- Project Runeberg -  Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Andra Bandet. C-F /
108

(1859-1870) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Delsbo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

småningom, under ordande om allt hvad han
eger och förmår, förstå, att han vill
bygga äktenskap med henne, och då
råder hon honom att vända sig till
vederbörande målsman. Då kommer han
en dag, vanligen ridande på sin bästa
häst, väl putsad och försedd med en
»p]unta», full med något starkt; vidare
har ban hvetebröd och kringlor och
undfägnar husets folk och dagtingar
det bästa han kan. Vinner friaren ja,
så fäster han jäntan med ring och bok
m. m., och sedan får ban besöka henne
fritt, när som helst, och slipper alla
medtäflare, hvilka afvisas af henne med
snäsor. Sedan hon någon tid pröfvat
honom, låtsar hon, för att göra
pepparen dyr, vilja slå upp och bjuder
honom taga igen alla gåfvor han gifvit.
Tager han icke emot gåfvorna, så
anses han som riktig fästman och får nu
större rättigheter än förut. Sådana på
ära och tro förlofvade, såsom det heter
här och i Dalarne, kallas sedan
gammalt govänsfolk.

Brölloppet hålles vanligen i den
gården, der brudparet skall bo.
Vänner och anförvandter bjudas med vilkor
att ha kost med sig för så många
personer, som de äro. Denna sed är
urgammal och var fordom allmän. Ordet
kalas hette förr Collats, af Latinska
ordet collatiura, sammanskott. När
bonden bjudes, så är ock hans rotesoldat
bjuden; bonden skall ha kost med sig
för soldaten, men icke för dennes
hustru; utan vill hon vara med på
brölloppet, så skall hon sjelf föra med sig
tillräcklig täring. Brudgummen bjuder
imellertid två ogifta drängar, sina
bästa vänner, att komma med på
brölloppet, dock utan kost. Om dessa
drängar hafva förhinder, så kunna de
skicka andra, mer brölloppshugade, i sitt
ställe. Dock måste alltid dessa
objudna, men hugade, köpa sig rättighet af
de bjudna, och denna handel kallas att
sälja och köpa vånen. Om någon
annan, som icke köpt vånen, dristar
komma in i brölloppslaget, så blir han
ut-drifven, och om han envisas, får han
hugg, tilldess han viker. Dagen före
brölloppet, som kallas möqvällen, väljas
trenne ordentliga hustrur till
matstill-gummor, att mottaga och använda den
kost, som gästerna lemna, att de
sjelfva må få njuta brölloppsglädjen utan
besvär. Värden bekostar alla
dryckesvaror, förr endast bränvin och öl, men
nu för tiden, genom landtkrämarnes
försorg, äfven färgadt bränvin med
lockande utländska namn. I rika hus
räcker brölloppet flera dagar, ja, någon
gång, som Simsons, i sju dagar.
Fordom nyttjade brudgummen, då han
inställde sig i kyrkan på vigseldagen, en
lång prestkappa och prestkrage; men
detta aflades genom ett enhälligt beslut
af socken-allmogen 1760. Bruden har
här, som annorstädes, en förgylld
silf-verkrona. Till och från kyrkan på
bröl-loppsdagen rida brudgum och brud med
hela skaran. En sådan brudskara är
en ståtlig syn. Karlarnas rockar äro
lika prest rockar, med ståndkragar,
långa och smala skört, och sammanhållas
öfver bröstet med häktor. Hustrurna
bära en högst egen högtoppig mössa af
kläde, röda lifstycken, långa snöhvita
lintygsärmar, mörka vida kjortlar, röda
strumpor, skor med silfverspännen och
höga klackar. Brudpigorna hafva ej
mössor, utan uppstruket hår,
hopbundet med röda baud, fladdrande långt
öfver venstra axeln. De rida, antingen
det är sommar eller vinter. Vid
brudfärder hör till ordningen sedan
gammalt, att qvinnorna stiga upp och af
till venster och karlarne till höger;
annorlunda skulle anses högst
oanständigt. När bruden kommer vigd ur
kyrkan, undfägnar hon med bröd och
bränvin ur silfverkanna dem, som, utom
slägtingarna, vid hennes in- och utgång
ur kyrkan uppvaktat som brudpigor,
men icke äro bjudna på brölloppet. I
brölloppsgården står bordet dukadt bela
dagen med ofantliga trafvar af bullar,
stora smörtårtor, tre alnar tvärsöfver,
ostkakor, smör i halfpundsklimpar och
osthögar. Dricka och öl bjudes ur
ämbar och såar. Hvarje gäst. från pre
sten till den minsta pojken, erhåller af
brudgummen små lerpipor, hvarur de
bolma »Röda Tuppen» och
»Cbande-loupe». Här, liksom annorstädes, sitter
brudparet under thronbimmel, nu blott
en prydnad, men fordom nödvändig, då
man icke hade panel i taket, utan en
hög takås, hvarifrån spindlar och andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:47:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgsl/2/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free