Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXI. Svältkriget vid Nürnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 543: -
mankallade han öfverbefälet i sin här och höll till de i den-
samma anställda furstarv?...gr.efvar,. herrar och ädlingar af Tysk-
land ett dundrande strafftal, förehållande dem, huru ’de under
mord, brand och sköfling bestulo och plundrade sina egna
landsmän, tros- och bundsförvanter, som de dock förbundit
sig att skydda. Konungen, påminde dem om,, att de där-
igenom nedkallade förbannelse i stället för välsignelse öfver
sina vapen, fordrade lydnad för sina befallningar och ett upp-
förande, värdigt kristliga krigare.
Då konungen strängt tillade, att de icke uppfört sig värdigt,
uppstod ett mummel bland de församlade, hvilket föranledde
konungen att förklara, att, om de voro nog äreförgätna att
öfvergifva honom eller göra uppror emot honom, han icke
skulle tveka att med sina svenskar och finnar nedgöra dem,
på det att icke deras brott måtte befläcka utförandet af det
värf, han ålagt sig.
I hög grad förbittrad utropade konungen:
- I furstar, herrar o,ch ädlingar, som hjälpen till att för-
störa edert land! Mitt hjärta förbittras, då jag nu hörer kla-
gas, att svenske soldaten räknas oförsyntare än själfva fiendens!
Men det är ej svenskarne I Det är tyskarne själfva, som be-
fläcka sig med dylika utsväfningar! Hade jag känt eder, I
tyskar, att i bären så litet kärlek och trohet till edert eget
land, hade jag ej sadlat en enda.häst för eder skull, mycket
mindre därför vågat min krona och mitt lif!
Skarpa som åskviggar ljungade hans ord mot de tyska
befälhafvarne i hans här.
Slutligen vitsordade han deras mod och tapperhet i striden
och besvor dem vid deras vunna ära att skona sitt land och
sina landsmän.
Konungen befallde, att gudstjänster skulle hållas och att
prästerna skulle behandla frågan om ett dygdigt, hjälpsamt och
nyktert lifs välsignelser. -
Som ett qui pro quo meddela vi. följande tre lustiga
anekdoter från dessa predikningar:
En präst hade valt till text berättelsen om den Samaritanska
kvinnan, hvilken text han läste upp och började därefter sin
predikan med följande ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
