- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 1 (1899/1900) /
266

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kvitt. Han for hem allt hvad tygen höllo, som om
han varit rädd för att få kandelabern kastad efter
sig.

Advokaten började å sin sida taga konstverket
i närmare betraktande, skärskådande det från alla
håll och brydde en lång stund sitt hufvud öfver
hvad han skulle göra med presenten.

»Pjesen är briljant», tänkte han, »och det är
verkligen synd att lämna den ifrån sig, men jag
kan omöjligt behålla den här . . . Det bästa vore
att gifva bort den till någon . . . Nu har jag det!
Jag skall i denna kväll skicka den till min gode
vän, komikern Schaschkin. Den göken tycker om
sådant där och helt å propos har han just i dag
recett.»

Sagdt och gjordt. På aftonen öfverlämnades
den omsorgsfullt insvepta kandelabern högtidligt
till komikern Schaschkin. Hela kvällen strömmade
hans många bekanta till klädlogen för att beskåda
och beundra det vackra konstverket.
Förtjusningen var allmän — med undantag af Schaschkins.
Han ref sig i hufvudet, vred händerna och sade:

»Hvad i all världen skall jag göra med den
där historien! Jag vill inte taga den med hem
till mig, där så mycket folk umgås. Man förstår

sig ju inte på sådant där, hur konstnärligt det
onekligen än är!»

»Herrn kan ju sälja den», rådde hårfrisören,
när han höll på att demaskera skådespelaren. »Jag
vet en gammal fru härute, som köper gamla
bronssaker. Far dit och fråga efter fru Smirnow . . .
Henne känner alla . . .»

Schaschkin följde rådet.

Två dagar därefter satt doktor Koschelew i
sitt mottagningsrum och höll på med några
under-sökningsprof. Plötsligt ringer det och Sascha
Smirnow stiger på. Han ler, hans ansikte strålar och
hela hans varelse andas lycka och tillfredsställelse.
I handen håller han någonting insvept i en tidning.

»Doktorn!» säger han, andfådd af rörelse.
»Föreställ er min glädje. Hvilken tur för er att vi ändå
lyckats få fatt i den felande maken till kandelabern!
Mamma är sä glad . . . Jag är ju hennes ende son
och ni har räddat mitt lif . . .»

Darrande af rörelse och tacksamhet ställde
Sascha kandelabern framför doktorn.

Denne spärrade upp ögon och mun. Han ville
säga något, men sade ingenting. Han kunde
ingenting få fram.

FRÅN CIRKUSBRANDEN I GÖTEBORG.

Då morgonen den 9 dennes nedbrann helt hastigt
Lorensbergs cirkus i Göteborg. Dagsprässen
har meddelat detaljerna af branden, från hvilken
vi återgifva en ögonblicksbild, hvilken välvilligt
ställts till HVAR 8 DAGS disposition af hr Emil
Almkvist, Skara. Fotografien togs under det
branden rasade kl. 6,35 på morgonen, i betraktande af
hvilken tid bilden måste anses ganska lyckad.

Den brunna cirkusen hade just fyllt 16 år —
den invigdes annandag jul 1884. Det var en ganska
stor och rymlig trämanége — endast stallet var
stenhus — och hade kostat bortåt 40,000 kr.
Många glada minnen voro naturligtvis fästa vid
den brunna cirkusen. Göteborg plägar alltid vara
en god cirkusstad, åtminstone för första klassens
sällskap. För »Cirkus Bergman» blef branden ett
sorgligt slut på en i ekonomiskt afseende mindre
lyckad sejour.

Där d-n sylfidiska trapezkonstnärinnan gjorde
sina djärfva språng, där clownernas grin och skrik
skallade, applåderade af radernas publik, där den
korrekta skolryttarinnan framförde sitt sediga sto,
där direktören visade sina eldiga, dresserade
hingstar och corps de ballet svängde sig i olika »pas»
— där är nu en askhög! Något öfver en timma
var tillräckligt för att lägga byggnaden i ruiner.
Att den ej var liten kan man förstå däraf, att »fullt
hus» gaf omkring 1,600 kr. eller lika mycket som
Stora teatern i Göteborg före de höjda priserna.
Emellertid var cirkusen allt annat än tidsenlig. Det
s. k. cirkuskaféet skulle knappt kunnat försvara sin
plats i en liten småstad.

Ett högst sorgligt minne var fäst vid
Lorensbergs cirkus — Corradini-katastrofen. Det var på
våren 1898 som dir. Corradini vid utförandet af en
luftfärd till häst till cirkuskupolen störtade ned till
marken, kom under hästen och krossades till döds.

Cirkusbranden i Göteborg

Det var ett förfärligt ögonblick, hvilket aldrig går
ur ett ögonvittnes minne.

På den gamla cirkusens plats lär nu skola resa
sig en modärn manege af sten och järn. Cirkus
Wulff, f. n. i Stockholm, skulle i februari ha börjat
en sejour i Göteborg. Han säges nu ej skola
rygga tillbaka för att jämte innehafvaren af
Lorens-berg bygga ett nytt »hästopera»-tempel, ehuru
Lorensbergs lif endast är tryggadt för ett par år
till. Dess omdanande till en ståtlig afslutning af
Kungsportsavenyen är, som bekant, endast en
tidsfråga. Af förslaget till denna afslutning ha
våra läsare i ett föregående n:r sett en bild.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:35:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/1/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free