Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Carl Frisk i jungfruburen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I det ögonblick simulackern med afrättningen skulle gå
för sig, blef han alldeles förtviflad. Han sprang ned från
schavotten, ryckte bardisanen ur handen på en bredvid
stående soldat och dödade fyra andra, innan man fick tid att
hugga galningen i stycken.
I detsamma kom nådebrefvet — för sent.
En den tidens historieskrifvare[1] gör följande anmärkning:
»Därföre, benägne läsare, om händelsen så skickar, att du
en dag blir dömd att hänga, så gå långsamt, tänk på
undflykter, sök att vinna uppskof. Hvem vet, om icke nåden kan
komma ännu i sista ögonblicket?»
Hvilka infall kunna inte de lärda hafva, kan man med
skäl utropa, då man läser detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
