Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrka; annars skulle han hafva gjort det flott
med lika stor lätthet som en liten gosse låter
sitt nötskal simma i en rännsten. Så de
arbetade, dessa berömde hjeltar! livad de sträckte
musklerna, så att dessa köllo på att sprängas,
och ändå mäktade deras ansträngningar icke
att rubba skeppet Argo ett enda tum framåt.
Slutligen höllo de på att digna af
utmattning; de satte sig på stranden, ett rof för den
häftigaste förtviflan. De sågo sig tvungna att
låta skeppet ruttna och falla sönder ; de
måste antingen försöka simma öfver hafvet eller
också uppgifva sin eröfring.
Med ens erinrade sig Jason bildstoden som
var fastgjord vid fören.
“Dotter af den talande eken“, utropade han,
“huru skola vi bära oss åt att få vårt skepp
flott?“
“Sätten eder i skeppet, tagen edra åror i
händerna och låten Orpheus spela på sin lyra.“
Som sagdt, så gjordt. Så snart som de
första accorderna ljödo från tonkonstnärens
instrument började skeppet röra på sig.
Musikanten fortsatte sin präktiga improvisation och
galejan tillryggalade den sträcka, som skiljde
den ifrån hafvet, hvarefter den sänkte sin för
så djupt ned i böljorna, att dessa vätte den
beundransvärda bildens läppar; derpå höjde
Argo sig med en svans lätthet och behag.
Skeppsfolket började genast ro, det sjudande
skummet sprutade ikring skeppets sidor.
Orpheus öfverlemnade sig åt sitt snilles lyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
