Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 184 —
besynnerlig, spöklik förnimmelse af att hon icke
var ensam i rummet; de känslor och stämningar
hon erfarit under dessa sista timmar, hade varit
så bedöfvande starka, att hon ännu tyckte sig höra
dem hviska i luften med detta förvirrande, feber¬
aktiga sus, som plägar fylla tystnaden efter lidelsens
eller förtviflans utbrott.
Hon tryckte hårdt och länge händerna om¬
kring sitt hufvud; tankarne återkommo långsamt,
den ena efter den andra, liksom känslan så små¬
ningom återvänder till en domnad lem. Men hon
kände ej igen dessa tankar; hon var liksom främ¬
mande för sig sjelf, det kom öfver henne en pin¬
samt tydlig fantasi att hon på några ögonblick
blifvit en annan, och hon stirrade skygg och rädd
på detta främmande väsen. Hon hade genomgått
en af dessa förfärliga kriser, som uppenbara för
oss okiinda djup i vart inre...
Hon kände sig icke olycklig, endast trött och
förvirrad. I hennes öron ljödo oupphörligt hans
sista ord: »förlåt mig!» Hvarför skulle hon förlåta?
Var det icke tvärtom hon, som skulle bedja någon
om förlåtelse? Men hvem? Hade hon verkligen
begått en synd mot sin man, eller var det nog att
bedja Gud förlåta denna stunds svaghet?
Hon orkade ej reda dessa tankar; det som
var skedt, kunde icke ändras. Och öfver hennes
upprörda själslif bredde sig, likt en hvilande dvala,
en trött och vemodig likgiltighet.
FFF
-CORBATETOF~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
