Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kom! Han ligger här i närheten.
Heikki reste sig och gick. Andreas följde efter.
Ett stycke därifrån i utkanten af skogen voro de
sårade ryssarne, som räddats ur stugorna, förlagda.
Andreas förvånade sig att ryssarne tändt på byn,
fastän stugorna voro fulla med sårade.
— Fanns väl ingen tid att rädda dem. Och byn
måste antändas för ett skydda återtåget och hindra
förföljandet.
— Men ändå. Att bränna inne sina landsmän. Det
skulle aldrig svenskar eller finnar gjort.
— Troligtvis. Men ryssar fråga icke efter slik
blödighet, när det gäller, menade Heikki.
Med hufvudet lutadt mot några grankvistar låg Iwan
på marken. Han var vid full sans.
Rundt omkring honom suckade andra sårade. Iwan
tycktes icke höra dem. Han stirrade upp mellan
gra-narne mot det mörkblå hvalfvet där ofvan.
Icke förrän Heikki och Andreas voro alldeles inpå
honom, märkte han dem. Åter kom det oroliga
uttrycket i hans ögon, och han såg halft rädd, halft
förlägen på den lille svartmuskige finnpojken.
Han kunde icke förstå att denne, hans ovän och
fiende, som han gjort så mycket ondt och hvars käresta
han sökt taga, velat rädda honom ur lågorna i stället
för att kasta honom tillbaka däri. Hade Iwan varit i
Heikkis kläder — det kände han på sig — skulle han
icke handlat så barmhärtigt utan gladt sig åt ovännens
död. I stället hade finnen räddat hans lif, visat sig
vänlig och god och lagt honom på en skyddad plats i skogen.
Iwan skämdes. Hans fattiga, plumpa själ kunde
icke förstå ett slikt handlingssätt.
Heikki och Andreas satte sig ned bredvid den sårade.
— Hur känner ni er? frågade den förre.
Iwans blick gled från den ene till den andre. Så
skakade han sakta på hufvudet:
— Icke lefva länge till. Känna... döden, hviskade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
