Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anledning gjorde anspråk på Svenska
kronan. Enligt sägnen, skall kyrkan förut
varit kallad Nonna och stått på en
backe vid Nontuna bv, midt emot
Ultuna kungsgård, hvilken ligger på
andra sidan Fyris-ån. Härifrån skall
kyrkan efter det nämda slaget hafva
blifvit flyttad till det ställe, der hon nu
står, hvarefter hon fått benämningen
Danmarks kyrka: men denna berättelse
saknar all trovärdighet, och ej ett enda
historiskt bevis kan uppdagas derför.
Den höga tornspetsen och de fyra
småtornen på hvardera pelaren omkring
choret afbrunuo den 5 Juni 10 99
genom åskeld och äro sedan icke
återställda. Tornmureu, som remnade
genom det häftiga åskslaget, blef sedan
förstärkt med ett väldigt jernband.
Ursprungligen har kyrkan icke varit så
stor, som hon nu är. Hou har inuti
varit prydd med åtskilliga målningar
ur bibliska historien och med
kyrko-bilder ra. ra., men är nu öfver allt
hvit-limmad. Flera grafstenar flnnas i
kyrkan; den öfver pastor Olaus Johannis
af år 1577 är äldst. Flera runstenar
anträffas äfven invid kyrkan och i
trakten deromkring, till ett antal af 17
stycken. På runstenen vid Tjockstad
finnes en ristning, föreställande ett djur,
sora ser sig tillbaka. — I
församlingens fasta skola undervisades 185 6 af
en examinerad lärare 48 gossar och 24
flickor, medan 5 gossar undervisades i
allmänt läroverk, 1 gosse och 1 flicka
af enskilda lärare samt 27 gossar och
48 flickor i hemmet. — Ur äldre
skrifter anföra vi för öfrigt följande
uppgifter om denna socken. Folket i
allmänhet är gästfritt och gifmildt samt
älskar renlighet och snygghet ; dess
huf-vudkarakter är en viss sjelfständighet,
hvilken sträfvar att lösgöra sig ifrån
allt, som sätter dem i något beroende
eller lägger band på deras frihet, och
att Danmarks-boerna merändels äro de
första i hela fögderiet, som på utsatt
dag erlägga sina krono-utskylder och
andra utlagor, kommer snarare häraf
än af det, att de äro bättre lottade
än grannarne i orten. Klädedrägten
ar enkel och snygg, ehuru den
närmar sig till bruket i städerna. —
Giftermål afslutas dels med och dels
utan ordentliga förlofningar. Sedan
kontrahenterna erhållit giftomans
sBm-tycke, följa de hvarandra till staden
och köpa vexelvis fästningsgåfvor,
bestående af ring och kläder, stundom
ock några silfverpjeser. På andra och
tredje lysningsdagen mottager den
blifvande bruden gåfvor af sina
ungdomsvänner bland flickorna. Aftonen näst
före brölloppsdagen infallet den så
kallade svenqvällen, då brudgummen skall,
såsom det heter, dansa ifrån sig alla
flickor. I hans hem är då lika stor
tillrustuiug som i brudgården. Bittida
på morgonen brölloppsdagen samla sig
hos brudgummen, jemte presten, alla
de han å sin sida bjudit till brölloppet.
Efter intagen frukost reser man till
brudgården, för att åter sätta sig till
bords; ju större skaran är, sora åtföljer
brudgummen, desto hederligare anses
det. Under vägen hör man toner från
klarinetten och fiolen, och vid hvarje
grind, som genomfares, utströr
brudgummen rikeligen löspenningar. Hans
föräldrar förblifva hemma och undfägna
detn, hvilka äro bjudna endast på
ut-ridningskalaset; de komma ej till
brud-gården förrän dagen derpå. Brölloppet
firas meräudels på någon
söndagseftermiddag höstetid eller under julhelgen.
Ar bruden, såsom det heter, kronbrud
(har rättighet att bära krona), hvilket
börjar blifva allt mer sällsynt, så
klädes hon uti närmaste gård i byn, dit
presten, med brudgum och gäster,
under musik begifver sig, för att
fullborda vigseln, som numera alldeles
för-svuuuit från kyrkan. Så suart brudeu
förnimmer, att brudgummen är i
antågande, skyndar hon, att, obemärkt af
honom, genom fönstergardinen eller
dörrspringan skåda sin utvalde, inan
han får se henne, annars glömmer hon
aldrig den olyckliga händelsen, och
äktenskapet blir icke lyckligt. Efter
fullbordad vigsel och lyckönskning af hvar
och en särskildt återvänder presteu
med de nygifta åter till brudhuset, der
han, jemte brudparet, tager plats vid
bordet på högra sidan om
brudgummen och sitter så en halftimma under
väntan på gästerna, hvilka måste
uppsökas af värdarne ute på gården samt
tvingas och ledas till bords.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
