Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från Hudiksvalls Läroverk åren 1868—1875 av Th. Helleberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den ena skulle huvudsakligen vara avsedd för vittra
uppsatser, den andra för utredandet av samhällsfrågor
samt för andra avhandlingar. Sålunda ett ganska
omfattande program!
Det blev emellertid bara en tidning »Nicke», som
väl räckte till för de vittra anlag, som onekligen
funnos hos en och annan av medlemmarna. Jag nämner
endast namnet Alfred Jensen.
Lagens § 17 stadgade: »Var och en, som i föreningen
inträder, vare skyldig avlägga tysthetslöfte.» Häri låg
nog till stor del den nimbus som vilade över föreningen.
Stadganden funnos även om inrättande av en låne-,
stipendie- och föreningskassa, varav medlemmarna
kunde erhålla lån till begränsade belopp. Det var dock
inte vidare frestande att anlita denna kassa, ty räntan
var i lagen fastslagen till — ett hundra procent! Hur
stor denna kassa var, har jag inte antecknat.
Slutligen idkades bokutlåningsrörelse från
föreningens boksamling, för vilken svarade en särskild
»bokförvaltare».
Överhuvud taget var Rimtussarnas lag mycket
detaljerad och fullständig — så fullständig, att den
knappast kunde efterföljas.
En av föreningens tjänstemän var »skådespelens
föreståndare», och såsom sedan skall visa sig fick
denne inte ligga på latbänken.
Den dag på året som efter gammal sedvänja skulle
särskilt firas, var fettisdagen. År 1872 skedde detta
medelst en karneval, om vilken Hudiksvallsposten
förtäljer följande:
»I spetsen för det brokiga tåget red en grann turk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
