Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 168 —
längtan, om de än hade mötts, blott för att skiljas
åt, skulle denna skilsmessa likväl ega rum utan
vrede och bitterhet. Men denna tanke brast genast,
som en allt för hårdt spänd bågsträng. I stället
smög det sig öfver henne en dyster aning att ba¬
ronen ej skulle komma på repetitionen; denna
aning blef för hvarje timme allt oemotståndligare,
och då hon slutligen begaf sig till Adéle, var
hon vid det mest nedslagna lynne, säker att denna
afton blott skulle bringa henne gäckade förhopp¬
ningar. ;
Hon kom i god tid till von Lindens, men det
oaktadt hade löjtnanten suttit en lång stund och
pratat med Adéle. Den lilla frun var följaktligen
nöjd och belåten; sedan hon omfamnat Caroline
och tillåtit henne att helsa på löjtnant Bernfelt,
utropade hon lifligt:
»Nu kan jag meddela dig den glada under¬
rättelsen, att jag lyckats skaffa oss en alldeles ut¬
märkt akompagnatrice! D’ä’ en kusin till mig, en
fröken Stjerne från Skåne. Eljest afskyr jag släg¬
tingar från landet, de ä’ alltid så illa klädda och
kommer bara hit för att plåga oss med sin rysliga
nyfikenhet på museer och kungliga lustslott och
sådant der — men den här kusinen är ett undan¬
tag. Hon är ett charmant fruntimmer, en verklig
lady... och så klär hon sig så väl, enkelt, men
alltid med ”chic’, icke alls påminnande om en
landsortsfréken... Till och med du skall gilla
henne, Caroline.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
