Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurö - Djurö - Diö - Dofvern - Dofverstorp - Dohnaforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sandhamn, tull- och lotsplats på
Sandön. — Adress: Stockholm.
Djurö. Se Branäs Ö.
Diö. Jernbruk med manufakturverk
i Allbo härad och Stenbrohults socken
af Kronobergs län, privilegieradt den 3
Januari 1734, består af masugn,
ståug-jernshammare med 2 härdar, knipp- och
spikhamrar, mjölqvam och sågverk.
Tillhör grefvarne Malcolm Casimir och
Hugo Diedrich Hamilton.
Dofvern. Smal, milslåug sjö uti
Risinge socken af Finspongs Läns Härad
och Östergötlands län, mottager
Fin-spongs-ån och faller sjelf genom
Dof-versund ut i den vestra af den stora
sjön Glans nordliga vikar. Sjön
mottager dessutom åtskilliga tillopp, t. ex.
i sin norra del ett vestligt från
Mörtsjön och andra genom Mäselu, Lillsjön
m. fl. och sydligare andra miudre, alla
från det bergländiga och skogiga
landet mot gränsen af Wånga och
Helle-stads socknar i sydvest. Före utloppet
geuom Dofversund delas sjön genom
öar i två hälfter.
Dofverstorp. Två mantal frälseskatte
i Risinge socken af Finsponga Läns
Härad och Östergötlands län, tillhöra
allmoge. På egorna ligga flera
ödelagda jerngrufvor, Garpe-, Getterns-,
Henne-, Abrahams-, Elge- och
Kettlegruf-vorna.
Dohnaforss. Jernbruk i Askersunds
socken och Sundbo härad af Örebro
län, 7 mil från Örebro, ’/> mil vester
om Askersunds stad, vid det från sjön
Orgaggen kommande vattendraget, har
först blifvit anlagdt af öfversten grefve
C. A. Dohna, som år 17 25 egde
Stjern-sunds gods, till hvilket äfven
Sigridstorps frälsehemman med sin skog
Myrmarken lydde, och der anläggningen af
bruket skedde. Uti arfskifte efter
framlidne egaren af hela Stjernsund,
brukspatronen och riddaren af Wasa-Orden
01. Burenstam, blef Dohnaforss
egendom år 1822 utbruten från det öfriga
godset och tillföll då bergsrådet, sedan
v.-presid. af llobson med dess fru, M.
Carolina Burenstam. Bruket, som
sedan ombytt egare, tillhörde 1859 C. J.
Björkegren; 1849 hade det 1 härd, 1
ha mmare, 395 skU stångjernssmide
af köpetackjern och utskeppning på
Stockholm och Göteborg. Till bruket
höra såg och qvarn med 3 par stenar.
Nybyggnader och reparationer vid
bruket anställdes med ansenlig kostnad
åren 1825—1827. I 1828:års upplaga
af Tunelds Geographi berättas om
Dohnaforss bruk följande: »Af den gamla
smedjan är ej mer öfrigt än
blåsmaschi-uen, hvilken under magister Akerréns
inseende vid början af 1790-talet
välden första, som byggdes af framlidne
Widholm, och hvilken sedermera varit
en föresyn för många. En bruket
tillhörig och nära detsamma belägen
frälselägenhet, Kullängen, är synnerligen
anmärkningsvärd för sin åbvggnad;
grind-stolparue, likasom stolparne vid
portarna och stöden under knutarna vid
husen, befinnas vara afhuggna måste- eller
storverksträd, hvilka ännu i dag stå
fast med rötterna i jorden och tjena
fullkomligt till sitt ändamål;
åbyggna-den är helt och hållet af runda eller
oskrädda stockar, hvilka efter långsidan
hålla några och 30 alnar samt ofta 32
tum i diameter vid rotändan och 18
tum i toppändan och deröfver, samt i
bredden af huset träd af nära 30 tum
i roten och 21 i toppen; den så
kallade kroppåsen är grof och tung. Det
har varit en sägen i orten, att någon
hexmästare i fordomtima bebott detta
ställe, och att han med en till
utseendet svag häst likväl förmått framskaffa
allt timret och ensam upplagt
kroppåsen, medan de för detta arbete
bekymrade timmerkarlarna frukosterade;
knutskallarne äro ej afhuggna hvarken
på mangårds- eller uthusen; de sitta
merändels långt ut från byggnaden,
som för öfrigt är väl sammanlagd; alla
dessa grofva träd äro troligen växta
på det ställe, der husen blifvit
uppförda, hvilket för öfrigt nu endast utvisar
en långländ, lerblandad slättmark.
Regementspastorn Jakob Grahl, som för
halftannat århundrade sedan var
kyrkoherde i Askersunds landsförsamling, har
antecknat, att den märkvärdiga
nybyg-gareu i Kullängen då ännu lefde vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
