Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 198 —
»Derför att han ä” odräglig,» blef Adéles upp¬
lysande förklaring. |
»Men, mitt kära barn, det der är ju inte annat
än nycker. Vi måste bjuda konsuln, jag har åt¬
skilliga affärsförbindelser med honom.»
Adéle betänkte sig ett ögonblick.
»Jag ska’ säga dig någonting, Claés: jag af¬
skyr konsul Berndtson. Han sa’ for en tid sedan
åt en herre, som omtalade det för en af mina
vänner, som sedan omtalade det för mig, att jag
var kär i löjtnant Bernfelt...»
»Ja, det förstås, det var...»
»Nå, kan du undra på att jag afskyr en men¬
niska, som utsprider så’ na infamier om mig?»
»Infamier . . .»
»Ja, kanske de’ inte & en infami, att saga
att en gift qvinna & kar i någon annan än sin
man, och att dertill påstå att hennes kärlek inte
ä besvarad?»
Detta kunde nu expeditionssekreteraren icke
motsäga, men han höll ändå på sin konsul.
»Vi måste bjuda honom, mitt barn, vi måste
bjuda honom.»
»Nej, söta Claës, låt oss slippa! Om han kom¬
mer med, får jag inte alls något nöje af hela till¬
ställningen — och det kan du väl inte vilja.»
»Nåja, vi få se, — sätt ett frågetecken fram¬
för honom.»
Detta var alltid von Lindens sätt att uppfylla
sin hustrus önskningar. Han svarade icke genast
ja, han fann det mera förenligt med sin värdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
