Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-— FOR
förnärmade och belåtna min, hvarmed en del qvin¬
nor pläga förtälja om "sådana små äfventyr. Adéle
tillät icke hofmarskalken den minsta närgångenhet,
men hon tyckte om att vara föremål för hans
granskande, plirande blickar. Detta kunde hon
emellertid icke säga sin man; hon nöjde sig således
med att svara:
»Ahjo — låt oss bjuda honom! Det är verk¬
ligen synd om sådana der gamla ungkarlar, som
hvarken ha hem eller hustru, man gör dem en
rigtig tjenst med att bjuda dem.»
Von Linden skakade på hufvudet. Han var
alldeles oåtkomlig för det medlidande med ung¬
karlar, som lyste i Adéles ögon. .
»Nyss, då det gälde din intressanta professor,
var jag så medgörlig, — nu ska’ du vara lika
snäll.»
»Nåja, vi få se. Sätt ett frågetecken framför
honom.»
Adéle böjde sig ned och lyckliggjorde sin hof¬
marskalk med ett frågetecken.
»Så der ja... Nu ha vi åtskilliga af slägtens
individer. Skall man behöfva bjuda dem? Adolf
von Linden, till exempel?»
» Naturligtvis.»
» Naturligtvis? ...> upprepade Adéle förargad.
»Jag tycker inte alls att det är naturligt, dä
odrägligt att så snart man har främmande behöfva
ringa tillsammans hela verlden af dina onklar, tanter
och kusiner.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
