Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. »Smäll på de spanska hundarne!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 506 —
hundra man af Gula Brigaden med dig och sätter öfver flo-
den, gör en förhuggning och håller fienden i schack till dess
hjälp hunnit anlända, yttrade kungen på kvällen till Nils
Brahe.
— Skall ske, ers majestät, svarade denne och saluterade
med värjan.
Morgonen därpå, långt innan det ännu blifvit dager,,
voro de gula och blå brigaderna uppställda på stranden,,
där fartygen lågo förtöjda. Som det ena fartyget var åt-
skilligt mindre än det andra, skulle Brahe jämte trehundra
man af sin brigad gå ombord på detta, hvarpå det öfriga
omedelbart skulle följa efter.
Företaget var vågsamt. Isynnerhet gällde det att hinna
öfver floden i tid, så att man icke upptäcktes af fienden.
Ty skedde det, kunde lätt hvarje man af de berömda,
regementena drunkna i floden. Men fastän hvarje soldat
insåg faran, fanns icke ett spår af fruktan i deras bistra
anleten. Käcka stodo de där, brinnande af stridslystnad.
De tyckte helt enkelt, att det var oförskämdt af de fjärran
boende spanjorerna, om hvilkas land de hade mycket dunkla
begrepp, men som de endast visste var beläget långt, långt
ner i det heta söder — att dessa svartögda banditer skulle
hindra dem, männen från snöhöljda norden, att gå öfver
Rhenfloden. Och hvarje man svor tyst inom sig själf, att
ge de spanska hundarne så mycket på huden som möjligt.
Snart voro Brahes trehundra gossar ombord på det
mindre fartyget. Och så lades ut från land. Med de öf-
riga, som voro betydligt flere, gick det långsammare. Men
Brahe ville inte invänta dem. Äran att vara den förste
lifvade honom. Och föröfrigt kanske han kunde hinna upp-
kasta förskansningar och göra förhuggningar, innan kam-
raterna kommo till hjälp.
Natten var mörk. Framför dem låg floden som en-
svart slöja.
— I hvilken kurs böra vi styra? vände sig Brahe till
Hjelm.
—- -Jag tror vi böra hålla något mot norr, rakt mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
