Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just nu, mitt i tysta och tomma natten ringde där
klockor, bröllopsklockor, begravningsklockor, som
blott han och hans hemliga församling hörde,
-—-ringde och ringde, i jubel och till hans triumf...
Puckelryggen reste sig från den vitkalkade
vägstenen och fortsatte sin rundgång genom slättbyarna.
Han blev borta inne i dungarnas dunkel och
kom till syne igen långt i fjärran uti det bjertgula
månskenet.
Han förminskades efterhand och blev en liten
mask igen, som gled och ringlade sig längs det
snoende bandet av de gula vägarna, och försvann
ute i horisonten och kröp in under det
gullglän-sande spännets andra ända mellan den stora
bönbokens guldkantade blad och tjocka svarta permar. . .
Och månen gick ned, och solen gick opp; och
nattens trolldom var vorden verklighet; och det
hårda och tunna höstsolskenet föll på all den sjuka
styggelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
