- Project Runeberg -  Hans höghet /
46

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i 8 fritz reuter.

Kägebein stod en stund alldeles förstummad och
förvirrad; genom sin förskräckelse bragtes han verkligen litet
till besinning, och han sade helt förnuftigt: »Herr hofråd,
herr hofråd, jag kunde ej hjälpa det. Att doktorn inte
skattade Sefyr för mer än ett hundnamn, det gick mig i
armbågen

Men när han nu såg Kalle torka af hofrådet, bröt
skaldekonsten åter fram hos honom, och han deklamerade:

«Det var oriktigt, högst oriktigt!
Men se ! till badet går vår slaf
och torkar, böjd på knä, försiktigt
uppå hofrådet punschen af.»

Och därpå vände han sig till doktor Hempel, som
stigit upp och ställt sig vid fönstret, samt skrek med kraftig
stämma, i det han pekade på Kalles verk:

»Och har jag saken här betraktat,
du talar ej på riktigt vis,
du har min Sefyr ju föraktat,
du borde smaka björkeris.»

Lyckligtvis hörde icke doktor Hempel, hvad skalden
lofvade honom; man hade ständigt afbrutit honom i hans
älsklingssång, och »Linneväfvaren» hade bitit sig fast vid
honom. Han begagnade därför tiden, för att bli kvitt den
och sjöng för detta ändamål med stark bas Linneväfvaren i
en vrå.

y>Ad locus,» utbrast Kunst, >’>suh praclusionefy> det vill
säga: den, som inte sätter sig, skall bestå en bål punsch.»

»Nå, sä sätt er dål» sade konrektorn och drog skalden
i rockskörtet ned på stolen, »ni spiller annars ner mig
också.»

Men denna babyloniska språkförbistring skulle ännu
icke upphöra, ty om punschen ock har det felet, att den
gör de flesta förståndiga människor litet vimmelkantiga, sä
har den likväl äfven det goda med sig, att den gör
somliga människor, hvilka annars icke bruka ha ondt af för
mycket hufvud, med ens alldeles ofantligt förståndiga. Till
den sorten hörde rådman Fischer. Han reste sig därför
upp och höll ett tal, såsom konrektorn sedan sade, det för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hoghet/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free