Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - V. Den oförmodade Underrättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 102 —
genom 16’nmord ville befria sig från den sisla
ättlingen deraf. Riddar Raoul är känd såsom
den skickligaste giftblandare vid det påfliga
hofvet."
"O, min Gud, min Gud!" utbrast
drottningen. "Men jag kan dock ej fatta — huru
kunde man känna mina förslager, och
skänkerna sedan, skänkerna!"
"Påfven hade en nuntius vid konung
Manfreds hof, ända tilldess han bannlyste
honom."
"Men skänkerna?"
"Förmodligen falska, eftergjorda."
"Ja, nu inser jag klart bela sammanhanget,
och tackar er innerligt för den upplysning ni
gifvit mig, ädle herre! Mitt öra är nu öppet
för det fÖi troende ni vill skänka oss."
"Ers maj:t ser nu här framför sig tvenne
landsflyktige, hvilka ödet hårdt pröfvat. Vi
äro bröder, och ryktet har måhända någon
gång fört grefvarne Federigo och Galvano
Lancias namn till edra öron?"
"Hvad hör jag? Konung Manfreds
morbröder!"
"Ja, så är det, och nu tvungna att söka
skydd hos prins Konradin och hans ädla
moder, sedan Manfred, vår oförgätlige
konung och frände, fallit!"
"Detta är den minsta ersättning vi kunna
gifva er, ädle herrar, för det, som vi nu
inse, orättvisa misstroende vi hyst till er;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
