Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDTÖRSTENS OFFER.
Af S. H. Merriman.
Öfversättning för Hvar 8 Dag.
/ hvarje nummer lämnas ett kort sammandrag af följetongens innehåll allt ifrån dess början.
I första kapitlet omtalas professor von Holzens i Haag besök hos en döende, af hvilken han köper för tusen gulden ei»
dyrbart recept. När den sjuke dragit sin sista suck, stoppar professorn pängarne tillbaka i sin plånbok. I andra kapitlet
sammanträffa den från Indien som segrande hjälte återvändande major White och en gammal bekant till honom, Tony Cornish, en
modärn man ur societeten. De följas åt till den senares onkel, lord Ferriby, där de finna husets unga dotter, miss Joan, strängt
upptagen med arbete för ett välgörenhetsföretag till fromma för manufakturistbiträden. Miss Joan omtalar lordens senaste
väl-g ören hetsprojekt, en stor internationell affär med mål att lindra malgamitarbetarnes svåra lott. Vid en »at home», hos Ferriby s
framlägger lorden i tredje kapitlet sin plan. Som medlemmar af direktionen antagas med acklamation lorden, Tony Cornish,
major White, upphofsmannen till projektet mr Percy Roden och professor von Holzen.
I fjärde kapitlet gör en enka mrs Vansittart i det gamla diplomathotellet »Vieux Doelen* i Haag bekantskap med mr
Psrcy Koden, för hvars projekt hon visar sig lifligt intresserad. Detsamma går ut på att samla alla malgamitarbetare och bygga
en fabrik åt dem, i afsikt att förse hela världen med malgamit, ett för papperstillverkningen oumbärligt ämne. Fabriken skall
förläggas till dynerna i Holland.
Femte kapitlet beskrifver malgamitarbetarnes ankomst dit med Cornish som vägvisare. Cornish sammanträffar här med
Roden och båda företaga en inspektion af fabriken och bostäderna. De förevisa inrättningen för en mängd inbjudna tidningsmän,
hvarpå Cornish följer med hem till Roden, där de mottagas af dennes syster.
I sjunde kapitlet läses en interiör af malgamitkontoret i London, där Cornish och lorden sköta »affärerna». Där afhållas
äfven små soiréer, vid hvilka en ung mr Rupert Dalkyn och en enkefru, mrs Courteville, voro bland de mera aktiva gästerna.
Efter ett sammanträffande mellan miss Roden och mrs Vansittart i dennas hem följer en scen från malgamitkolonien.
Roden och Holzen äro närvarande vid en malgamitarhetares dödsbädd.
I nionde kapitlet mötas hos mrs Vansittart miss Roden samt hrr Cornish, Roden och von Holzen. Därpå vidtager ett
di-rektionssammanträde för malgamitbolaget med lord Ferriby som ordförande. Man beslutar sätta företaget på aktier, hvaraf
hvarje arbetare får en. — Cornish och mrs Vansittart sammanträffa på en morgonpromenad i Haag, hvarvid hon slugt försöker
utleta hans hjärtas hemlighet. — Därpå träffa vi Cornish på besök hos en rik City-man, mr Wade, på dennes landtställe. Hans
dotter Marguerite har hämtat Cornish vid stationen. Mr Wade erbjuder Cornish sin dotters hand, men denne säger nej, hvarpå
mr Wade börjar en skarp kritik af malgamitfÖretaget, hvilket han afslöjar som ren affärssvindel och tillråder Cornish att alldeles
lämna. Denne meddelar sig med major White och de söka öfvertala lord Ferriby att ge det hela på båten, men förgäfves.
Därpå uppvakta en komité af pappersfabrikanter lorden och yrka på nedläggandet af malgamitaffären — allt lika
förgäfves. Mrs Vansittart och mr Roden sammanträffa på en morgonridt i Haag. Han forledes af sin kärlek att låta henne följa
med inom malgamitverksområdet. Holzen kommer emellertid dem till mötes och förhindrar på föregifna skäl, att mrs Vansittart
— som har att hamnas sin mans död på Holzen — får den önskade inblicken i förhållandena vid fabriken.
Cornish kommer på ett kafé i Haag i samspråk med ett par malgamitarbetare, som afslöja en del detaljer från verken.
Den ene gör han ett erbjudande att skaffa honom en bättre ställning, men anbudet afböjes. Cornish passar på att möta Dorothy
Roden i afsikt att tala om malgamitaffären och hennes bror, men börjar med en kärleksförklaring. Slutet blir hennes jaord,
hvarpå Cornish begifver sig till malgamitkontoret för att där afslöja von Holzen i Rodens närvaro.
(Forts från n:o 23).
»När ni voro i London för fjorton dagar sedan»,
sade han, »råkade ni min onkel och lyckades lura
honom. Men jag är icke lord Ferriby, och jag ämnar
icke bli dragen vid näsan. Hvad beträffar den
finansiella sidan af denna affär» — han gjorde ett
uppehåll och såg på de väldiga kontraböckerna —
»synes mig för ögonblicket af underordnad vikt.
Dessutom förstår jag mig icke på den saken».
Rodens matta blick flammade till vid den ton,
livarmed dessa ord yttrades.
»Jag föreslår, att vi börja med hvad som här
är lifsfrågan», fortsatte Cornish och spände ögonen
i Holzen. »Jag önskar att få veta detaljerna vid
den nya tillverkningsprocessen — med ett ord
receptet på malgamit».
»Då begär ni mycket», svarade Holzen med
sin lätta brytning.
»Ah, jag begär ändå mera», löd svaret. »Jag
vill ha en lista öfver dödsfallen här — men icke
precis för offentliggörande. Om den kommer till
allmänhetens kännedom skulle man rifva ned hela
inrättningen och troligen hänga er själfva i ert
eget vattentorn».
Holzen skrattade.
»Håhå, min fine herre», sade han. >Om det
blir fråga om hängning här, så kommer ni att vara
med också». Därpå brast han ut i ett godmodigt
skratt och sökte med handen vifta bort saken.
»Men hvarför skola vi vara osams? Det är ju
ren dårskap. Vi äro ju ej skolpojkar utan män af
värld, vill jag hoppas Jag kan ej gifva er receptet,
eftersom det är en yrkeshemlighet. Ni skulle ej
kunna förstå det utan biträde af sakkunnig, och
en sådan person skulle kunna begagna sig af
hemligheten för egen del. Vi kemister, ser ni, hafva
ej vidare förtroende till hvarandra. Nej, men jag
kan göra malgamit här inför edra ögon för att
visa er hur oskadligt det hela är. Är ni då nöjd?»
Han talade ledigt, med någonting visst
fängslande i sitt sätt som en man med utmärkt
begaf-ning — som om han i allmänhet visade sig
tystlåten, endast i en viss afsikt — emedan tystnad
tycktes honom tryggast.
»Men det är en lång procedur, det kan jag
bereda er på», tillade han och höll upp ett finger.
»Det tar sina fulla två timmar. Och ni, som
kanske ännu ej ätit middag, och Roden, som är
uttröttad ...»
»Roden kan gå hem — om han är trött», sade
Cornish.
»Nåväl», sade Holzen och slog ut med
händerna, »som ni vill! Skall det vara nu och här
på stället?»
»Ja — nu och här på stället».
Roden vek långsamt ihop sina papper och slog
igen sina böcker. Han såg nyfiket på Holzen, som
om denne visade en hittills okänd sida af sin
karaktär. Holzen samlade också ihop sina papper,
som lågo kringspridda på pulpeten, med en
resignerad min och en till hälften undertryckt otålig
suck, som skulle han behöfva göra något absolut
onödigt.
»Hvad dödsfallen angår, kan jag tala om dem,
allt eftersom processen skrider fram, och ni kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
