Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÜZEBN8 LÄGE.
63
rationer, som bestå uti målningar utförda på de bjelklag,
hvilka uppbära taket. Den ena bron synes vara serskildt
egnad att förherrliga Luzerns välgörare och tappre män. Der
framställes en kyrka, under invigning; bredvid står St.
Fran-ziskus och ser mycket belåten ut. Det är också genom hans
ingifvelse, som den fromma frun Nätli (eller hvad hon hette)
blifvit förmådd att uppföra denna kyrka. På en annan tafla
ser man huru Luzerns borgare storma en fästning.
Inskriften förklarar närmare händelsen. På en annan framträder en
väldig riddare, med mycket långa ben. Äfven han har fått
sin versifierade inskrift. Der bron slutar möter en biblisk
fresco-målning, som varit målad 1433 och renoverad sednast
på 1700-talet. Den behöfver tydligen ännu en uppfriskning.
Bron framställer väl minst ett hundratal af slika målningar. —
Den andra bron återgifver på samma sätt Holbeins dödsdans.
Det var dock ej mycken tid att se på dessa målningar;
man måste skynda att uppnå en högre ståndpunkt för det
skådespel, som här erbjuder sig, och en sådan erhölls å
balkongen till den högt belägna pensionen Sutter, i förstaden
Bruch, vid Luzerns norra sida.
Vi hafva sutit i ett par timmar på denna balkong,
försjunkna i betraktande af det vackraste och mest storartade
landskap, som ännu mött våra blickar. Nedanför våra fötter
staden Luzem, med dess gamla fästningsmurar, som uppstiga
öfver en hög kulle, försedda med en mängd af torn, hvilka
ännu ej fallit i ruiner. Jemte staden se vi en del af
Vier-waldstädtersjön, omkransad af höga, dunkla bergsstränder.
Vattenspeglen skiftar i solljuset med gröna, violetta och blåa
färger. Närmare i förgrunden en dalgång, med yppig
vegetation, äng och löfskog.
Men de höga stränderna uppstiga alltmer; dalgångarne
blifva allt mörkare; de sluta med åsar och mörk granskog,
men öfver denna dunkla rand höja sig de väldiga snöbergen,
närmast till venster Rigi och närmast till höger Pilatus (det
sednare 6,600 fot öfver hafvet). I den långa försvinnande
halfbågen mellan dessa ändpunkter ligger en oafbruten kedja
af sådana snöhufvade jättar, af hvilka den högsta och
aflägs-naste Tödi (11,000 fot) då och då framblänkte som en skarp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
