Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin kind. Men fast han hade en alldeles tydlig
förnimmelse af sin egen litenhet, fast han såg
att den hand, som han sträckte upp i luften,
var späd som på ett nyfödt barn, hade han på
samma gång fullt medvetande af att hans tankar
voro en fullvuxen menniskas, och att det endast
var af en slags beräknande slughet, som han
låg der och låtsades, som om han icke förstode
något. Han hörde ett otydligt mummel af
röster i rummet, och han höll andan för att
lyssna, ty han visste att det var om honom,
man talade. Men han kunde icke uppfatta
något och detta uppfylde honom med en häftig
förbittring. Då såg han plötsligt Olson stå
lutad öfver sig, och långsamt böja sig ned, tills
han kände hans läppar beröra sin panna. Men
i detsamma kom ett uttryck af afsky i hans
ögon, hans ansigte förvreds till ett hånskratt
och i det han utropade: »Jaså, är det du
Johannes!» ryckte han täcket af honom, grep
honom i sina armar och bar honom fram till
spisen. Och allt jemt skrattande höll han
honom öfver elden, hvars lågor svedde hans skinn.
Men nu var rummet med ens borta, elden
brann ute på en stor hed, och Olson och han
höllo hvarandra omfamnade i en fruktansvärd
brottning, hvar och en försökande störta den
andra i elden. Han kämpade för lifvet, men
den andre var starkare, och han kände sina
krafter svika. I ett jernhårdt grepp, som pres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
