Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
missräkningar, det är oförmågan att låta hvar sak
vara hvad den är, lusten att blanda in något
annat däri, som icke alls hör dit och som spränger
sönder det hela. Man talar om tacksamhet och man
underförstår ersättning, man talar om kärlek och
man underförstår trohet, man talar om vänskap och
man underförstår själfuppgifvelse. Jag påstår att
dessa begrepp ingalunda höra samman, utan
tvärtom, att där det ena slutar, där tar det andra vid.
Att vara trogen i kärlek, hvad vill det säga? Det
betyder ju bara att fortfarande älska. Först där
kärlek icke längre finnes, finns det rum för den
känsla som med skäl kan kallas trohet. Det kan
synas som en paradox, men, tro mig, först då man
lyckats smälta den paradoxen, börjar man på att
få en liten aning om hvad frihet människor emellan
vill säga. Har jag en vän, så må han komma
till mig när han är min vän, jag vet väl att han
är annat här i lifvet än det; men Gud bevare mig
för en borgenär, som kommer hvar dag och
presenterar sin räkning, eller en gäldenär, som springer
och ursäktar sig för att han icke kan betala!»
Och därför går jag gärna upp till min gamle
vän, notarien Ruus, när lusten drifver mig.
Nå, som sagdt, jag satt och rökte, han satt
och drack sitt kaffe. Bredvid honom på bordet
låg morgontidningen, ännu orörd i sin jungfruliga
trycksvärta. Men jag såg att han satt och
sneglade på den upplagda kvarten af första sidan.
»Är det några roliga förlofningar?* frågade jag.
Han grymtade till och svarade buttert:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
