Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efverlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herrgård finnes i socknen. — Efter
äldre uppgifter meddela vi om Efverlöls
socken följande: »Med liästgränsandc
Blentarps, Illstorps och Worabs
socknar stå Efverlöfs-boerna icke i någon
förbindelse och ingå ej heller
äktenskap med dessa socknars åboer, men
väl med dem i den vester tillgränsande
Weberöds socken, hvars inbyggare, i
likhet med denna sockens, äro förmögna
bönder. Till deras förmögenhet
bidrager framför allt boskaps- och hästafveln
samt deras goda hushållning och
mindre begagnande af öfverflöds-artiklar,
bland hvilka kaffe och finare drycker
sällan förtäras. Betraktar man
Efverlöfs-bouden under arbetet, synes han
sluten, utan sinne för den yttre naturen.
Åkern, på hvilken han plöjer, sår eller
skördar, de kreatur han sköter, utgöra
hans verld; lör allt annat, som ligger
utom denna verkningskrets, är ban i
allmänhet likgiltig, kall och utan
deltagande. I sitt väsende är han maklig,
långsam och trög: egenskaper, hvilka
röja sig äfven i sjelfva språket.
Okända personer och tiggare fä med största
svårighet härberge någon natt hos
honom, och för ståndspersoner hyser han
icke synnerligt förtroende.
Efverlöfs-bonden är till växten stor och grof,
men ej alltid af vacker kroppsbyggnad,
och sällan når han en hög ålder. —
Klädedrägten så väl i denna som
Weberöds och Hellestads socknar är
alldeles egen och ännu nästan sådan den
varit i århundraden, emedan det hör
till folkets ly nne, att icke älska något
nytt eller något, som nyttjas
annorstädes. Bland synnerliga namn på vissa
karlarnes klädespersedlar kunna
anmärkas: milkjahufva, en stickad, hvit
vlle-tnössa, utan skärm; ßäskahufva, en mössa
af hund- eller hillerskinn, hvilken
begagnas på resor; selar, byxhängslen;
synadekrafve, en konstigt sydd
skjortkrage eller nattkappa. Vid
brölloppshög-tider fästa qvinnorna, på sina svarta
klädeströjor, öfver bröstet fyra
förgyllda, stora och runda silfverplåtar
(brua-spänne), med hängande löf uti. Midt
imellan dessa häktas dessutom en
fyrkantig silfverplåt, med mänga löf,
kallad särkasöl. Anbud om äktenskap
sker hos Hickans föräldrar, och hafva
dessa intet att påminna, i synnerhet
mot förmögeuheten, så är saken
uppgjord. Skulle Hickan möjligen hysa
kärlek för en annan och afsky den, som
erbjudes, så begagnas äfven
handgripligt tvång, sedan goda föreställningar
af föräldrar och anhöriga icke velat
hjelpa. Oftast är det syskonbarn, som
bygga äktenskap sinsimellan, på det
förmögenheten ej måtte gå utur
slägten. Det härpå följande ja-ölet firades
fordom med större ståt än numera, dä
det försiggår i ali tysthet, af fästmannen
och ett par hans närmaste slägtingar,
hos Hickans föräldrar. Vid detta
tillfälle leiniiar han åt fästmön så kallad
ja-gåfva, beståeude af en större
silverbägare (stàv), till ungefär 00 rdr bkos
värde, med inneliggande några större
silfvermynt, ett par silfverskedar, några
sidenshawletter och tyg till en halsduk,
m. in., det hela knutet i en
bomullshalsduk, hvilken ej får öppnas och
beses förrän följande dagen. — Vid
bc-gralningar deltaga äfven qvinnorna i
liktåget; från byarna och orter längre
från kyrkan ser man ofta processionen
åkande. Det af qvinnorna vid sådana
tillfällen brukliga sättet att uppfästa
sina hufvudklädet! (hyckla), ger åt det
hela en dyster och allvarsam stämpel.
Gästabud, anställda i följd af
begraf-ningar, fortfara vanligtvis i tre dagar,
med iakttagande af stillhet och
anständighet. — Bland ord, talesätt och
andra här gängse bruk anmärka vi:
<$’««-cla eller Snuclesö, ett slags soppa,
kokad på rökt kött; Barleja, en föriiring
till barnsängshustrur, bestående af ett
fat gröt, af bohvete- eller risgryn, med
derpå lagda bakelser. Bäres barleja till
aunan socken, medföljer äfven bröd,
lisk och sockerkaka; Avel, April
manad ; head Thor lär gro, lur Avel
aj-sno, ett ordspråk, som betecknar, att
hvad som stundom grönskar i Mars,
blir förödt uti April, i följd af en
strängare vinter; ejärn, ekorre; kyrkegrim,
ett slags tomte eller nisse, som tros
uppehålla sig i kyrkorna och skydda
desamma; komna för något, ett talesätt
att uttrycka, när någon hastigt
insjuknat, att han blifvit det i följd af väder
eller vatten, genom osynliga, onda
luag-ters vållande. Vid sådana tillfällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
