Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ränkspelet, till stor fromma för familjens ekonomiska förkofran.
Under nästa interregnum kom han i tillfälle att visa henne sin erkänsla
genom vackra bemödanden att bilägga hennes förargelseväckande
tvist om arfskiftet med sin äldste son Jakob, som byggde sina
förhoppningar om kronan ännu mer på faderns efterlemnade skatter
än på sin börd och sitt svågerskap med kejsar Leopold. Men
mellankonungen hade ingenting emot, att icke minst denna skandal ändå
gjorde de lysande utsikterna om intet, och själf loverade han på
samma gång så djärft och så skickligt emellan Conti och August,
att han till sist framstod såsom den där egentligen tryckte inseglet
å republikens återställda endräkt, men tillika såsom den hofsamma
oppositionens oumbärlige målsman för framtiden. För den
världsliga politiken glömde han dock ej sina plikter å kyrkans vägnar.
Den romerska stolen var dessutom en stark makt inom själfva
republiken genom sin förmåga att begagna dess författning för sina
syften. Var den påflige nuntien i Warschau vanligen en god
monarkist, så tryggades dock i alla händelser de katolska intressena
genom de inhemske biskoparnes inflytande inom olika partier, och
deras nit sporrades med förespeglingar om kardinalshattar och andra
gunstbevis från Rom. Primas Radziejowski hade ådagalagt, sin
trosifver bland annat så som medverkande till ett riksdagsutslag, som
dömde en adelsman till bålet för gudsförnekelse, och om också denna
i Polens häfder oerhörda stränghet väsentligen var ett utbrott af
världslig partiförbittring och till och med halfofficiellt beklagades af
den helige fadern, så var dock därmed ett afskräckande exempel
statueradt för det insmygande fritänkeriet. För Liflands
återeröfring, hvartill konung August lifligt uppmuntrades af påfven, gjorde
primas hvad han kunde med sitt försiktiga arbete bakom kulisserna,
och han förmenade åtminstone icke andre biskopar att i sina
herdabref på förhand jubla öfver kätteriets utrotande i denna förlorade
provins. Men med all sin omvårdnad om kyrkans rätt var han på
intet vis en gammaldags asket. Hans hofhållning och lefnadsvanor
kunde täfla med Frankrikes och Tysklands samtida kyrkofurstars,
damernas ynnest låg honom varmt om hjärtat och spelade ofta in
i hans offentliga verksamhet, som tog ännu djupare intryck af hans
intresse för sina släktingars fortkomst.
Den svenske konungens ankomst betraktade han närmast
såsom en visserligen ovanlig och brydsam episod i republikens
politiska skådespel. Han misströstade ännu ej om att kunna leda detta
främmande krigshot lika väl som de polska partiernas bullersamma
kif öfver i de långdragha underhandlingarnas strömfåra, så framt
han blott finge tid att göra sin tillämnade medlarställning klar åt
alla sidor. Därför hade han från Lowicz genom öppna bref vädjat
till adelns fosterlandskärlek, och han hoppades, att Karl XII skulle
kunna uppehållas med betydelselösa formaliteter, till dess han själf
hunne samla omkring sig ett nytt parti, i hvars namn han kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
