Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 47. Den 20 Augusti 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. A. LUNDELL.
TILL PORTRÅTTET Å FÖREGÅENDE SIDA
Den 25 sistlidne juli fyllde professorn vid Uppsala
universitet Johan Lundell sextio år.
Johan August Lundell är född i Kläckeberga af
Kalmar län den 25 juli 1851 och son till
hemmansägaren Anders Andersson därstädes och hans maka
Karolina Olsdotter. En broder är nuvarande
ledamoten af Andra kammaren P. O. Lundell. Efter att
ha genomgått hemsocknens f ilkskola samt
elementarläroverket i Kalmar aflade han 1871
mogenhetsexamen och kom samma år som student till
Uppsala. Här aflade han 1876 fil. kand.-examen. Det
är Lundeils enda akademiska lärdomsprof. Däremot
har han aldrig tagit någon licentiatexamen eller
disputerat. Icke dess mindre blef han genom på
annat sätt ådagalagd vetenskaplig förtjänst docent i
fonetik 1882. Efter att sedan under en följd af år
ha uppehållit undervisningen i slaviska språk som
t. f. lärare, blef han 1891 professor i samma ämne.
Filosofie doktor vardt han två år därefter genom
promotion som hedersdoktor vid jubelfesten 1893.
Inom denna yttre ram har Lundeils lefnad varit
fylld af ett ovanligt intensivt vetenskapligt såväl som
praktiskt arbete. Härvid träder ovilkorligen i
förgrunden hans fönjänster om svensk landsmålsforskning.
Från det småländska allmogehemmet hade Lundell
tagit med sig en förtrogenhet med och kärlek till
folklifvet, till saga och sägen, sådana de lefva på
folkets läppar, hvilka äfven under studierna vid
universitetet trängde sig fram i förgunden och snart
blefvo bestämmande för hans forskningsintresse.
Hans studieår i Uppsala inföllo på 1870-talet under
en tid, som i många hänseenden kan betecknas
såsom en vågdal mellan det brusande lifvet under
1860-talets strider om skandinavism och
representationsreform samt 1880-talets ej mindre häftigt
upprörda Ve-dandi-fejder. Ett af de få intressen, som
då förmådde ryckà upp den akademiska ungdomen,
var landsmålsrörelsen. "Studenter från den tiden",
skrifver Emil Svensén, själf en af dem, "minnas
nog ännu med den rörelse, som endast
hågkomsterna från ungdomsåren förmå uppväcka, huru de
årligen återkommande landsmålsfesterna med sina
dtastiska bilder ur svenskt folklif utgjorde
höjdpunkter i det akademiska ungdomslifvet". För Lundell
blef landsmålsintresset uppslaget till ett aldrig sedan
afbrutet vetenskapligt arbete. Ar 1878 grundade
han en tidskrift, som ännu alltjämt är centralorgan
för den svenska landsmålsforskningen: "Nyare
bidrag till kännedomen om de svenska landsmålen
och svenskt folklif", vanligen kort och godt kallad
"Svenska landsmål". Det första bandet innehöll
framför allt tvenne märkliga arbeten af Lundelis
egen hand.
Först och främst skänkte han här det berömda
svenska landsmålsalfabetet. Medan man tidigare
hufvudsakligen inskränkt sig till en behandling af
landsmålens ordförråd, hade uppmärksamheten nu
allt mer börjat inriktas jämväl på ljudsystemen. För
att komma någon väg på denna bana erfordrades
ett alfabet med varierande typer, som precisare
angaf språkljudens skiftningar än det i hvardagslag
använda. Förarbeten till ett sådant voro redan af
C. J. Sundevall och andra gjorda, men Lundell
måste dock räknas som dess egentlige skapare, i
det endast 28 af landsmålsalfabetets 105 tecken äro
upptagna från Sundevall i oförändrad form och
betydelse. Från kompetent håll har detta Lundellska
alfabet blifvit kalladt ett af de mest storartade
försök till fonetisk (Ijudenlig) skrift som någonsin
blifvit gjorda. Dess företräden falla kanske mest i
ögonen vid jämförelse med de ljudframställningar
som tidigare kommit till användning.
Vidare förekom i Svenska landsmåls första band
ett försök af Lundeils hand till en öfversikt af olika
folkslags folklitteratur. Impulsen till detta storartade
bibliografiska arbete synes han ha erhållit under
sin verksamhet som amanuens vid Uppsala
universitets-bibliotek. Det stannade denna gång vid en
ansats. Men man har anledning antaga, att prof.
Lundell på senare tid återupptagit sitt bibliografiska
författarskap, af hvilket i så fall säkert kan förväntas
rika frukter.
Den med dessa bidrag startade tidskriften har haft
föimånen att allt ifrån början, sålunda i 35 år, stå
under sin upphofsmans ledning. "Den, som själf
skrifvit i landsmålstidskriften", vittnar en
medarbetare, "vet bäst hvad prof. Lundelis biträde här
betyder. Hans penna härjar oförskräckt i
manuskripten. Hur mänga oordnade bidrag har ej han med
den sakkunniges öfverlägsenhet satt iorm på? i
själfva verket torde han för ansenliga partier böra
ha hedern af medförfattare snarare än redaktör.
Från hans hand härröra för öfrigt också arbeten,
som måste räknas bland tidskriftens allra yppersta
bidrag. Här är det särskildt de metodiska frågorna,
han ägnat sig åt. Och därtill har han för tidskriften
måst vara både bokhållare och kassör, bokhandlare
och springpojke". Utomordentligt karaktäristiska
äro hans egna ord om detta arbete: "allvarsamt,
mödosamt, stundom tungt och dock ett nöje, ett
ädelt nöje."
Som fonetiker är det naturligt, att han hörde till
dem, som kräfde vårt svenska stafsätts reformering
i Ijudenlig riktning. Han företrädde t- o. m. i detta
hänseende radikalare sträfvanden än dem, som
närmast lyckades göra sig beaktade. Ett viktigt inlägg
på detta område är den af honom åstadkomna "Svensk
ordlista med reformstafning och uttalsbeteckning."
Den oerhörda omfattningen af det sålunda utförda
arbetet ligger fullt klart, först när man betänker,
att han allt sedan 1891 på grund af sitt ämbete
måst ägna hufvudparten af sin verksamhet åt ämnet
slaviska språk. Under talrika utländska resor har
han på platsen grundligt studerat de olika slaviska
språkstammarne, hvilka studier satt frukt i ett
omfattande slaviskt författarskap, som särskildt ägnats
åt det ryska språkets fonetiska förhållanden. I
bokhandeln väntas just nu första delen af en "Lärobok
i ryska språket" af Lundelis hand.
Ty Lundell har aldrig varit den, som i förnäm
isolering inskränkt sig att vistas på vetenskapens
höjder. Öfverallt, där det gällt att göra vetenskapen
känd och fruktbringande för det praktiska lifvets
behof, har Lundell varit med. En mera nitisk ifrare
för vetenskapens popularisering än han får man leta
efter, och hans krafter ha också i stor utsträckning
tagits i anspråk för sommarkurser och
föreläsningsbyråer, vid hvilka man haft behof hi hans
organisatoriska förmåga. Dessutom har han tagits i
anspråk för åtskilliga inspektorat bl. a. för Uppsala
enskilda läroverk och privatgymnasium. För
fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala har Lundell
ådagalagt synnerligt intresse och i tal och skrift
verkat för klargörande af detta läroämnes betydelse.
För öfrigt har han gjort en mängd inlägg i
skol-organisatoriska och pedagogiska frågor.
Af utmärkelser, som kommit Lundell till del, må
särskildt nämnas, att han 1881, så ograduerad han
var, af tredje internationella geografiska kongressen
i Venedig fick mottaga medalj för sitt
landsmålsalfabet samt att han 1888 kallats till hedersledamot
af l’Association fonétique. När han firade sitt
silfverbröllop med "Svenska landsmålen", fick han
mottaga en storartad hyllning af kolleger och lärjungar.
- 738 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
