Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTERSPANINGAR. 181
1 att hvarje ledig stund” drifva omkring på gatorna i
stadens utkanter för att utspionera Dans gömställe. Ty
att han hölls instängd någonstädes, det togo de alla för
afgjordt. Tant Dika tyckte egentligen ej om” detta
vistande på gatorna, men hon nändes icke neka dem
att förströ sin saknad och sin oro genom dessa dagliga
efterspaningar. Sedan skymningen inträdt, voro de lik-
väl förbjudna att fortsätta dem.
En eftermiddag dröjde Svante och Fritz ovanligt
länge borta. Det var redan mörkt, och sidensvansarnas
oro stegrades med hvar minut. Tant Dika rynkade
ögonbrynen, hon tyckte ej om, att de ströko kring
gatorna i mörkret. Tant Deas oro åter gaf sig uttryck
i täta suckar och skakningar på hufvudet och en skygg
förmodan, att Fritz och Svante nu gått samma väg,
som Dan. Spirea gick af och an i salen, ur stånd att
företaga sig något, och hvarje fotsteg i trappan kom
henne att spritta till.
— Det har bestämdt händt dem något, — sade
Kasse dystert, där han stod på lur vid fönstret.
— Kanske ha de funnit något spår, — inföll Kamilla
lättad.
— Jag orkar ej vänta längre, — knotade Masse,
— jag går ut att söka dem. — Och han var redan ute
1 tamburen.
Men i detsamma hördes brådskande steg i trappan,
och de båda väntade störtade in, andfådda och upprörda.
— Vi ha hittat honom, — hviskade Fritz, liksom
han varit rädd att bli hörd af obehöriga.
— Åtminstone ha vi funnit ett spår, — rättade
Svante, i det han strök sin svettiga lugg.
— Vi ha dröjt så länge för att övertyga oss...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
