Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pedantiskt yttre. Han var känd för sin stora
teologiska lärdom, och bland det yngre
prester-skapet gick han och gälde för kyrkans blifvande
stödjepelare. «Han kommer att gå långt 1» var,
hvad man vanligen sade om honom. Han hade
varit komminister deruppe endast ett år och skulle
på hösten flytta till Stockholm, der han blifvit
kallad till vice pastor i en af de större
försam-lingarne.
Brunner var till en ytterlig grad intagen i
honom, beundrade honom och lät som ett barn
föra sig i ledband af honom. Men mellan Erik
och komministern rådde ett spändt förhållande,
och hade gjort det från första stunden, de råkades.
En dag, då Erik gick i den lilla täppan
bakom bygnaden, kom några ord, som
framträngde till honom från Brunners öppna fönster,
honom att stanna. Det var komministerns röst:
«Om farbror vill lyda mitt råd, så låt honom
predika en gång, — det skall göra honom godt!»
»Men tror du verkligen? — Dessutom vill
han inte — och är det verkligen rådligt?» hördes
Brunners röst.
«Jag ansvarar för följderna; pojken går och
gräfver ner sig i sina egna funderingar! — Allt
det der går snart bort, bara han — —»
Erik aflägsnade sig med stormsteg och hörde
ingenting mera.
Dagen derpå hade han kommit till fadern
och sagt, att han ville predika den kommande
Söndagen, om det läte sig göra. Brunner hade
blifvit häpen och förvirrad, bedt honom vänta
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
