Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 48. Den 27 Augusti 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERNDT LINDHOLM.
TILL PORTRÄTTET A FÖREGÅENDE SIC A
Berndt Lindholm hör otvifvelaktigt till de målare
som mest uppskattats af de nu lefvande äldre
generationerna i vårt land och i Finland. Hans konst är
känd i en sällsynt grad och äfven erkänd. Och en
erinran om hans märkesdag skall därför säkert vara
välkommen för mången.
Konstnären föddes i Lovisa i Finland den 20
augusti 1841. Föräldrarne voro magistratssekreteraren
Otto Berndt Lindholm och hans maka Betty Edberg.
Modern var egendomligt nog från Göteborg, den
stad, där sonen skulle komma att slå sig ned för
större delen af sitt lif.
Tidiga målaranlag utvecklades genom undervisning
af.R. V. Ekman i Finska Konstföreningens ritskola
i Åbo, till hvilken stad familjen flyttade år 1856,
men afhöllo ej ynglingen att afsluta sin skolbildning
genom studentexamen 1862. Redan året efter denna
exponerade han å Konstföreningens utställning och
gick med ett understöd af 1000 mark från nämnda
förening ut till Dusseldorf, dit finländare liksom
svenskar och norrmän vid denna tid regelbundet
styrde kosan för att vinna sin utbildning. Hans
lärare där blef en ung tysk Philip Röth, i hvars
sällskap han gjorde landskapsstudier i Bayern, men efter
ett par år uppsöker han Gude i Karlsruhe och går
sedan till Paris. I Seinestaden vistas han åren
1868—70 samt 1873—76. Han gick där som elev i
Bonnats atelier. Efter afslutade utomlandsstudier
slog han sig som en landskapsmålare med värderadt
namn — han hade bl. a. 1873 kallats till medlem af
Konstakademien i Petersburg — ned i Göteborg.
Han erhöll 1877 sysslan som intendent vid Göteborgs
Musei Konstafdelning, hvilken han innehade till år
1906. Härmed äro de hufvudsakligaste yttre data af
Berndt Lindholms lif anförda.
Den framgång konstnären vid unga år vann i så
rikt mått var helt visst förtjänt. 1 en brytningstid
mellan det äldre måleriet och den nya konsten
lyckades han finna en medelväg öfverensstämmande
med sitt eget temperament. Kännetecknande för
detta är hvarken den dekorativa effekten eller den
subjektiva fantasien utan den måttfulla men
inträngande och tålmodiga naturiakttagelsen. Man har svårt
att af Berndt Lindholm finna ett flyktigt och
för-summadt arbete. Till och med de studier han utfört
direkt efter naturen vid kusten eller i fjällen äro
genomförda och definitiva. Motiven i hans bilder
växla, men särskildt har han målat tvänne: den
bränningstänkta kusten och den lummiga skogen.
Han är den äldre generationens västkustmålare
liksom Karl Nordström är den yngres.
Bland dukar med för honom typiskt motiv må
nämnas flera med klippor och hvitt skum i
Nationalmuseum och Göteborgs museum. Det senare
har äfven lyckan äga ett äldre och mera ovanligt
arbete, hvilket konstnären själf torde räkna bland
sina yppersta, den hör återgifna, 1876 målade
"His-ingsvassen". Utomordentligt känsligt skildras i
denna duk motsättningen mellan det bleka
solnedgångsljuset och den kyliga skuggan, och
färgackordet af det hvita, blå’och brungula kunde ej vara
mera nobelt. Synnerligen karaktäristiska för
Lindholms konst äro också några landskap från Särö
med mjukgiön mossa under furorna, bakom hvilka
kvällsluften står blekt gyllne. Detta är en
allmänfattlig landskapsskönhet,’saklig och utan effektsökeri.
"Effekt" är raka motsatsen till mästarens
konstideal och den beskaste kritik han kan bestå ett
arbete.
Det tekniska utförandet är visserligen i några fall
mera bredt och dristigt, men det arbetssätt, hvilket
bör betraktas såsom det för konstnären mest
kännetecknande, är det detaljeradt genomförda, minutiöst
tecknande. Till sin bästa användning har detta
kommit vid skildrandet af vattnets rörelse och bergens,
klippkustens byggnad eller yta. Här är han nästan
naturvetenskapsman i sin iakttagelse. Belysningen
är merendels jämn och mjuk, objektiv och ägnad
att låta se alla dessa drag, hvilka äro målaren kära.
Lika stillfärdig Berndt Lindholm varit i sitt måleri
lika energisk och spontan har han varit i de
konstnärliga fejderna, där han med en hos konstnärer
berättigad ensidighet tappert slagits för sin
uppfattning af det värdefulla och både gifvit och tagit hugg.
Särskildt har han inlagt ett energ;skt arbete i sin
egenskap af medlem i sitt museums inköpsnämnd.
Numera ur stridslinjen, följer han dock alltjämt
intresseradt hvad som händer och sker inom
konst-lifvet och uttalar sig därom med humoristisk skärpa
och en ofta stor slagfärdighet. Moder och
principer kunna skifta, ett
släktled kan åtminstone för
tillfället växa ifrån ett
äldre, men en ärlig och äkta
konst, en inträngande
naturkänsla och ett klart
fattadt omdöme med
utgångspunkt från en
utpräglad individualitet
kunna aldrig hinna
föråldras. Därför ha på
Berndt Lindholms
sjuttioårsdag många älskare af
hans konst och många
vänner till hans friska, i
grunden hjärtliga
personlighet sändt honom
tacksamma och vänliga
tankar, önskande honom att
ännu länge se lifvet med
glada och vakna
målar-ögon.
"foto ytynaton, Göteborg
HlülNGSVASSEN.
Kllrh*, n Wiwmrw.
Oljemålning af B. Lindholm i Göteborgs Aiustuiu.
Axel L. Romdahl.
- 754 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
