Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5, den 3 november 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST MEYER.
TILL PORTRÄTTET
Den 5 nästkommande december fyller
förutvarande statsrådet Ernst Meyer i Stockholm
sextiofem år.
Ernst Fredrik Wilhelm Meyer är född den 5
december 1847 i Karlshamn. Föräldrarne voro
grosshandlaren därstädes Carl Wilhelm Sigismund Meyer
och hans maka, Carolina Dorotea Juliana Schröder.
Efter att ha erhållt sin första undervisning vid
Karlshamns allmänna läroverk sändes han till utlandet
för att förväifva sig en mera fullständig merkartil
utbildning, än Sverige vid denna tid förmådde bjuda.
Han genomgick handelsinstitutet i Dresden och
för-värfvade sig därefter kommersiell praktik genom
anställning å olika handelskontor i utlandet, tills
han 1870 återvände till fäderneslandet för att biträda
i sin faders stora köpmansfirma, trävaruexporthuset
Winberg & Meyer i Karlshamn, i hvilken han 1874
inträdde som delägare.
Ungefär samtidigt började hans långa och trogna
arbete i det allmännas tjänst. Först genom
deltagande i hemstadens förvaltning. 1 generationer har
namnet Meyer varit förbundet med det täcka
Ble-kingesamhäilets utveckling och bådas välfärd har
gått jämsides. Det har tillhört släkten att
hand-hafva stadens affärer, och ingenting var naturligare
än att Ernst Meyer, när han blef sin egen, kallades
att i Karlshamn intaga den ena förtroendeposten
efter den andra. Så kom det sig, att han tidigt
vardt stadsfullmäktiges ordförande och
landstingsman samt i öfrigt erhöll hvarje representativt
uppdrag, staden hade att bjuda och han själf var redo
att mottaga. Han betalade — har det om honom
med rätta sagts — med oegennyttigt arbete den
skuld en gammal familj alltid kommer att stå i till
det samhälle, där den lefvat, och borgarne i
Karlshamn ha allt skäl att vara tacksamma mot honom
som en mindre vanlig föresyn i hängifvenhet för
hemstaden och i de dygder, som konstituera en
patricier.
Det var emellertid bestämdt, att Ernst Meyer
skulle kallas till större värf än de lokala.
Redan 1881 valdes han af Blekinge mindre
stä-deis valkrets till ledamot af andra kammaren, i
hvilken egenskap han fungerade till och med 1885 års
riksdag. Under denna tid tillhörde han den s. k.
centern, som understödde 1883 års
härordningsförslag. Själf verkade han bl. a. lifligt för antagande
af de franska och spanska handelstraktaterna. Vid
majriksdagen 1887 lät han åter välja sig — som
fri-handlarnes kandidat — just med särskild uppgift att
verka för den sistnämda traktatens förnyelse, för
hvilken han ock inom bevillningsutskottet nedlade
ett intresserade arbete. Någon större
uppmärksamhet som politisk personlighet förvärfvade han dock
icke, förr än han vid 1897 års riksdag för tredje
gången tog plats i Andra kammaren.
Landtmanna-partiernas sammanslagning hade nu ägt rum, det
nya folkpartiet var för radikalt för Meyers
moderatkonservativa kynne, och så kom han att gå som
vilde. Tack vare sin mångsidighet och sitt
urbana sätt att häfda sina i mycket om öppen blick
för tidens kraf vittnande, alltid själfständiga åsikter
blef han icke därför utan inflytande. Redan vid
1897 års riksdag gjorde han sig bemärkt för sina
vägande inlägg i debatten och vid den därpå
följande insattes han trots sin prononceradt
frihandels-vänliga ståndpunkt i bevillningsutskottet, hvilket
han under fem riksdagar tillhörde. Härunder
förvärfvade han sig ett stadgadt rykte som en af
Andra kammarens bäste talare. "Han har", hette
det i en samtidig karaktäristik af honom, "den
praktiske mannens bon sens och den bildade mannens
lörfining. Det ligger något franskt öfver honom.
FÖREGÅENDE SIV A
Grunddraget i hans väsen är en öfverlägsen skepsis,
men som inte uteslutar handlingskraft och bon
cou-rage — en högst angenäm sammansättning af egen^
skaper, som oftast träffas åtskilda.–––-Att stå
ensam tyckes alldeles icke besvära honom, snarare
skänker det honom nöje. Han ironiserar lätt
deröfver. Vill man ta hans klara skäl, så är nan glad;
i motsatt fall ämnar han ej lägga det på sinnet;
han har gjort hvad han kunnat och därmed punkt.
— — Lugnt och enkelt vädjar han till fö-stånd och
rättrådighet; om inte det hjälper, så är felet
åtminstone inte hans".
Den personliga popularitet och omtyckthet, Meyer
sålunda förvärfvat, voro väl mäktigt bidragande
orsaker till, att Erik Gustaf Boström vid bildandet af
sin andra ministär vände sig till Karlshamn, när
det gällde att finna en finansminister. tgärden
var symbolisk som tecken till tullfrågans
skrinläggande och väckte därigenom uppmärksamhet. Men
det visade sig snart, att excellensen på östanå denna
gång som så ofta annars träffat det rätta vid sitt per
sonval. Som finansminister hade Meyer annars lånpt
ifrån någon angenäm ställning: det gällde att skaffa
statsverket de nya inkomster, som nödvändiggjorts
genom 1901 års härordningsbeslut. Det var icke
Meyers fel, att han kom att gå till eftervärlden som
de många nya skatternas finansminister. Redan
vid 1903 års riksdag genomdref han höjd
brännvinstillverkningsskatt, höjda finanstullar på vin och
spirituösa samt de båda nya skatteformerna:
punschskatt och maltskatt. Härtill kom vid 1905 års
riksdag den betydelsefulla omläggning af
sockerbeskattningen från material- till produktbeskattning, som
tillförde staten högst ansenligt ökade inkomster af denna
skattekälla utan allmänhetens ytterligare betungande.
Trots dessa många nya skattekraf stod Meyer
alltid på bästa fot med Andra kammaren. Då han
föreslog en ny skattekälla, dolde han icke, att man
inom kort kunde komma att behöfva en ny, och
talade med själfironisk öfverlägsenhet om den
"segerbana han beträdt". Det var en öppenhet,
hvar-med han vann. — På sin förtjänstlista i öfrigt har
Meyer vår nu gällande rusdryckslagstiftning, som
i förhållande till den tidigare innebar ett stort
framsteg.
Meyer var med 1905 och drogs därigenom in i
den boströmska unionspolitikens bankrutt. Med
öfiiga kolleger drefs han af pliktkänsla med i den
Ramstedtska ministären och fick med den del af
ögonblickets dom, som dock säkerligen icke
kommer att bli framtidens. När denna ministär gick,
följde Meyer med.
Hans verksamhet i fosterlandets tjänst var
därmed icke afslutad. Det är en offentlig hemlighet,
att den nyinrättade, vid detta tidsskede alldeles
sär-skildt kräfvande svenska sändebudsposten i Kristiania
erbjöds honom. Härför drog han sig af ekonomiska
skäl. Men generalkonsulaten i Köpenhamn och
Helsingfors har han båda skött på förordnanden under
längre tider, då det visade sig svårt att därtill erhålla
villiga lämpliga yersoner. 1907 återvände han till
huf-vudstaden för öfvertagande af den ansvarsfulla
posten som ordförande i Sveriges allmänna
hypoteks-banksstyrelse. Å båda verksamhetsområdena hade
han med sig erfarenheter från hemstaden: där hade
han under långa tider varit engelsk vicekonsul och
ledamot af styrelsen för Skånes enskilda banks kontor.
Försvagad syn har under senare år lagt hinder
för Ernst Meyers arbetsifver. På sin
sextiofemårs-dag skall han få mottaga talrika vittnesbörd om
medborgares tacksamhet för en alltid oegennyttig,
alltid at det Ulligaste intresse buren verksamhet i
det allmännas tjänst.
- 66 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
