidens sista barnagissel: barnförlamningen. Det är
godt och väl, att det redan nu är möjligt att med
barnkirurgiens och den mekaniska ortopediens hjälp
undanrödja de värsta verkningarna af denna
förödande sjukdom: slå sig till ro kan dock
mänskligheten icke, förr än den blifvit i stånd att
tillintetgöra själfva sjukdomsfröet och därmed att förebygga
sjukdomens utveckling.
Lyckligtvis behöfver man ej härom förtvifla. Från
de medicinska forskningsinstituten skall räddningen
äfven i detta fall slutligen komma. Det var som
bekant Jonas Wærns kollega Oscar Medin, som
gaf den första exakta vetenskapliga beskrifningen af
barnförlamningssjukdomen. Sedan denna nu i större
utsträckning börjat uppträda epidemiskt, äro talrika
svenska forskare sysselsatta med dess närmare
utforskande. Och en gång skola väl dessa arbetens
mödor varda belönade.
- 258 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
