Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 29. Den 16 April 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK HEDLUND.
TILL PORTRÅTTET A FÖREGÅENDE S/DA.
Den 18 april ingår hufvudredaktören för den
svenska pressens förnämsta organ utanför
hufvudstaden, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning,
Henrik Hedlund i sitt sjunde årtionde.
Redaktör Henrik Hedlund, som är född å
Skytteholm på Ekerö i Uppland deri 18 april 1851, är son
till landtbrukaren därstädes Carl Anders Hedlund
och hans maka Carolina Rung. Efter
mogenhetsexamen i Stockholm blef han 1870 student i Uppsala
och idkade där ett par år framåt akademiska
studier. Vid feriebesök hos sin farbror S. A. Hedlund
i Göteborg, under hvars ledning den ursprungligen
af M. Prytz grundade Qöteborgs Handels- och
Sjöfartstidning hastigt uppstigit till en rangplats bland
svenska landsortstidningar, fattade han lust för
tidningsmannens yrke och mottog 1873 fast
anställning såsom sådan. Ännu befann man sig i en tid,
då vetande och en ren språkform räknades bland
de högsta tidningsmannadygder. Hennk Hedlund
förvärfvade sig båda. Med lefvande intresse och
aldrig svikande järnflit ägnade han sig åt de
mångahanda uppgifter, som falla på tidningsmannens
verksamhetsområde; och kunde det för en ung man
kännas smickrande att finna sig behandlad som
arbetskamrat af en S. A. Hedlund och Viktor
Rydberg, medförde det å andra sidan förpliktelser: man
sköt gärna öfver på den yngre, hvad som hindrade
hängifvande åt egna älsklingsstudier. Det var
tidtals en kolossal arbetsbörda, Henrik Hedlund hade
att bemästra, men den hade det goda med sig, att
han nödgades sätta sig in i de mest skilda
spörsmål, något, som han gjorde med grundlighet och
allvar. Man begår knappast någon öfverdrift, om
man påstår, att Henrik Hedlund än i dag är
Sveriges mest mångsidigt bildade och kunskapsrike
tidningsman, äfven om det är naturligt, att med den
specialisering, som blifvit en följd af den ständigt
fortgående ökningen af Göteborgs Handelstidnings
redaktionsstab, detta icke nu gäller i samma grad
som för ett par årtionden sedan. Särskildt var det
åt de sociala frågorna, Henrik Hedlund vigde sitt
intresse, men det kan godt sägas, att intet
mänskligt varit honom främmande. Under tullstriden förde
han med stor talang och insikt frihandelsdoktrinens
talan, för en på allmän värnplikt grundad
arméorganisation har han författat talrika vägande inlägg,
läroverksreformen har i honom haft en nitisk
främjare, och, först och sist, i rösträttsfrågan och
öfverhufvud de stora demokratiska nutidsspörsmålen
torde det knappast ha funnits någon ärligare,
oför-trutnare och hängifnare presskämpe än han för den
moderna utvecklingen. Redan från 1890-talets början
blef han ock den egentlige politiske ledaren af
Göteborgs Handelstidning, 1896 dess ansvarige
utgifvare och efter S. A. Hedlunds död 1900 äfven till
namnet dess hufvudredaktör.
Det är gifvet, att en person med Hedlunds
omfattande politiska och sociala intressen skulle tagas
i anspråk för riksdagsmannavärf. Redan 1890
invaldes han af Göteborgs stad i Andra Kammaren,
men föll igenom vid det därpå följande allmänna
valet 1893. Anledningen härtill låg till en del i
förskjutningen mellan valmansorganisationerna, men så
egendomligt det låter hufvudsakligen i denne värme
försvarsväns sällning till försvarsfrågan vid 1892
års urtima riksdag. Han hade nämligen ställt sig
tviflande gent emot den då framlagda, sedermera
oduglig befunna Rappeska härordningen, framförallt
emedan den skulle medföra tullsystemets fastlåsande,
och härför vardt han straffad. Ånyo invald i
kammaren 1899, där han sedan hade säte under två
valperioder, skänkte han däremot 1901 sitt förord åt
- 450
k. m:ts då framlagda, på ren värnplikt grundade
proposition, men ansåg sig ej böra motsätta sig den
kompromiss, som blef riksdagens ändtliga beslut.
Under sin första riksdagsperiod hade Hedlund
anslutit sig till det frihandelsvänliga gamla
landtmannapartiet. När han återvände, hade detta uppgått i det nya
genom 1895 års sammanslagning och därmed gifvit
sig reaktionen i väld. Närmast inträdde han nu i det
radikala folkpartiet och föl’de detta, då längre fram
under 1900 års riksdag lektor Sixten von Friesen
tog initiativ till liberala samlingspartiets bildande.
Följden blef naturligtvis, att Hedlund hölls utanför
utskottsarbetet, ända tills med 1902 års nyval
landt-mannapartiets öfvermakt brutits. Nu blef han 1903
suppleant i konstitutionsutskottet och de båda
följande åren ordförande i det tillfälliga utskott, som
plägar benämnas diverseutskottet på grund af den
mångskiftande beskaffenheten af de ärenden, som
dit pläga remitteras. Bland de betänkanden, som
han i denna egenskap affattade, förtjäna särskildt
nämnas det, som föranledde anordnandet af den
ännu pågående stora emigrationsutredningen (1904),
och det, som behandlade de vid 1905 års riksdag
väckta motionerna i ålderdomspensioneringsfrågan.
Den senaste delen af Hedlunds riksdagstid — 1905
undanbad han sig återval — upptogs hans sinne i
synnerlig grad af unionsfrågan: han eftersträfvade i
det längsta en lösning af densamma utan brytning
och, sedan denna slutligen inträffat, ett biläggande
af unionstvisten utan blodsutgjutelse. De insatser,
han härvid gjorde, hpra ännu ej historien till; de ha
emellertid ej varit ringa. Vid urtima riksdagarna
1905 var han suppleant i de särskilda utskotten.
Af de många initiativ, Hedlund under sin
riksdagstid framförde, ha flera numera hunnit förverkligas.
Så t. ex. motionerna om proportionsmetodens
till-lämpning vid stadsfullmäktigval, om tomträtt och
dess inskrifning, om mera efter det enskilda
affärslifvets förhållanden afpassade lönevilkor för cheferna
vid statens affärsidkande verk o. s. v. Andra af
honom framförda önskemål vänta däremot ännu på
förverkligande, t. ex. apoteksreformen.
Af regeringen togs Hedlund 1899 i anspråk för
förliknings- och skiljenämdskommittén, hvars
påföljande år afgifna förslag till en
förlikningsmanna-institution 1906 bragtes till förverkligande.
I Göteborgs kommunala lif har han gjort insatser
icke blott genom publicistiska inlägg, utan ock
genom ledamotskap i åtskilliga beredningar samt i
folkskolestyrelsen.
Af det omfattande sociala arbete Henrik Hedlund
utfört må här endast nämnas, att han alltsedan 1888
varit ordförande i Göteborgs Arbetareförening och
att det är honom förnämsta äran och förtjänsten
tillkommer för den omfattande till- och ombyggnad
af föreningens hus, som sent omsider beredt
arbetarevärlden i rikets andra stad ett värdigt hem.
Hedlunds blida, försynta och rättrådiga väsen har
icke minst inom tidningsmannakretsar förvärfvat
honom många vänner. Under ett par valperioder har
han varit ordförande i Publicistklubben och är det
för närvarande i Göteborgs och Västra Sveriges
pressförening. Många skola också på
sextioårsdagen hyllningarna till honom blifva från pressvärlden,
kanske ännu flera likväl från de många utom denna
stående, som veta, hvad det betyder för ett land
att som pressledare hafva män, hvilka utan hänsyn
till lock eller pock, gunst eller ogunst skrida sin
väg fram på den bana, som enligt deras innersta
öfvertygelse leder till sanningens och rättens seger,
till fäderneslandets och mänsklighetens väl. En
sådan man är Henrik Hedlund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
