Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
panjemang af en mässingskvartett. Nej, jag tycker
om små barn, som visa sig ett ögonblick efter
kaffet och låta klappa sig utan att skrika och utan
att uppfatta det som en invit till gymnastiska
öfningar, men att ha dem i knäet och spela
mamma, det uppreser sig hela min natur emot.»
Han tystnade helt tvärt, som om han hade
försagt sig, och det smög sig ett leende öfver hans
gamla mullvadsansikte.
»Ja ja, i allmänhet åtminstone,» tillade han.
>’Såå, det finns då verkligen undantag äfven
från denna regel?» insköt jag.
»Hvilken regel är det som det icke finns
undanlag från. Och jag kom verkligen just nu att
tänka på ett undantag — ett tillfälle då jag.. .
Nå ja, du ska få höra, — det är i all sin
obetydlighet ett af de bästa och vackraste minnen
jag har.
»Det är nu en tio, tolf år sedan som jag,
som du kanske vet, tillbragte en vinter i Rom.
Det som jag nu skall berätta dig, hände i början
af min vistelse där.
»Jag hade en afton setat något längre än
vanligt tillsamman med några skandinaver på
vår sedvanliga osteria. Klockan var framåt ett,
då vi slutligen skildes åt. Jag hade kommit upp
för ’Spanska trappan’ och vände mig ett
ögonblick om för att kasta en blick öfver staden, som
låg där drömmande i ett vekt, beslöjadt månsken.
Då fick jag, till höger, alldeles under mig, så nära
alt det måste vara vid själfva Piazzan, se ett skarpt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
