Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. 207
»Skall se tilll» sade Jockum och körde.
Konrektorn satt alldeles ensam med sina tankar i
diligensen, och om än ressällskapet icke var synnerligen
angenämt, sä var han likväl belåten med att de icke trampade
honom på tårna eller stötte honom i sidorna; men glädjen
skulle icke bli långvarig, ty då de kommo utanför porten,
stod där en flicka med en ask under armen, och litet längre
bort en gammal fru med en korg, vidare en ung karl med
en ränsel och en gammal man med en liten låda, och vid
hvardera af dem stannade Jockum Schlutow. »Ptrol Nå,
stig på då I»
Och då de kommo fram till Grankrogen, var diligensen
alldeles proppfull med fripassagerare, och dessa stego nu af
och gjorde sin skyldighet mot Jockum och trakterade honom,
och trakteringen fortsattes sedan på hvarje krog, och på
krogar fanns det god tillgång utmed denna väg.
Konrektorn satt i djupa tankar. Hans granne
midt-öfver? — ja, där var det numera slut, och det ankare, som
han velat kasta på äktenskapsgrunden, hade icke gripit fast,
— och processen? — I dag måste han stå inför rätten.
Dorotea hade annars alltid talat med sådan bestämdhet om
omöjligheten för honom att kunna förlora, och hon hade
gjort honom så säker, men i dag på morgonen hade hon
alls icke haft någonting att säga, utan varit tyst och
nedtryckt. Därtill måste finnas något skäl, hur var det då
fatt med Dorotea? Trodde väl äfven hon nu, att saken
skulle gå illa? Och hur skulle det då gå? Hvarifrån taga
penningarna? Hvem hade väl penningar? Hofrådet
Alt-mann hade penningar, och Kunst var också väl försedd,
med de ,, A
»Ur vägen 1 Ur vägen I Ur vägen!» blåste det bakom
dem, under det han med denna sorgsna tankelek utanför
den Röda Krogen fördref tiden, som Jockum Schlutow
däremot tillbragte mycket trefligare därinne med sina
utanpå-passagerare.
Han såg sig om; hofrådet Altmann och Kunst åkte
med extrapost förbi honom, Kunst mönstrade honom med
ett elakt leende nedifrån och upp, och hofrådet ropade:
»Herr konrektor, sätt er inte fast här på Rödkrogen,
klockan tolf är fatalietiden ute.» — Därmed jagade de
Iväg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
